sannapannan

• Jag ska sluta svära.

• Jag ska ta fler skumbad.

• Jag ska fota mer i min vardag.

• Jag ska köpa färre skor och väskor.

• Jag ska ta upp mitt pianospelande igen.

Jag lämnar 2007 bakom mig och allt som hörde det året till. Jag har ett bra och fullspäckat 2008 framför mig. Spexsäsongen drar igång med rep, föreställningar och fester, termin 6 och 7 ska avverkas, planer på utlandsstudier ska smidas, jag ska fylla 22,  leva som singel,  jourarbeta på kvinnohuset och massa mera.

Ring ut det gamla, ring in det nya.

Många hänger ett kors runt halsen, kanske för att för andra visa sin tro eller för att alltid bära med sig sin religion.  Med samma grundtanke bär jag mitt nya halsband.



Efter att ha suktat efter detta i två år slog jag under mellandagarna till. Ibland måste man våga unna sig saker, fast de är för dyra. Det är inte bara ett kvinnotecken, utan med lite extra sting - just like me.

Hemvändarkvällen utspelade sig för min del på Plaza. Gamla klasskompisar blandat med de bästaste, bästaste vänner. Det är kul att se att människor som numera ligger långt ifrån min vardag lever och frodas. Många trevliga samtal (och en del som jag hade kunnat hoppa över). Framför allt blir jag imponerad av alla som vågar satsa på sina drömmar och testa sina vingar.

Det blev sent, och jag mår inte 100% idag, men klart värt.

Jag måste bara berätta om årets första julklapp. Tjuvöppnade min julklapp från jobbet idag och blev minst sagt förvånad över en grej i paketet.




Nå, vet ni vad det är?
En teleskopisk korvpinne.

Kan inte annat än säga att min arbetsgivare har grym humor.

Nu är Emils hus fullständigt. Efter timmar av arbete och stunder av tvivel och uppgivanhet står nu gården på plats. Här var alltså mallen (utifall någon skulle mot all förmodan missta sig för vilket hus verket skulle föreställa).

 

Det är inte lätt att som vänsterhänt vandra omkring på jorden där det råder en högerhänt norm. Det finns många problem, små med dock irriterande, för oss "lefters". Felvända brödknivar, korkskruvar som snurrar åt fel håll, instrument som inte passar oss. Jag hatar att skriva på tavlan eftersom handen suddar ut i allt, eller att vässa en penna och vrida åt fel håll. När jag håller i en mugg med tryck på ena sidan, hamnar trycket från mig och inte mot mig som det är tänkt. Maten serveras från fel sida på middagar. Många kortlekar har inte tecken på båda kanter, vilket gör att numret hamnar upp och ner för mig när jag håller i korten. Jag har nu i 2 års tid försökt att hitta en soppslev med hällpip åt mitt håll (eller i allafall åt båda hållen) men det existerar inte! Vi är helt klart förtryckta.

Jag har en vision. Jag ska göra om hela min lägenhet och vänsteranpassa den ut i varje köksredskap. Högerhänta ska känna sig missanpassade när de besöker mig.

Därför önskar jag mig bland annat detta till min julstrumpa.

Nu är det jul igen. Eller? Har jag hört fler gnälla över julen i år än vad jag har hört barn skrika på jobbet. Ingen har någon "julstämning", och menar att allt bara är stress och handel. Men jag undrar när fick vi för oss att julstämning serveras på silverfat?

När vi var små började vi sjunga julsånger i November, vika smällkarameller i tidig December och peppade inför julen framför julkalendern varje morgon. Men nu är vi faktiskt vuxna och mogna nog att ta ansvar för vår egen julstämning. Lilla Ida sjunger "du ska inte tro det blir sommar förrän någon sätter fart". Detta tycker jag gäller även julen i allra högsta grad. Varför förväntar vi oss att allt runt omkring ska ge oss julstämning när vi gör nada för att uppnå den själv? Det är ingen annan som hänger upp stjärnan i köksfönstret, bakar pepparkakorna, serverar varma lussebullar med mjölk, kokar upp glöggen eller sätter på en mysig julskiva på mörka mornar - det ligger eget ansvar. Hello, wake up, lite aktivitet krävs.

Själv har jag peppat sedan 1 december med allt vad julen hör till. Senast ikväll bäddade jag ner mig i soffan med lite glöggte och såg på Polar expressen. Lovely!

VAd lägger du dina pengar på som är viktigare än en bra miljö?  Kan inte annat än hålla med Clara.

Det är det lilla som räknas i det stora hela.

Slängde in en skiva i helgen som jag inte spelat på evigheter; Grease - the sound track. Åh, hade jag fått välja ett annat årtionde att leva under hade det varit 50-talet, absolut! Tänk alla fantastiskt snygga och kvinnliga klänningar, de lockade håren och den svängiga musiken.

Sista seminariumet avslutat för terminen. Jobbat 12 timmar i sträck idag. Och nej, det var inte första dagen. Trött. Mina ögon är faktiskt helt rödsprängda. Bra eller inte? Dumma ultrachafför som tvingade mig att gå till jobbet från stan i glashalka, med klackar. IPoden dog halvvägs, smärre katastrof. Men choklad i fikarummet värmer en katarrmage. Och vad är det för fjanterier att inte äta kolhydrater? En och annan bra arbetskamrat, det är mycket värt. Precis en månad kvar till tentan. Julklapparna klara. En gullig tant gjorde min dag. Luciatåget från igår sitter kvar inne i kroppen och tinar upp mig. Sedan lite soul på det.


