Det är mänskligt att tappa bollar i backen.
Jag har en förmåga att ständigt hålla många bollar i luften. Det kanske inte är så konstigt att det blir lite väl många till antalet för mig att hantera och det oundvikliga händer - en faller i backen. Jag var i full färd att hänga upp mina nyinhandlade julkulor i mitt sovrumsfönster, då jag tappar greppet och ena kulan krossas som golvet. Typiskt!! Suck!! Klumpiga jag... Men den lilla filosofiska sidan i mig började fundera. Kanske är det inte värre än att plocka fram sopen, städa upp i röran, och fokusera på de två fina, hela julkulorna som hänger och dinglar i mitt fönster. Ingen kan hålla alla bollar flygande, det bara är så.
Lite typiskt var det ändå. Jag som skulle julpyssla i fönstert. Men ytterligare besök på Åhléns julavdelning så var problemet ur världen. Nu hänger alla bollar i luften igen, men läxan har gått fram.
Julkulor? Heter det inte pumlor?
Jo visst, det ordet går att använda det också. Tror att det är lite norrländskt att säga så :)
Du är så himla klok, Sanna. Fin analogi - och vackra dekorationer!
Stor kram!
Min väg är kantad av tappade bollar, och av glimmande kulor.
