sannapannan

Gråt och sval, sorgsna farväl och klump i magen. Vad nu då, ska jag lämna min Dunedin-bubbla och återgå till verkligheten där hemma? Efter den perfekta sista kvällen med middag och filmmys i soffan var detdags. Att stänga dörren till lägenheten på Castle ST, krama Tom en sista gångoch sedan hoppa in i taxin det var hårt. Eller att lämna Katrina vid busstationen i Auckland och känna hur allt bara brister. Så många farväl, en del "We WILL see each other again" men flest "Have a nice live". Men någonstans mellan LA och London insåg jag ju en sak - jag är ju faktiskt påväg hem. Nära, kära, bekant, trygghet, svensk mat, lugn, sommar, min egen lya...





Efter en helg i Auckland, visatrubbel i LA, ett stekhett London och 38 timmar i luften satte jag foten på svensk mark. Mamma, pappa och lillebror mötte upp mig på Arlanda och tårarna kom. Hemma, hemma, hemma!! I Umeåstad väntade syskon med myskvällsfika bestående av nybakat bröd, jordgubbar och glass. Självklart var bordet pyntat med svenska flaggor.


Nu känns NZ väldigt långt borta. Den svenska sommaren har sköljt över mig och jag är lycklig att vara på hemmaplan igen. Borta bra men hemma bäst.