sannapannan

För att återknyta till ett tidigare inlägg.
Mina misstankar var tydligen felriktade.
Jag har nu frågat igenom en stor del av min umgängeskrets, familj etc.
Jag har fotfarande inte funnit den person som pillat ner chokladen i mitt brevinkast.
Antingen vill personen i fråga vara anonym.
I så fall tackar jag här och säger att det verkligen förgyllde min dag.
Eller så kommer kliver den mystiske personen fram i rampljuset snart.

Där jag jobbar lyssnar vi på radio konstant. Det är därför oundvikligt att diskussionen vilket radiokanal som ska snurra dyker upp. Det jag tydligt har märkt är att det tydligen är lite finare att lyssna på P3 än Mix megapol eller dylikt. Jag blir snabbt nedröstad när jag svänger över till 107.0, för alla tycker att det är bara så jobbig och att den spelar samma låtar om och om igen. Efter x antal dagar med P3 i mina öron kan jag bara konstatera att det inte är ett skvatt bättre. Även denna radiokanal har uppenbart en tydlig playlist som snurrar och även om det inte är samma playlist som Mix och Rix har är det lite frustrerande när man hör en låt spelas för tredje gången på en dag.

Det roliga i det hela är att P3-fansen inte håller med om det. De anser till fullo att P3 minsan blandar musik hej vilt och att de aldrig tjatar ut låtar som de andra stationerna gör. Och de menar framför allt på att de spelar bra musik, vilket tydligen aldrig Mix gör, som bara eggar BWO och Timberlake.

Det råder uppenbart en viss typ av musiksnobberi när det kommer till val av radiostation. Men jag blir otroligt less på P3. De ska vara så jäkla alternativa så att jag får spatt. Det är inte okej att gilla smörpopdängorna och de snurrande sommarhitarna. Nej, det ska vara britt-pop, och helst från något okänt band som man aldrig hört talas om. Nej tack, ge mig helldre Charlottes "Hero" för andra gången idag än ett halvkast band från England.

Jag kunde bara inte låta bli att skratta när P3 idag spelade BWO:s schlagerbidrag. Det gjorde min dag.

Lilla Ebbas ankomst till världen gör inte bara mig lycklig. Kanske är det lite extra speciellt för en 2-åriga Hugo som har fått sitt första småsyskon. När jag besökte den nyutökade familjen i söndags hade han svårt att släppa fokus från sin lillasyster. Helt bedårande!

Ok, jag har blivit utmanad av min vän Klara att lista med de låtarna som just nu gör min sommar.

The Rules:
List seven songs you are into right now. No matter what the genre, whether they have words, or even if they're not any good, but they must be songs you're really enjoying now, shaping your summer. Post these instructions in your blog along with your 7 songs.

Efter mycket velande fram och tillbaka har jag lyckats skrapa ihop en lista. Jag är inte riktigt nöjd och tycker att någonting saknas... Men. Ja. Here it goes.

1. Listan börjar med ett måste: I am a rock med Simon and Garfunkel. Den har alltid spelats mycket hemma hos min familj tillsammans med resterande delen av deras superlåtar. Denna är lite speciell på något sätt - bilsemester ner till Värmland, pappa sjungandes i framsätet och alla klämmer i samstämmigt i textraden "And my poetry to protect me!" under sista versen. Det här är sommar för mig!

2. Forever med Chris Brown. Detta är definitivt den låten som jag kommer att dansa till sena sommarnätter och den låten som får mitt lilla partyhjärta att slå lite extra...

3. Tapetklister med Jumper. Jag vet egentligen inte varför. Den är bara så mysig, töntigt, härlig och knäpp på samma gång.

4. Vackert land med Bo Kaspers Orkester. Någonstans finns alltid BKO för mig, även denna sommar. En favoritlåt från 2002 har gjort come back i mitt liv och spelas flitigt. Och visst är det en passande text för sommaren? 

5. Jag väntar med Sofia Karlsson. Svenska visor hör sommaren till och min absoluta favorit är Sofia. Lugna kvällar i stugan, spegelblanka vatten och en stund på bryggan i solnedgången i en gammal stickad tröja från stugloftet. Mmmm...

6. Bandstarter med Brainpool. En av förra sommarens klassiker som hänger kvar än. Har många bra (och en del konstiga och förvirrande) minnen till den här låten. Midsommar hos Mickan, dansandes ute på altanen i nubbedimman.

7. I was brought to my senses med Sting. Ett litet svart får skulle jag vilja kalla det. Låten kommer från Stings skiva Mercury falling som min bror spelade intensivt under ett halvår för ganska länge sedan. Plockade fram skivan när jag besökte mamma och pappa och det slutade med att skivan fick följa med mig hem. Hela skivan är toppen men det här är nog den som jag gillar bäst. Kanske inte den mest somriga låten från listan, men ack så bra!

Vilka ska jag då utmana?
Emelie, Amanda, Pernilla, Emilia,

Strejk igen. Den här gången är det inte sjuksköterskerna som slänger in handduken utan busschafförer i Stockholm. Det intressanta med hela situationen tycker jag är att se hur media hanterar det. När det gällde sköterskorna låg mycket fokus på själva strejken i sig. Man filmade tågen, arga och trötta sköterskor att det var synd om dem, att de var underbetalda och deras krav. Vi såg ytterst lite av hur strejken faktiskt påverkade samhället. Jag såg få repotage där de talade med människor som faktiskt påverkades och som fick sin sjukvård försämrad.

Nu står bussarna stilla. Nyhetsmorgon var runt på stationerna och pratade med människor i morgontrafiken. Det var så synd om alla, de var tvugna att gå till tunnelbanan eller samåka med grannen in till stan. Ingen busschafför intervjuades, ingenting om vad de hade för krav, inga bilder på dem kämpa för bättre lön.

Missförstå mig inte, jag tycker att rätten att strejka är oerhört viktig, busschafför eller sköterska. Men vad sänder media för signaler? Att busschafförerna bara ställer till besvär genom att strejka men att sjuksköterskorna förde en fantastisk kamp? Att chaffisarna inte har samma rätt att agera mot låga löner för att de faktiskt påverkar folks vardag? Nej, hallå där, var är neutralitetet i mediabevakningen..?