sannapannan

De senaste dagarna har fyllts med packande väskor, avslutade terminer och gråtkalas. Tidigt i morse var det dags för många av mina vänner att lämna terminen i Dunedins bakom sig och åka hem till sina hemländer. Framför allt två personer som jag aldrig kommer glömma. Gud, krokodiltårar faller ner för mina kinder - I love you guys!

Ja, det är smärta. Imorgon är det min tur. Lägenheten ekar tomt. Nu är det bara jag och Tom kvar, precis som det hela började. Jag knyter ihop påsarna idag, packar det sista, är nostalgisk, tvättar och städar ur mitt kryp in, kramas och vill, vill, vill inte. Dryga 20 timmar kvar i min nuvarande hemstad, en dag, en natt - that is it.

I lugn och ro strosar jag till min sista tenta någonsin. Kommer dit 20 minuter innan vi börjar. Läser en stor skylt "Do not forget you student ID". Shit. Joggar hem igen. Tur att jag hade gott om tid. Joggar till tentasalen igen. Tittar på studentlegget. Öh, jag är inte blond med lockigt hår. H*lvete, det är inte mitt studentlegg!! Gymmet måste ha gett mig fel efter gårdagens träningspass. Springer hem i panik, sliter upp dörren "F*ck, f*ck, f*****ck!!". Min rumskompis Kat kommer utspringandes välmedveten om att nu brinner det i knutarna. Hon säger åt mig att ta med mig passet. Jag sliter åt mig det, grabbar alla papper jag bara hittar som visar att jag faktiskt är en student vid Otago University. Kutar för brinnande livet tillbaka till skrivsalen. En minut till godo. Eftersvettningar. Flås. Tre timmars uppsatsskrivande. But I made it.

Hem gick det i lugnare tempo. Smådansandes och trallandes. Vad passade bättre i iPod-lurarna den denna höjdare? Oh, yes, I am free and this is the day of my life!

Stor dag - en femåriging har blivit sexåring, ingen mindre än min guddotter Lina. Ja, för sedan december är hon faktsikt min aldeles egna guddotter.
Ett sånt där sjukt stort grattis och många kramar till födelsedagsbarnet!

Är det inte underbar känsla att få riva sönder allt kursmaterial? Även om jag har en tenta kvar kunde jag inte låta bli att släppa loss över dagens tentamaterial så snart jag lämande salen. Eftersom det inte finns någon möjlighet behöver man inte ens tänka "tänk om jag behöver det här igen" - det är bara att ge järnet och fylla pappersinsamligen!

Midsommarmorgon. Tenta. Borde inte det vara förbjudet?
Men efter kl 11.30 är jag lite friare än innan.
Inget plugg inför nästa tenta - nej, idag ska jag ta ledigt.
Jag siktar mot ett välförtjänt träningspass, en tur på stan, en indisk middag.
Och kanske blir det lite midsommar ikväll, men vet aldrig.


Håll tummarna för mig nu!

It is the final countdown. Mycket är den sista - den sista pannkaksbrunchen på Capers, sista BIO-besöket, sista gången vi går på lördagsmarknaden... I veckan var det till och med storstädning av lägenheten. Men lite Michael Jackson, allt för gamla städredskap och en himla samma skvaller blev det en riktigt trevlig dag. Efter en del hel "Oh, do you remember that Saturday night when..." och "God, that was such a great party!" blev vi alla ganska låga. Är vi verkligen redo att lämna det här bakom oss? Är det över nu?

Någonting jag aldrig gör är att plugga på kvällar och helger. När klockar slår 17.00 stänger jag böckerna för dagen och tar ledigt. För mig har det varit ett sätt att överleva mina juridikstudier för utan regler skulle jag kunna läsa ihjäl mig. Men vad gör man när det är tentaperiod och faktiskt alla andra pluggar? Less på att häcka hemma och glo på film och med sikte på kanske en ledig dag nästa vecka tog jag tjuren i hornen och besökte bibblan på kvällstid. Någon gång ska väl vara den första, eller?

Så liten burk, så mycket smak. En helt fantastisk pryl att ha i kylskåpet. Gör din macka till en gourméupplevelse, fixar den trista pastasåsen på ett kick eller varför inte göra om hamburgaren till något med lite sting? Men mest av allt doppas det nog morötter i denna burk (och ibland till och med intas den direkt med sked...). Det är med sorg i hjärtat jag insett att jag inte kommer att kunna ta med tillräckligt många hem för en hel livstid. Men hur gör jag då? Jo, jag skriver av innehållsdeklarationen och testar att trixa ihop en egen variant.