Ska jobba alla dagar fram till jul utom en.
Men imorgon är det faktiskt sovmorgon.

Igår kväll var det det årliga pepparkakshusbygget hemma hos min familj. Varje år bygger jag och min syss ett egenskapat hus (exempel från tidigare år är Muminhuset, ett tåg, Noaks ark, Villa villekulla och vår stuga). I år är det tema Emil i Lönneberga och huset som skulle bli till var inte mindre än Katthult. Till saker hör även hysterisk julmusik, godis och flams. Vi har även lyckats värva en ny medlem till klanen, min svägerska Frida, en mycket lovande nykomling.



Efter ett antal timmars slit är huset fortfarande inte klart. Detta huvudsakligen på grund av en pinsam miss från min sida när det kom till att mäta upp taket. Bygget beräknas fördigställas nästa vecka. Jag återkommer om den saken.



Men... jag vill ju visa upp någonting. Ett tidigare års kreation, håll till godo!

Nu är nästan alla klappar klara. Jag älskar att köpa julklappar, inte minst i år när alla sex syskon kommer hem över jul med sammanlagt fem ungar. Yes, jag får äntligen köpa lite leksaker! Men det är svårt att handla till barn. Jag har en del krav. För det första vill jag att det ska vara någon form av kvalitet. Det är dötrist med plastprodukter som går sänder redan under mellandagarna. För det andra vill jag att det ska vara något som sporrar till ite aktivitet och kreativitet. Inga dataspel med andra ord.

För det tredje, och kanske det viktigaste, är att jag vill ge något som är relativt könsneutralt. Det är ofta här problemen kommer. Jag vägrar köpa rosa lego till tjejerna och ett svärd till pojken. Men vad gör man när Klara önskar sig prinsessaker som glittrar och Måns actiongubbar? Det är näst intill omöjligt att hitta bra leksaker som stämmer överens med min feministiska livsstil och som de faktiskt vill ha. För visst, det finns massor av saker som fungerar till båda könen, men jag vill ju att de ska hoppa högt av glädje när de sliter upp pappret, och inte behöva stå till svars för sin fasters jämställdhetskampanj.

Någonstans kanske man kommer att lyckas i allafall. Moster har tydligen gjort inverkan på lill-Hugo. Han vågar ta klivet ut i annars traditionellt kvinnligt terrirorium. Han ska bli pedant - precis som moster sin.


Vad blev då resulatet av mitt julklappspolitiska dilemma? Instrument, spel och gossedjur. Det fungerar väl?

Mycket lär man sig av att arbeta i affär. En av sakerna är att det alltid lönar sig att vara trevlig som kund. Personalen blir direkt positivt inställd till dig och du får en bättre service. Man kommer långt på ett "hej", "kan du..?" eller "tack för hjälpen".

Ni skulle fårvånas över hur många människor det finns som inte vet hur man beter sig. Istället för att fråga;"Ursäkta, var finns bilavdelningen?" som en normal funtad människa lägger fram det, får man "frågan" i ett irriterat ord;"Bilavdelningen?!". Då får jag lust att säga; "Ja, vadå bilavdelningen?". Men, kundvänlig som man är svarar man "Javisst, den här vägen!". Eller när man får ett "Hallå, den här varan är faktiskt 5 kr billigare på Maxi!!", vill jag svara;"Men vad gör du då här?".

Väl framme vid kassan är det många som undviker all typ av konversation:
"Var det bra så?"
Tystnad.
"Vill du ha en påse?"
Tystnad.
"Hejdå"
Personen har redan lämnat butiken.

När jag handlar är jag numera nästan överdrivet trevlig, men tio gånger heldre det än motsatsen. Efter en slitig arbetsdag vet jag vad skillnaden mellan en slitsam bra dag och en dålig sådan. En vänlig själ kan förändra en timme, åtta stycken förändrar en hel dag. Tänk på det nästa gång ni handlar.

För närvarande är det här mitt favoritting i lägenheten. Den kommer från farfar och farmors hus och har nu landat i min köksfönster. Jag blir så glad av att se på den, inte bara för att den påminner mig om mina farföräldrar, utan för att den påminner mig och de sjuka skönhetsidealen som finns idag. Det behöver inte vara så. Jag tycker den här kvinnan ser ganska lycklig ut trots att hon har liten byst, stor häck och korta ben. Hennes baddräkt är bara så härlig! Sedan att hon faktiskt ligger och läser är bara ett stor plus - kunskap är makt.



Så här ska jag bli när jag blir stor.

...en julkalender. Varje år tillverkar jag och min syster fina nedräkningsinstrument, med massor av kärlek och eftertanke. Skapad av julälskare för julälskare. Årets blev en blandning mellan chokladkalender och pyssel. Puh och Nasse får stå för lucka 24, med det lilla extra.

Julen tar fram det barnsliga i mig. I morse hoppade jag ur sängen, på med julmusik, drack glöggte och såg på TV-kalendern. Hela dagen på jobbet har jag gått och nynnat på julvisor och funderat över julklappar som ska inhandlas.

Nu ska adventsstjärnan upp och ljusstaken tändas - kom kom, signade jul!!