Face it.

Jag tänkte verkligen bojkotta Facebook-hysterin, det var min plan. Huvudargumentet som alla använder sig av när de lägger fram fördelarna med sajten är att det är ett jätte bra sätt att hålla kontakten med gamla kompisar, och att det är så kul att se vad de gör. Men med tanke på att jag behåller kontakten med de (flesta) jag vill ha kvar i mitt liv biter denna anledning inge bra på mig.

Men. Tiden gick och vid ett svagt ögonblick innan nyår fick jag min chans och jag tog den. Nu glider jag runt bland namn och bilder när jag istället borde plugga. Nu börjar jag meningar med "Ja, jag såg det på facebook" och kommer på mig själv med att skriva "Jaha, och vad gör du nu förtiden?" till avlägsna bekantskaper. Suck, detta är lilla. Men ser ni mig någon gång vara med och ranka mina vänner i snyggast och mest pålitlig-listor, slå mig hårt i sidan.

Jag beundrar de som fortfarande inte har sugits in.
Håll kvar i era principer, jag önskar att jag kunde vara lika stark.

Kommentarer
Postat av: Mikaela

Men det är svårt att hålla sig ifrån det där. compare people. Jävligt hemskt, men samtidigt kan jag inte låta bli att falla för frestelsen för att se vart jag själv hamnar. best friend, kindest. Allt är väl med världen tänker jag och facebookdödar mig själv långsamt


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0