Semester!
En vecka som idag inleds med en solig kväll och sommarens spelningar i Umeå. Ska fira med ett glas rött på utservering och skaka bak till Michael Jackson på dansgolvet. Sedan anländer alla syskon till björkarnas stad i helgen, en stor händelse eftersom vi alltför sällan är alla samlade. Stugan väntar med alla (sex syskon, två päron, fem respektive, åtta syskonbarn, en hund). En vecka med bad, födelsedag, mysiga kvällar på bryggan, familj och slappa dagar på filt i gräset väntar. Dessutom har jag mitt första Body Pump-pass på ett halvår i helgen. Gött!
Hoppas alla har en superhelg!
Grillpremiär in hemkomna.
Äntligen, äntligen, äntligen!
Jag tror Ebba hittat din väska.."
Här är jag till frids. Jag, stugan, ro. Mmm.
Borta bra, men hemma bäst!
Efter en helg i Auckland, visatrubbel i LA, ett stekhett London och 38 timmar i luften satte jag foten på svensk mark. Mamma, pappa och lillebror mötte upp mig på Arlanda och tårarna kom. Hemma, hemma, hemma!! I Umeåstad väntade syskon med myskvällsfika bestående av nybakat bröd, jordgubbar och glass. Självklart var bordet pyntat med svenska flaggor.
Nu känns NZ väldigt långt borta. Den svenska sommaren har sköljt över mig och jag är lycklig att vara på hemmaplan igen. Borta bra men hemma bäst.
Dumbo.
Avund.
Det är som kyrkor. När jag går in i en riktigt fin kyrka är det som stress rinner av. Kyrkan i Christchurch var inget undantag. En otroligt vacker byggnad som jag gärna hade myst omkring i ett bra tag. En liten barnkör som övar inför söndagsgudstjänsten, levande ljus och den där tystnaden mellan väggarnas ekon. Fint.
Snyftkalaset har börjat.
It is the final countdown. Mycket är den sista - den sista pannkaksbrunchen på Capers, sista BIO-besöket, sista gången vi går på lördagsmarknaden... I veckan var det till och med storstädning av lägenheten. Men lite Michael Jackson, allt för gamla städredskap och en himla samma skvaller blev det en riktigt trevlig dag. Efter en del hel "Oh, do you remember that Saturday night when..." och "God, that was such a great party!" blev vi alla ganska låga. Är vi verkligen redo att lämna det här bakom oss? Är det över nu?
Nej, nej, nej, jag vill inte. Men jo. Eller nej. Eller jo. För så känns det, jag är helt delad i två delar. Ladddar inför sista helgen, den ska vi ta med storm. Sedan kommer jag hem igen, lite ny men mest gamla Sanna.
Walking in a winter wonderland.
NZ vs Frankrike.
- Ah, maybe a rugby shirt or something.
- And if I do not owe one?
- Just something comfortable, like everyday stuff.
En stunds tystnad. Han studerar mig.
- But hey Sanna, maybe leave you dress and heals at home..
Behöver jag säga att jag inte riktigt är sporttypen? Jag har aldrig varit på en riktig match, jag ser aldrig på sport på TV och bara tanken av VM och andra stortävlingar får mig att rysa. Men vad gör man när det är NZ vs. Frankrike i Dunedin? Jo, man drar på sig jeans och lågskor, kladdar lite färg i ansiktet och hoppar på tåget. Någon gång ska ju vara en första att ta plats på läktaren, och jag hade ju faktiskt lovat Flo att jag skulle hjälpa henne heja på sitt hemland och hålla den europeiska flaggan högt. Och jösses, it was a great night. Kanske inte så mycket på grund av själva matchen, men med trevligt sällskap, fördrinkar på en av stadens krogar med 130 internationella studenter, härliga rugby-killar och en vinst för Europa, ja, då är jag hemma.
- Hey, what the f*ck Sanna, are you cheering for FRANCE?
- Well, one semester do not make me kiwi, but I am a true european though!
Ett minne.
Trött, hängig och lite sådär på bristningsgränsen öppnar jag dörren till en tom och kall lägenhet och hasar fram till min dörr. Men vad är det där? Vad är det som hänger runt mitt handtag? Ett USB-minne? Blir lite förvånad, tar med det in, packar upp väskan och slår på telefonen. SMS från Kat - "Hi, left you some house episodes on my stick, in case you want to watch some before I get home". Underbara, underbara rumskompis!
Min typ av konst.
Nyårslöfte - check!
4575 meter upp.
60 sekunder fritt fall.
Oaaa!!
Helgledighet.
Långhelg.
Dags att lämna pluggböckerna och ett höstigt Dunedin för en helg uppe i Wanaka.
Det är nämligen dags att uppfylla ett av mina nyårslöften. Kan du gissa vilket?
Motivation.
