Åter igen.

Nu är det dags igen.
Bye for now.
Stockholm väntar.
Madde, värm upp, here I come.

Albin.

I natt 01.30 föddes Albin.
Tänk att min lilla, lilla storebror har blivit pappa, det är helt galet.
Fick mig en snabbtitt idag, pytteliten och söt.
Välkommen till världen.



När får man börja längta??

Är det okej att längta ihjäl sig efter jul när det inte ens är december än? Hur som helst är det redan kört för mig. Jag längtar till att få tassa upp på morgonen och titta på julkalendern eller efter en lång dag få dricka lite glögg, äta en pepparkaka med ädelost och tända stjärnan i fönstret. Jag vill åka hem till mamma och pappa och äta nybakade lussekatter och gå på Sångkrafts julkonsert, sjunka in i stämning till deras version av Stilla natt och småfnissa när de busar till det i slutet med Jingel Bells. Jag vill lacka paket, rimma och baka pepparkakshus med storasyster till amerikansk juldisco. Jag vill höja upp stereon till Jannes Schaffers julskiva så att det dånar över till grannen. Jag vill äta knäck i flanellpyamas och lägga pyssel i vardagsrummet.

Jag vill ha jul.




GPS-barn.

Teknikens användningsområden slutar aldrig förvåna. Det nya är en GPS-sändare som du ska kunna sätta på ditt barn för kunna följa var barnet befinner sig. Det här sägs vara jättebra ifall du är bland mycket folk med ditt barn, som i skidbacken eller på stan. Och visst, det är bra ifall barnet faktiskt skulle komma bort i massan, men känns inte detta lite väl överdrivet? Jag ställer mig mycket skeptisk måste jag säga, av två klara anledningar.

1. Föräldrar får ingen anledning att passa sina barn längre. Om du släpper ut ditt barn i lekparken behöver du inte ha samma uppsyn som förrut, eller när de springer ut och leker behöver du inte uppmana dem om att inte gå nära vattnet för du kan se om de närmar sig. Ja, och visst är det så att barn ibland kommer bort på stan. Jag gjorde det själv när jag var liten och jag blev superrädd och mina föräldrar likaså. Men jag lärde mig ju faktiskt något av det. Man måste stanna med mamma och pappa, man får inte gå iväg utan att säga var.

Även tonårsföräldrar kan utnyttja detta och se var 15-årligen håller hus. Det innebär till exempel att det förtroendet som ska finnas mellan föräldern och sin tonåring till viss del förlorar sin poäng. Att lägga förtroende och ansvar hos sin tonårsson eller dotter att inte hänga på stan och dricka på helgerna är enligt mig ett av de bästa sätten att hålla dem borta från det, inte genom övervakning.

2. Hallå, räknas inte barns integritet? Är inte barn människor precis som vem som helt som har vissa rättigheter enligt svensk lag? FRA-lagen skapade ramaskri i landet eftersom det innebär en integritetskränkning, men att kunna övervaka exakt var sitt barn befinner sig, vad borde då inte det vara?

Nej, det här är det dummaste jag har hört.
Passa ditt barn istället.
Våga lite på ditt barn.


Utmattad.

Pust.
Nu är jag klar.
Numera kan jag lägga till cykelinstruktör till min meritlista.
Mina ben bär knappt idag.


Spinningutbildning.



Här spenderar jag hela min helg. Från i fredags har jag mina dagar fyllts med teori, anatomi och pulsklockor. Sammanlagt har jag hittills cyklat aktivt i över 5 timmar. Min ben är ganska trötta och känns som två tunga stockar. Därför ska jag sova gott nu och ladda inför utbildningens sista dag. Redovisning och utvärdering väntar - och x antal tramptag på hojen. Men det är så kul, så jäkla kul!

Chiclit.

Jag gillar verkligen inte att läsa. Många tappra försök har gjorts, och även om jag kan då och då kan falla in i en fängslande biografi om känstympning eller om hur det är att bli levande bränd, har jag svårt att finna njutning i böcker.

Trodde jag. Nu har jag hittat hem - ordet jag sökte var chiclit. Varför har jag tvingat mig själv till att plöja böcker som ska vara djupa, informativa och "utvecklande" när jag kan läsa roliga, lättsamma och underhållande böcker istället? Efter en hög kurslitteratur känns det som en befrielse att på kvällen få vila ögonen på något där ögonen nästan rullar av sig själv och där en bit av hjärnan faktiskt får vila. Jag tycker verkligen att denna bokkategori förtjänar mer status än vad den har idag. Den beskriv gärna som "fulkultur" och inte som riktiga böcker. Jag hörde till och med i en debatt om ämnet en författare som menade att chiclit fördummar kvinnor och att den urholkar skrivarkonsten. Öhh..det kanske var det dummaste jag har hört. Måste allt vara så sjukt pretentiöst hela tiden? Var ligger viljan att faktiskt vilja underhålla folk?