Min fetich fortsätter och jag börjar verkligen oroa mig nu - hur ska jag få hem allt? Jag som redan påväg down under hade problem att hålla mina 20 kilo i väskan. Men när jag höll dessa i mina händer insåg jag att de lätt var värda smärtan att betala ett extrakilo. För att inte tala om när jag stack in mina fötter i dem, det var kärlek. De är perfekta för "jag och Sara ska möta upp Malin vid Slussen och ta en drink på Söder-skor". Med ett par jeans för mer en mer laid back kväll eller med en blåsa när det ska vara riktigt kalas. Klackar som ska ta mig till högre höjder. Jag välkomnar dessa starkt till mina ägor!

Moderata Samlingspartiet: 18,8 % (4)
Centerpartiet: 5,5 % (1)
Folkpartiet liberalerna: 13,6 % (3)
Kristdemokraterna: 4,7 % (1)

Socialdemokratiska Arbetarepartiet: 24,6 % (5)
Vänsterpartiet 5,6 % (1)
Miljöpartiet de gröna: 10,9 % (2)

Piratpartiet 7,1 % (1)
Junilistan: 3,6 % (-)
Feministiskt initiativ: 2,2 % (-)
Sverigedemokraterna: 3,3 % (-)

Övriga: 0,2 %

(från www.dn.se)

Jag kan inte annat än beklaga att vi ska skicka massa blåisar till Europaparlamentet. Och piratpartiet, hello? Ska vi sitta i parlamentet med en sakfråga om immaterialrätt när vi kanske borde lägga krut på lite mer centrala frågor? Vänsters dåliga siffror är skrämmande och ett stort bakslag för oss som faktiskt är för ett klasslöst samhälle, kampen mot jämställdhet och en samhälle där vi håller varandra om ryggen. Nej, sorry, det blev inte så den här gången. En positiv utveckling är Miljöpartiets klättrande siffror. Även om jag inte håller på de gröna visar det att svenskarna börjar bry sig om vår miljö. Sedan kan jag bara gratulera F! för ett bra resultat. Det känns kul att er politik börjar tas på allvar.

Min hemort bjöd inte på några gladare siffror.
Men det är väl folkets röst, eller?
Med ett röstdeltagande på 43,8%vet jag knappt om man kan komma med det argumentet.
Nej, vi i Vänstern tar igen i riksdagsvalet, vänta ni bara!

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - att vara träningsinstruktör är världens bästa jobb!  Det spelar ingen roll hur trött jag är, mina pass är mina lyckopiller varje gång. Det handlar inte bara om träning, utan det är hela konceptet med allt i från utmaningen att motivera till att göra den där sista repititionen till den sociala biten innan och efter passen. Att få vara en del av deltagarnas veckorutin känns lite som en ära och känslan av att lyckats få träningshataren att komma tillbaka nästa vecka är en något extra. Att stå där uppe på scenen och se när 95 personer följer minsta rörelse, det ger en enorm kick vill jag lova. Vi får ofta höra att vi ska sätta upp mål för oss själva som instruktörer för att utvecklas och bli ännu vassare. Mitt mål är givet - varje deltagarna ska må lite bätter när de lämnar träningssalen än vad de gjorde när de kom, då har jag lyckats!

Det var över 5 månader jag fick leva ut min instruktörsådra och det börjar kännas, abstinensen börjar göra sig synlig. Varje gång jag hör en remix av bleeding love vill jag pumpa igång och när E-type dundrar i iPoden påväg till Otagos studentgym jag gör nästan en frivändning av bara farten. Mina fötter bara längtar efter spinningdojorna och jag efter att få svettas livet ur mig på sadeln. Just nu sitter jag och filar på ett sprillans nytt spinningpass som ska sparka igång i juli. Som deltagare trodde jag att det skulle vara den lättaste saken i världen att sätta ihop ett cykelpass som är så bra att benen bara vill trampa av sig själv. Men nu när det faktiskt rör sig om verklighet känns det inte fullt lika enkelt. Ska jag satsa på en viss typ av musik i mitt pass? Eller ska jag blanda hej vilt? Ska jag bygga upp passet på tre eller fyra backar eller köra på loop-konceptet? Ska vilan framstå som frivillig eller ska jag som instruktör uppmana till nedvarvning mellan utmaningarna? Hur hårt ska passet vara? Vilken är min målgrupp? Kan det bli för mycket av det goda?

Så min fråga är helt enkelt - finns det några spinnare där ute som har några förslag? Vad definierar ett bra spinningpass? Vad motiverar dig? Vad får dig att trampa vidare trots att benen inte vill annat än att sluta?