sannapannan

Den här helgen har jag haft en sak i fokus - att få ordning på lägenheten efter omtapetseringen. I ett försök att leva upp till mitt "I don´t need a man"-liv skulle jag klara detta själv. Lättare sagt en gjort. Jag har lärt mig att det är betydligt lättare att konka på soffa och bord om man är två och att bära en 42-tums-TV mellan rummen ensam går bara man tar ett steg i taget.

Att hänga upp lamporna skulle i alla fall inte vara så svårt. Ha, det fick jag äta upp! Efter långt fixande och trixande satt de i allafall på "plats", det vill säga de satt fast i taket men inte så mycket mer. Syster skrattade gott när hon såg vardagsrumslampan hänga fullkomligt på sniskan varav jag upplyste henne om att den faktiskt lyste och därmed uppfyllde sin funktion.

Helgens största utmaning var att slipa om köksbordet något jag aldrig tänker göra om. Anledningen till omslipningen är att jag i mitt förra försök att vara en "independent-woman" själv skulle olja det. Det jag då inte visste var att den överflödiga oljan skulle torkas av... Efter flera dagars arbete stod jag där med en överoljad, klibbig matgrupp. Efter att ha låtit det stå så i över en halvår var det alltså dags att ta tag i saken i helgen. Svordomarna var många, över hur dum jag varit som inte fattat hur man oljar ett jäkla bord och frustrationen över att jag köpt 6(!!) stolar och inte 4. Jag övervägde på fullaste allvar att slänga ut skiten genom ballkongdörren. Mot alla odds blev den i allafall klart tillslut, och jag lutar mig tillbaka mycket stolt.



Puh, söndagskväll -jag är klar! Jag har spikat, borrat, skruvat och putsat och jag har gjort det helt själv. Därigenom har jag bevisat att jag är självständig och att jag klarar mer än vad jag tror. De flesta tavlorna är på plats (bland andra den här bilden), lägenheten har belysning och du kan nudda i matbordet utan att klistras fast. Mycket nöjd, mycket nöjd.