Just nu vilar Mellan raderna av Jane Green bredvid min säng. Jag kan lova att jag vet hur den slutar och vem som får vem. Men det är lite av charmen. Tips om fler chiclit-böcker hittar du här.

Lugn och ro.

Det är finns någon extra med de där höstkvällarna hemma i lugnet. Kvällen har spenderats i min pyamas som åkte på redan strax innan kl 19, och ett par raggsockar i storlek 1500. Benen är så tunga efter spinningpasset att det är en ansträngning att ta sig från soffan till sovrummet och kroppen är varm och go efter en välbehövd dusch. Istället för att glo på TV har jag faktiskt, tro det eller ej, läst en bok. Jösses vad jag känner mig kulturell. Jag har redan hävt två koppar te. Ljusen på borden brinner och i stereon pumpar BKO med Stunder som den här. Ute är det nästan stormvarning, och även om min köksfläckt låter av vindarna så att jag tror att jag blir galen är det trots allt en go känsla av slippa vara ute utan få sitta inne under en filt.

Min uppsats är fullt och helt färdigställd nu och imorgon ska jag bara trycka print, vilket är världens bästa känsla efter hårt arbete. Sedan ska jag gå på spa-behandling, just because I am worth it. Det bästa av allt är nog i alla fall att jag har två lovande veckor och helger framför mig.




Vad gör en studentmarsalk egentligen?

En gång varje termin får jag chansen att klä upp mig i långklänning, dricka skumpa, umgås med skarpa hjärnor och gå på finfin bankett. I helgen var det dags igen - höstpromotionen. Men varje gång festen närmar sig får jag alltid frågan vad en studentmarsalk är för något och vad vi egentligen gör. Men nu finns det ett sätt att verkligen se vad vi gör  - kika här vettja på SVT:s inslag från högtidsdagen! Titta extra noga vid processionen (intågandet), en mycket snygg tjej i blå klänning har tagit täten...





Fina, underbara studentkören.




Middag.
Skamligt god mat.




Jag och Cari, gamla i gemet.




Studentmarsalkarnas bord.


Som vanligt - en mycket trevlig kväll.

Vad lyssnar du på när ingen hör på?

Jag tycker det är roligt att fundera på vad alla lyssnar på i sina iPodar när de susar förbi på cykeln eller när de traskar förbi på gatan. Vad är det egentligen som pumpar i öronen på folk? Det jag har märkt är att iPoden är nästan lika personlig som ens väska eller dagbok, inte vem som helst får vara där och pilla. Om du börjar snurra omkring bland dina bekantas musik får du nästan alltid ett försvarstal innan:"alltså, det vääääligt blandad, vet knappt vad som är på den" eller "en kompis la över en massa saker mest på skämt".

Min teori är att vi alla har ett visst antal låtar som vi inte riktigt vill stå för. Jag vill helst hitta ett annat ord än skamm-låtar, men det är ju något i den stilen. Det är de där låtarna som du lyssnar på lite i smyg i lurarna och hoppas att ingen får veta, låtar som inte är riktigt okej att gilla. Men jag då, har jag några skamm-låtar? Oja, det har jag, och nu är det dags att de får komma ut i rampljuset. Och nej, det här är inte låtar som "bara hamnat" på min iPod, nej, det här är låtar som jag mycket medvetet lagt in.

Jag ger er här topp-5 av mina skamm-låtar som snurrar i min iPod:

1. Hon är min med GES. Jag vet, sjukt pinsamt, men vad kan jag säga? Lite nostalgi blandat med något annat. Just like it.

2. Aldrig ska jag sluta älska dig från filmen Livet är en schlager. Gillade filmen och låten kom med på köpet.

3. Caramia med Måns Zelmerlöf. Men det är väl inte så pinsamt? Jo, om man har det i tre(!!) varianter, en remix, en vanlig och en balladversion. Då känns det lite överdrivet kanske.

4. Mitt i ett äventyr med Carola. What can I say? Pepplåt när jag behöver piggas upp.

5. This I promise you med Nsync. En gammal goding från högstadietiden som fortfarande går hem, faktiskt. Och jag kan hela texten, viktigt att tillägga.



Ok, nu har jag lättat mitt hjärta. Vad spelar du när ingen hör på?

