Middag för två.
Varför tror vi att så fort vi ska bjuda hem någon annan ska vi slita ihjäl oss i köket? Varför duger inte korv och pasta när det gör det alla andra kvällar i veckan? Det viktiga är ju att faktiskt ses, eller hur? Nej, helt opretentiöst ska det vara - då är kvällarna som bäst!
Sitter tant där med stickningarna i högsta hugg och löständerna i vattenglasen också eller...?
Hej! Vad har du för relation till alkohol?
Mia: Nej, faktiskt inte. Jag har varken löständer eller är bra på att sticka (kanske du kan lära mig?).
Mikaela: Min inställning till alkohol är nog måttlig. Jag är inget jättestort fan av alkohol och anser att det ska gå att ha en trevlig kväll utan vin och öl. Men visst festar jag ibland, eller tar något glas vin till maten, men anser mig inte vara någon stordrickare.
Åh vad flott!
Mias kommentarer är det bästa med den här bloggen.
Tack sagolikasandra, det är såna ord som dina som får mig att aldrig sluta kämpa!
Och kämpa måste vi! Annars kan glättiga personer få för sig att det är okej att älska allt och alla. Jag är ensam, full och hatisk, men jag får leva ändå.
You and me both, girlfriend!
Bränn behån babe!
Måhända har jag komplett missuppfattat "Mia" och "sagolikasandra" men jag anar sarkasm och en gnutta elakhet...?
Tycker det låter som en utmärkt idé! Varför sitta ensam och äta om man kan sitta två eller flera?
Att dessutom få sätta sig vid dukat bord med, av annan person, lagad mat kan ju aldrig bli mer underbart!?
Själv befinner jag mig i en umgängeskrets där alla har sina liv med familj, barn och diverse aktiviteter så tiden för träffar finns inte riktigt i samma utsträckning längre men vi tjejer träffas regelbundet/år och har en heldag med matlagning, vin, skvaller, promenader och annat mys...så turas vi om att träffas hos varandra- kanon, ni borde prova!
