Stockholms sju dödssynder - del 2.
Synd nr 2 - att läsa gårdagen metro
Varje dag ligger den en ny hög tidigningar som väntar på morgontrötta läsare. Sedan igår har det tydligen hänt mycket, det spelas derbyn, rånas banker och nya lunchställen betygssätts. Den här informationen försvinner i samma takt som den skapas, och överlever ett dygn om ens det. Nästa gryning är det ny löpsedel och vi har redan lämnat gårdagens fakta bakom oss. Jag var tydligen helt fel ute när jag under lunchen bläddrade igenom tisdagens metro trots att det är onsdag, ve och fasa! Hello, så fel, bara hel fel Sanna. Nyheter ska vara nyheter, inget annat.
You can not tame me.
/ Carrie i Sex and the City
Stockholms sju dödssynder - del 1.
Som nybilven stockholmsbo iaktar jag denna stad och dess invånare med stora ögon. Det är ett visst klimat här, helt klart, och ett antal sedvanor som man bara måste lära sig. I en serie om sju delar kommer jag här att presentera de sju dödssynderna för de som vistas i stockholmsområdet. Detta fungerar utmärkt som din överlevnadsguide om du bestämmer dig för att göra ett besök eller varför inte dig som precis som jag behöver lite extra stöd i folkvimlet. Copy, paste and print och ta med i bakfickan.
Synd nr 1 - att stå stilla i "speed linen"
Stockholmare har över lag bråttom. Det spelar liksom ingen roll om det är i trappan till tunnelbanan eller en lördagsförmiddag inne på Åhléns, de har svårt att stå stilla. För detta har det arbetats fram rutiner som alla måste följa, nämligen två rader i rulltrapporna. Till höger, ja, där står vi som kan stå stilla och låta maskineriet ta oss från punkt A till punkt B. Men på vänster sida, i den så kallade "speed linen", där springer stressade affärskvinnor, skuttar tonårspojkar och stövlar stora karlar fram. Det hela bygger på att ingen står stilla på vänster sida för då faller allt. Nej, stockholmssynden nr 1 är solklar - stå never ever stilla i speed linen!
Bara vara.
Min kära vän, och numera kombo, Sara sa något till mig igår som jag funderat över. Hon sa åt mig att andas. Vadå andas? Jag andas väl! Eller..? Hmmm. Så. Igår tog jag ett beslut. Min måndagskväll ska inte innefatta något annat än att komma hem, äta och vara. Jag motiverar inte detta med att jag ska "unna mig själv" en hemmakväll eller att jag ska lyxa med att slappa lite, nej, detta beteende ska inte ens behöva motiveras. Trots att jag redan cirkus tio tusen gånger idag övervägt att kanske åka på det där spinningpasset i allafall eller kanske svänga förbi bibblan och låna lite litteratur till uppsatsen för jag har ju faktiskt tid, har jag pressat bort dessa tankar. Och det får mig att känna mig tusen gånger dukigare än allt bolljonglerande i världen.
Så, brudar,
jag vet att många känner igen sig.
Hur länge orkar vi hålla alla bollar flygande?
Tillåter du dig att stå stilla?
Jag har bestämt mig.
Eller försöker.
Är du med mig?
Mina fem bästa!
Bilden visar den bästa presenten en tjej som jag kan få i present av sina föräldrar.
Det här är jag tillsammans med fem av de viktigaste människorna i mitt liv.
Jag blir ibland helt till mig av syskonkärlek när jag tittar på oss tillsammans.
Om det verkligen är så att alla goda ting kommer i tre, då måste vi sex vara dubbelt så bra!
Godmorgon kroppen!
Ny stad, nytt jobb, nytt gym. Varför inte testa nya träningstider också? Jag vet att många har varit stora förespråkare för det här med morgonträning, men jag har liksom aldrig nappat. Visst har jag instruerat en hel morgonklassen och någon enstaka gång sprungit en tur i skogen innan jag påbörjat dagen men jag har aldrig riktigt känt att det har varit min grej. Jag är förvisso morgonpigg men där handlar det ofta om att hjärnan drar igång medans min kropp har ibland lite svårt att vakna. 