Klappat och klart!

Nu är det bokat och klart. Det är helt galet, den 11 februari sätter jag mig på ett plan till Nya Zeeland och Dunedin. Det är inte ens fyra månader bort. Shit.







Pirr, pirr...

Man lär sig något nytt varje dag.

Ikväll går jag och lägger mig med mer kunskap och insikt än när jag vaknade i morse:

- Jag ska skaffa mig ett jobb som innebär att jag aldrig måste skriva vetenskapliga texter.


- Man ska aldrig ropa hej innan man faktiskt har kommit över bäcken. Det finns alltid en risk att man plumsar i halvvägs över.

- Det är inte lätt att sjunga danska sånger med rätt uttal.

- Mamma är bäst i världen som står ut med oss barn.

- Vilken dag som helst kan bli bättre bara man bryter med lite fika och samtal på Waynes.

- Jag blir stressad för ingenting numera.

- Ett sms kan förgylla en hel dag. Ett uteblivet sms kan betyda katastrof.

- Det går inte att boka flygresa till Nya Zeeland på internet. Det bara krånglar.

- Det är helt omöjligt att vara en kreativ bloggare när all energi och kreativitet läggs på annat.

- Smaksatt latte är världens bästa uppfinning sedan färdigskuret bröd.


Sanna är trött. Ska sova. God natt.


 


Safe sex a la Asien.

Den här underbara lilla saken fick jag av Emelie från hennes resa i Singapore. Hon tyckte att den passade mig - liten, söt och lila. Men...vad är det egentligen för något? Jo, det är ett safe sex-kit. Ett fodral med tillhörande kondomer och en instruktionsbok(!!) över hur dessa ska användas. Vad bra det är när man har vänner som inte bara bryr sig om att insidan ska må bra utan även att man har en bra sexuella hälsa.


 



Är den inte helt underbar?!

Snälla Båtsman eller en elak vildvittra?

Jag har alltid haft en oerhörd förkärlek till Astrid Lindgren.
Vilken av alla hennes figurer är du?
Är du kanske en Karlsson?
Eller Ronja?
Eller varför inte en rumpnisse?
Nu vet du.



Jag är Lisa i Bullerbyn.
Jag är söt, snäll och feminin.
Däremot är jag inte rädd för att leka och smutsa ner mig.
Jag skulle kyssa en groda bara jag ville.

Hösten när den är som bäst.

Vilken perfekt höst dag! Ute har regnet öst ner och inne i lägenheten har jag suttit och skrivit uppsats med en god kopp te, osminkad, iförd mina urtvättade mjukisar och tofflor i form av apor. Drog på mig renstället och mötte upp vännerna för att luncha. En utsökt indisk buffé med ett smärre matkoma blev resultatet. Kom hem, dränkt som en kattunge, sov eftermiddag och skrev sedan vidare för att sedan vakna till iv genom träning med syster, som numera är en given torsdagsritual. Avslutade kvällen med svägerska och en helt okomplicerad film, vilket ledde till att bror inte fick plugga nationalekonomi utan mer diskutera Marx syn på rättssamhället och naturrättens grunder med lillasyster.

Idag fick jag även en försenad födelsedagspresent, och en helt underbar sådan! Jag älskar när saker är inslagna i prasselpapper och snören, fint upplagt och utvaldt. Dagens paket kom från tehörnan och innehöll ett mintte, fin kakao till riktigt fin bakning och chokladpraliner till dekoration. Kan det bli bättre? Issi känner mig allt för väl. Jag funderar redan på vad jag ska tillverka av dessa läckerheter...





Kryper ner i sängen med ett leende.
Härligt med bra dagar ibland.
Och imorgon är det fredag - det ni!

Tappat tron?

Tjejkväll framför en sliskig romantiskt dramafilm:

- Åh, jag längtar efter att bli kär, sådär riktigt jäkla galet, upp över öronen kär!

- Nej, för fan...



Jag undrar om vi börjar tappa tron på kärlek eller något. Att vara kär är tydligen någonting krångligt som betyder trubbel. Det är jobbigt, suger energi och något vi inte har tid med längre. Otroligt deprimerande.

Facebookad?

Facebook, detta eviga facebook. Mitt förhållande till sidan är en form av hat-kärlek. Även om jag starkt ogillar alla popularitetstävlingar som erbjuds, eller alla funny walls-förfrågningar som dimper ner konstant går det inte att förneka vilket medium det trots allt har blivit. Även om jag inte hoppar av lycka när jag vaknar upp på söndagsmorgonen för att upptäcka att någon redan hunnit lägga ut bilder från lördagskvällens festligtheter, långt innan jag själv hunnit smälta allt, är det samtidigt sjukt kul att bläddra och titta - vad hände egentligen igår? Fick hon med några bra bilder som jag missade?

