sannapannan

Jag seglade in på ett test på den här hemsidan idag (den dumma vill inte länka, men klicka på makt och kön, sedan ojämt ställt och slutligen böcker), vilket var en tankeställare. Undersökningar visar att fyra av fem bokskarraktärer är killar, vilket är speciellt genomträdande bland barnböcker. I en artikel på samma sida beskrivs situationen: "Huvudpersonen är en pojke eller en man. Han är aktiv och driver berättelsen framåt. Flickor och kvinnor däremot har ofta underordnade roller och de beskrivs som passiva". Gabriella Åhmansson menar att tjejer lär sig att identifiera sig med båda könen, men att killar inte förväntas överskriva könsgränserna. Litteratur som vänder sig till tjejer har även ett annat innehåll än de klassiska killböckerna. Killarna får läsa om de traditionella "hjältesagorna", medans tjejernas litteratur oftare tar upp relationer mellan människor. Barnböckerna lär alltså tjejer och killar olika saker, och pekar åt pekar åt två separata vägar - den typiska manliga och den typiskt kvinnliga vägen - och ger barnen kompassen för att leda dem "rätt".

Jag tycker det är oerhört intressant, men är jag förvånad? Svar nej. Mannen är fortfarande normen i samhället och fungerar som vår utgångspunkt, vilket leder till att en manlig huvudroll blir "neutral" och en kvinnlig huvudroll blir "kvinna". Sjukt. Alla behöver förebilder att identifiera sig med, speciellt barn, och som läget ser ut idag ges inte samma möjlighet till detta för tjejerna som för killarna. Men jag vill att mina bror och systerdöttrar ska få läsa om tuffa tjejer med skinn på näsan. Småtjejer behöver få höra om starka kvinnor som antar utmaningar, precis på samma sätt som prinser som befriar prinsessan från draken. Tjejerna behöver också få höra att tjejer minsann också kan kasta sten, vara lortiga, ta plats och vara ledare. Som jag skrivit förrut hade jag, eller kanske till och med har, en förebild från barnböckerna. Men en räcker inte långt, tjejer behöver fler, minst lika många som killarna. Nej, lite mer girl power i litteraturen är vad jag önskar mina syskonbarn.