Vad sägs om att viljan att må bra är den mest hälsosamma motivationen?
Brrrr...brrrr...brrr...
Jag ska klaga lite nu. Jag fryser ihjäl! Ja, det är sant. I morse låg det frost på gatan när jag traskade till universietet, men trots det är det inte ute man fryser, det är inomhus som man lider. För av någon dum anledning har de inte isolerade hus i Nya Zeeland. I mitt rum är det 7 grader om mornarna och kvällarna, det är inte ett skämt. När jag andas kommer det moln ur munnen. Man lär sig liksom att planera sitt liv efter kylan. Att sitta hemma och plugga är otänkbart, bibblan är i alla fall så pass varmt att du kan hänga av dig jackan. Alla lagar mat samtidigt för annars går det knappt att få igång spisen. Om vi ska se film måste varmfläkten på minst en timme innan för att det överhuvudtaget ska gå att vistas i köket. Man vänjer sig vid att alltid gå omslingrad i en sovsäck. Duscha gör du så nära inpå sängdags att du fortfarande är varm men att håret hunnit torka, annars har du en tuff natt framför dig. Om du ska över till en kompis är din första tanke när du väljer kläder "hmm...undra hur varmt det är där".
Den stora utmaningen under dagen är att göra sig i ordning inför natten. Steg ett är att klä på sig. Jag sover i två pyamaser, vanliga sockar och raggsockar, en polotröja utanpå pyamansskjortorna och sedan en till tröja på det. Vantar är ett måste. Steg två är att organisera sängen. Sovsäcken måste värmas upp med mitt lilla heater 10 minuter innan sängdags, sedan är det dags för filten och slutligen täcket på toppen. Steg tre är att hinna ner i sängen medan allt fortfarande är varmt.
I början gick det bra, men nu är jag faktiskt less. Tre av mina fingrar och en tå har svällt och värker för att de varit "over cold for too long". Jag vill inte gå omkring hemma med två tröjor, långkalsonger under byxorna, vantar och två halsdukar. Jag vill kunna krypa ner i en varm och go säng utan att oroa mig för om det kommer bli en olidlig natt eller inte. Jag vill inte behöva sitta framför datorn i en sovsäck för att inte frysa häcken av mig. Jag tycker inte att det är normalt att raggningsrepliken "I have got a great heater in my room.." faktiskt fungerar. Nej, det här är inte kul. Jag vill hem till värmen.
Gå via min mage.
Ryktet har spridit sig från Sverige att vägen till mitt hjärta ofta går via magen. Bjud mig på hemlagat eller en kanelbulle då och då och jag är liksom vunnen. Min annars ganska hängiga dag vände plötsligt bland - "Hey Sanna, I saw this and thought of you. I wanted you to try it". Bara sådär, inget mer. En människa i det regninga Dunedin som ville göra en annan medmänniska glad. Borde det inte finnas fler sånna? Och snacka om att syftet uppfylldes och gav mig ett leende rresten av dagen! Många har testat tidigare och konstaterat att ja, just så simpel är jag. Ge mig choklad och jag är din. Och Coconut som jag älskar! Än har den inte öppnats, utan den ligger i min bokhylla och väntar på ett tillfälle när den verkligen behövs. Utvärdering kommer inom kort.
Lovin NZ.
Så här är det att back-packa i Nya Zeeland.
Vi funderar på att skaffa en likadan till vårt kollektiv i Dunedin, just in case.
Sova, jag..?
Bestämde vi sista helgen i maj för Wanakaresan? Undra om jag orkar ut imorgon... Vad sa hon egentligen om CITES-konvenstionen, kan man lämna reservationer? Åtta veckor kvar, är det för mycket eller för lite? Hur ska det lösa sig med flytten? Ska jag höra av mig till min prakikplats för att berätta att jag lever? Får se, vad är klockan... fasen, redan 01.15! Ska jag betala för några extrakilo i väskan eller ska jag bara slänga skiten? Vem är det som skriker ute på gatan?! Mmm, det var riktigt god mat idag till middag. Har mina jeans torkat måntro? Fan, jag kommer verkligen inte över mitt B+ på uppsatsen. Vad menade han med att jag var "hard to figure out"? Fasen, jag hoppas det är bortdiskat imorgonbitti. Jag får inte glömma att köpa schampo imorgon. Undra om någon är online på skype. Brr, jag fryser. Vad var klockan nu igen...?
Inte undra på att jag inte kan sova på nätterna.
Sticker från stan.
Valborg var bra.
Kan behöva en pause.
Äh, jag drar till Christchurch tror jag.
Back on Sunday.
Em.
Låt mig presentera min kramkompis Em, fyra cm hög.
Denna lilla vän fick jag av Emelie innan jag begav mig i väg på äventyr.
Liten så att den passar i resväskan, perfekt!
Varje dag pryder den mig säng just to remind me.
Me like!
