sannapannan

När jag var liten åkte vi alltid ner till min morbror Kjell på somrarna. Han bodde på en jätte tomt i Ludvika, med egen badplats och med en gigantisk gräsmatta där vi badade vattenspridare, kastade hästsko och spelade krocket. Huset som han bodde i var näst intill mystiskt, ett sånt där hus där det mycket väl skulle kunna komma fram en lönndörr om man drog ut en speciell bok i bokhyllan eller där en klädkammare kunde vara dörren till landet Narnia. Och Kjell själv var en person för sig. Han hade alltid roliga upptåg på G när vi kom ner, tog med oss på upptäcksfärd i skogarna, skämtade och busade.

På kvällarna, när de vuxna satt på övervåningen och pratade, brukade vi ungar kvällsbada för att sedan mysa ner oss i TV-sofforna och se på filmer. Mest av allt såg vi på Galenskaparnas serier. Kjell hade hela Macken och En himla många program inspelade och vi plöjde avsnitt efter avsnitt. Dessa stunder kommer jag alltid komma ihåg som några av de allra bästa ur min barndom.

Kanske är det därför jag bara älskar Galenskaparna. Eller kanske är det för att de bara är så bra. Bedöm själva: