Bara vara.

Jag har alltid varit en aktiv person. Tusen och åter tusen bollar i luften, ständigt på språng, fixar hit, ordnar dit. "Duktig flicka syndromet" i egen hög person - that is me. Låter det bra? Imponerande? Jag tyckte det till en början. Kicken av att ro projekt i land var något jag levde på. Och shit, jag var bra på det också! Men min stora utmaning i vardagen är att varva ner, eller som min mamma säger, att "bara vara". Det kanke inte låter som en svår uppgift, men för en person som aldrig sitter stilla är en helkväll i TV-soffan, ensam, med mjukisbyxor inte speciellt ofta förekommande. Inget tränande, städande, handlande, donande - bara vara.

Min kära vän, och numera kombo, Sara sa något till mig igår som jag funderat över. Hon sa åt mig att andas. Vadå andas? Jag andas väl! Eller..? Hmmm. Så. Igår tog jag ett beslut. Min måndagskväll ska inte innefatta något annat än att komma hem, äta och vara. Jag motiverar inte detta med att jag ska "unna mig själv" en hemmakväll eller att jag ska lyxa med att slappa lite, nej, detta beteende ska inte ens behöva motiveras. Trots att jag redan cirkus tio tusen gånger idag övervägt att kanske åka på det där spinningpasset i allafall eller kanske svänga förbi bibblan och låna lite litteratur till uppsatsen för jag har ju faktiskt tid, har jag pressat bort dessa tankar. Och det får mig att känna mig tusen gånger dukigare än allt bolljonglerande i världen.


Så, brudar,
jag vet att många känner igen sig.
Hur länge orkar vi hålla alla bollar flygande?
Tillåter du dig att stå stilla?
Jag har bestämt mig.
Eller försöker.
Är du med mig?


Kommentarer
Postat av: Issi

Jo då, visst känner man igen sig. Jag pratade med en kompis i lördags och hon föreslog att jag skulle åka till mina föräldrar och ta det lugnt en kväll. Och jag svarade då att visst brukar jag göra det, men jag har inte haft tid. Frågan är ju då ifall jag inte har haft tid eller inte tagit mig tid. Man kan behöva någon som påminer en om att ta det lugnt och bara vara!! Så jag är med dig till 100 procent!!Kram

2009-09-28 @ 20:12:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0