Sport och politik.

Jag tycker att det är intressant hur människor kan ge vika för viktiga ståndpunkter så fort det blir lite mer krävande att upprätthålla dem. Debatten cirkulerar i media kring huruvida Sverige ska bojkotta OS eller inte med tanke på hela Kina-Tibetsituationen. Alla håller med om att de grundläggande mänskliga rättigheterna är viktiga och absolut ska följas. När andra länder inte följer reglerna ska vi visa vårt missnöje. Men om det innebär att ställa in ett sportevenemang, då har det tydligen gått för långt.

Det var samma visa när Claes Borgström (fd. JämO och min stora idol) uppmanade till bojkott av fotbolls-VM i Tyskland för den ökade sexhandeln. Det blev en het debatt, hade jämställdheten gått förlångt eller? Vårt land sägs vara för jämställdhet, men bara så länge det inte påverkar Brasiliens match mot Grekland. Att ställa in ett TV-nöje för att aktivt ta strid mot att kvinnors kroppar utnyttjas är tydligen inte tänkbart. Och sportfånarna fick som de ville, vi bojkottade definitivt inte fotbolls-VM utan följde matcherna med spänning utan en tanke på vad som pågick utanför fotbollsplanen.

Nu har vi chansen igen att visa vårt missnöje.
Den som tiger en medskyldig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0