sannapannan

96% av beslutsfattarna i Sveriges arbetsliv är män. Endast 5% av världens ledare är kvinnor. Sett över världen tjänar kvinnor 40-50% mindre än män. Den borgerliga regeringen må vara jämställd till antalet, men snedfördelningen i de högre positionerna inom politiken är fortfarande ett problem. Kvinnor och män förvärvsarbetar lika mycket sett över veckan. Kvinnan arbetar däremot lika mycket obetald tid (som hemarbeta och barnpassning) som betald tid, medans männen arbetar dubbelt så mycket betalt som obetalt. Och människor frågar varför jag är feminist. Jag svarar som min mamma brukar säga: "Jag är feminist för jag hade inget val".




Jag har nyligen påbörjat Ta ansvar, tystnaden är bruten, en bok som jag rekomenderar till alla som vill få lite mer kött på benen i den feministiska debatten. Boken handlar om hur kvinnans situation ser ut i samhället idag med tungvikt på sexualiserat våld och hur kvinnar tar sig fram i en mansdominerad värld. Jag slutar aldrig förvånas.

Till exempel beskriver man de olika sätten för en kvinna att hantera sin underordnad. Det absolut vanligaste sättet är att säga till sig själv "Självklart är inte jag förtryckt". Det osynliggör den manliga dominansen. På det sättet behöver vi inte förhålla oss till det. "Jag är inte förtryck, alltså finns inte kvinnoförtrycket", det är ett allt för vanligt resonemang idag. Jag blir inte slagen av en närstående man, jag är inte utsatt för sexuella trakasserier, jag är oberoende. Många vill genom detta gärna flytta frågan från en strukturell nivå till individnivå, ett vanligt fenomen. Men ingen skulle stödja sig på tanken att eftersom jag inte blir diskriminerad för min ras så existerar inte rasism i vårt samhälle. Än en gång råder tanken om att om man inte ser sig som ett offer blir man inget offer.

En del menar att det idag är vi kvinnor som är problemet och att de är vi som medvetet intar en offerroll och inte strider för våra rättigheter. Om vi bara höll ihop och backade upp oss skulle allt bli bra. Jo tjena. Tror ingen att det finns kvinnor som har försökt? Dessa blir jagade och brända på bål. Senast var det feministiskt initiativ som under valet 2006 gjorde ett tappert försök att kämpa mot orättvisorna. De blev kallade manshatare och anklagades för att inte vara något riktigt parti med "riktiga politiska frågor". Detta blev budskapet från samhället: Kvinnor - sitt inte still och lita på att allt ska ordna sig, men gud nåde er om ni försöker göra något åt saken! Damn if you do, damn if you don´t.

Att vara feminist betyder för mig att man ser ett förtryck mot kvinnor i samhället och att man är villig att göra något åt det. Är du det?