sannapannan

Här kommer en utvärdering av gårkvällens äventyr.





Föreställningen gick bra trots att tankarna inte riktigt var där de skulle. Jag och bror bestämde oss för att ge järnet, om inte annat så för mamma i publiken som behövde något att le och skratta år. Jag sjöng för kung och fosterland, även om jag när jag väl kom av scenen brydde mig mindre om hur det egentligen gått. Trycket från 60 gamm-spexare i publiken var enormt och applåderna ekar förmodligen fortfarande i salongen.

När ridån gått igen kastade jag mig ner i logerna och in duschen. När jag däremot skulle skutta tillbaka till kvintettens log (som är ett skyddsrum på 4 km2 utan fönster eller något) hade David och Nils låst in sig för att byta om. Dessvärre gick dörren i baklås, och utanför står jag och även kvintett-Emelie, blöta, i endast små handdukar. Alla kläder, nycklar, rubbet låg inne i logen... Och hur löser vi det här? Vem har de andra nycklarna till Sagateatern? Jo, Nils, som sitter där inne. Jaha, ok. Går det att skruva loss handtaget på något sätt? Ska vi ringa en låssmed?

Vi står där och småhuttrar och fler och fler spexare samlas för att kolla vad det är som händer. Filmkameran dyker upp för att dokumentera och ge material till bonusmaterialet på vår kommande spex-DVD. 10 minuter passerar. Ingen lyckas få upp dörren. Paniken stiger hos mig och Emelie, ska vi behöva gå på festen i handduk? Tillslut hittar David en gaffel som jag haft till maten i min väska inne i logen och lyckas därigenom skruva loss handtaget från insidan och öppna dörren. En bra början.

Efter att ha gjort mig så snygg som möjligt på så kort tid som möjligt åker jag på två hjul till festlokalen där den stora jubileumsfesten ska äga rum. Jag som kvällens värninna springer omkring som en skållad råtta för att få i ordning allt. Pust, vi sätter oss till bords. Middag drar igång, stämningen är på topp.

Kvällens stora flopp var inte incidenten med logen utan den tog plats under festen. Somliga gillar att roffa åt sig all credd även om det finns andra som också slitigt för att ge alla en kanonkväll. Synd att en annars så trevlig prick kan vara en sådan skitstövel. Men som tur är har jag sedan tidig ålder fått lära mig av mamma att aldrig ta någon skit. Drog av en avhyvling i köket som gjorde mig arg så att jag skakade.

Trots det inträffade samlade jag mig och hade en kanonnatt och morgon. Dansade tills det var ljust ute. Det slog mig flera gånger under festen att livet är allt bra gött ibland.

Taxin släppte av en lullig Sanna 6.30 hemma. Jag har inte sovit många timmar och ska om en stund tillbaka till brottsplatsen för att städa, sedan är det saga som gäller och spexets sista föreställning. Jag kan inte låta bli att gråta en tår. jag vill inte sluta spexa, det är fasen i mig det bästa som finns!