Gråt, pack och separationsångest.

De senaste dagarna har fyllts med packande väskor, avslutade terminer och gråtkalas. Tidigt i morse var det dags för många av mina vänner att lämna terminen i Dunedins bakom sig och åka hem till sina hemländer. Framför allt två personer som jag aldrig kommer glömma. Gud, krokodiltårar faller ner för mina kinder - I love you guys!



Dunedin sisters.



 



You guys made my semester!



 



Finaste kiwi-killarna. Krama, pussa, kommer sakna.



Ja, det är smärta. Imorgon är det min tur. Lägenheten ekar tomt. Nu är det bara jag och Tom kvar, precis som det hela började. Jag knyter ihop påsarna idag, packar det sista, är nostalgisk, tvättar och städar ur mitt kryp in, kramas och vill, vill, vill inte. Dryga 20 timmar kvar i min nuvarande hemstad, en dag, en natt - that is it.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0