Sidan har en enorm genomslagskraft. Att "facebooka" någon hör till vardagen - klart att man kollar upp ex-pojkvännens nya tjej, killen som din tjejkompis dejtar eller killen du spanat in i terminen över. Facebook säger mycket, kanske mer än vad vi tror, om en person. Vilka är han eller hon kompis med? Vilka grupper figurerar? Hur många bilder är han eller hon "tagad" på och framför allt, vad visar dem? Den som söker info kan genom lite knåp och knep lista ut en hel del om människor vi alls inte känner.

Det här får mig att fundera, vilken bild ger min profil av mig? Nästan alla bilder jag är med på är från festsammanhang. Många måste alltså tro att jag är största partypinglan, vilket verkligen inte stämmer. Men mina egna album ger nog en ganska bra bild av mig, en salig blandning mellan familjen, stugan, spex, fester och diverse andra äventyr. Jag har ganska många vänner vilket antingen kan betyda att jag är social och rör mig i oilka kretsar, eller att jag söker efter bekräftelse och blir vän med alla jag sagt et ord till. Mina grupper visar att jag pluggar på Umeå Universitet, juristprogrammet, men även att jag pluggas musik i Adelaide, att jag är vänsterhänt, är medlem i umespexarna och arbetar på myndiget.

Kort sagt - facebook fyller en funktion i vårt liv.
Det handlar bara om att våga erkänna det...

Åter hemma.

I am back.
Stockholm was gooood...



Malin och vin, bra kombo.




Jurister livar upp Hornstull lite.




Mojito, now and always.


Nu ska jag bara försöka ställa tillbaka mig på grå höstvardag.
Men snart igen, räknar ner.

Huvudstaden lockar.

Dags för en liten minisemester.
Jag ska ladda batterierna, fixa upp peppen och skämma bort mig själv.
Kanske lite shopping. God mat. Drinkar.
Framför allt, absolut noll måsten.
Håll hårt i hatten storstan, nu kommer jag.


Hur många skor är det försvarbart att packa ner för en helg i Stockholm??

Det är otroligt vilka problem man har. Snacka om att detta hamnar i topp för dagens i-landsproblem. Åker till Stockholm imorgon och håller på att packa som bäst. Att packa betyder för Sanna att hela lägenheten är upp och ner. Det ska prövas kläder med passande överdelar, plockas ihop toagrejer, fixa med tvätten... Men det är svårt att packa, jag skulle vilja kalla det en hel vetenskap. Det är så mycket att ta ställning till.

Vad ska jag ha för kläder när vi går ut på lördag?
För det första vill jag bara konstatera att det är fullkomligt omöjligt att idag veta vad jag kommer vilja ha på mig på lördag. Kanske känner jag för att vara riktigt uppklädd, kanske för att vara lite mer laid back. Det går helt enkelt inte att besluta, det åker ner två partylinnen och en klänning.

Men vad ska jag ha för underkläder till?
Ok, här är det problem. Klänningen kräver en svart, slät BH. Partylinne 1 och 2 kräver båda en bandlös BH, men linne nr 1 är snyggare med den hudfärgade och linne nr 2 sitter bättre med min svarta. Reslutat: Alla tre BH:s packas ner.

Men skor till då?
Klänningen är snyggast med ett par stövlar. Men ska jag ta det svarta eller något av mina bruna par? Blir det däremot partylinne betyder det jeans vilket absolut betyder pumps. Ok, två par är i allafall med.

Väska för utekvällen?
Har bantat ner det till två alternativ; en svart liten enkel och en snäppet större i fall man skulle behöva ta med sig mer än kamera och läppglans. Resonerar som så att hur stor plats tar egentligen en kuvertväska? Och packar ner båda.

Nu är min väska full. Jag var till och med tvungen att lägga ner en av pumpsen i handväskan. Slutsats? Jag behöver en större väska. Jag vill bara göra er observanta på att det här var kläderna för en kväll, dvs jag att jag inte ens har gått in på kläder till de andra dagarna. Här ska det till långbyxor, en väska för shopping, kanske något mysigt att ha på sig hemma i lägenheten, listan är lång. Men tänkt om det blir svinkallt?I Bäst att ta två jackor...osv. Inga toaprylar är nedpackade än. Och by the way, sa jag att jag skulle bara vara borta fyra dagar?

Tur att lakan finns på plats.

RSS 2.0