Men nu var det dags att utmana. När jag har så pass flexibla arbetstider finns det ingen anledning att alltid vara först på kontoret när jag kan göra annat innan kollegorna har vaknat till liv. Så, imorse ringde klockan 6.45 och klockan 7.15 drog jag medlemskortet vid ingången. Lite märkligt kändes det i början att gymma till Nyhetsmorgon, och att morgonsolen knappt nådde in genom fönstrerna, men jag måste säga att det var allt bra härligt. Gymmet var lugnt och tyst, lite samma känsla som precis innan stängning. Jag ska inte ljuga, min kropp var lite trögstartad. Men samtidigt var den utvilad på ett helt annat sätt än vad den är efter en dag på kontoret med ömma axlar och trötta ögon. Hjärnan var definitivt med och motivationen var betydligt högre än vid 19-passen. Det känns lite klyschigt att komma dragandes med "en bra start på dagen" men det var det verkligen. Kanske inte den där "energin" som många säger att man får efter ett morgonpass (för kom igen, mina ben känns lika tunga som stockar efter gymmet), men liksom en känsla av nystart och lugn i kropp och knopp. Mm, det här var något jag måste utforska närmare.
Vems finanskris?
Finanskrisen är ett exempel av många. Världens ekonomiska panik drabbar många, men hårdast drabbas naturligtvis de svagaste med minst att sätta emot - jordens kvinnor. De är dem som först ryker ifrån arbetplatserna när pengarna inte räcker till, det är de som äger mindre och har svårare att spara och klara ekonomiska motgångar, Även länders dåliga ekonomi slår mot kvinnorna eftersom det exempelvis är flickorna som först plockas ur fattiga skolor.
Inte är det de kostymklädda guddnissarna på börsen i NY som hamnar i rännstenen.
Nej, mer genusperspektiv på finanskrisen tack. Det går inte att skapa en stabil ekonomi i världen och lämna hälva jordens befolkning utanför. Låt inte patriarkatet köra över det som faktiskt har genomgått förändring bara för att slipsknuten håller på att bli skrynklig.
Söndagsbrunch och pannisar från Amerikat.
I helgen har mot och far varit och hälsat på mig. Shopping, samtal, mysigt restaurantbesök i Vasastan och bara vara stod på schemat. Mina lördagsplaner var att bjuda mina päron på ett brakfika, just eftersom jag vet hur mycket de älskar dotterbakat fikabröd. Men till min hemska upptäckt hade jag inget elvisp i mitt nya boende vilket är ett viktigt redskap i nästan all bakning. Ooaaäää!! Men flexibel som man är kastade jag om planerna till en överaskningsbrunch istället. Kl 9 slog jag igång stekpannan för att skapa nygräddade American pancakes. Busenkelt, gott och med en enorm lyxkänsla på en söndagsmorgon.
Ca 20 stycken underbara pannkakor a la USA
3 dl mjöl
1 kryddmått salt
2 tsk bakpulver
1 tsk socker
2 msk smält margarin
2 dl mjölk
2 st ägg
Blanda de torra varorna och blanda sedan i resten.
Pluppa ut runda kakor i stekpannan, ca 10 cm i diameter (vilket är ca 1/2 dl smet).
Tillbehören varierade från hallonsylt, hemmagjord lemon curd och socker. Min favorit var naturligtvis hackat äpple, tonvis med kanel och en svätt yogurt.
Söndagsmys att rekommendera!
Helggott.
Klassisk mojito
6 cl kubansk rom
1 1/2 msk ljust muscovadosocker
2 kvistar färsk mynta
1/2 lime i klyftor
ev. soda
Muddla myntan och sockret lägg i limeklyftorna och muddla även dem lite. Fyll på med is upp till hälften av glaset slå på med rom och rör om. Om du vill kan du toppa drinken med soda.
Ps. Bilden är extremt snodd.
Nej vad säger ni, ska vi ta helg nu?
No more waiting.
Min torsdag var fantastisk.
Mitt leende går inte att torka bort.
Waiting on the world to change
Men jag behöver liksom inte vänta längre.
Ser tydligare än ever.
Mint it away.
Visst är det härligt att avnjuta en liten, liten bit mörk choklad på kvällskvisten? Det tillhör en av mina stora livsnjutningar. Men. Ja, ibland säger det tugg, mums, smask och så är hela kakan borta. Jag kan vara svår att stoppa vissa dagar, speciellt när denna fantastiskt goda kaka kommer fram på bordet. Lite som After 8 fast mildare liksom, fräsch. Upptäckte den efter att min syster bjudit mig över en kopp te i hennes TV-soffa. Nu står (läs stod) den i mitt skafferi och förgyller mina lunga hemmakvällar.
Röd vinter.
Röd vinterkappa.
Vad tror ni, en fullkomlig hit eller totalt fel?
Jag är i alla fall sugen på att skrida runt som rödluvan på stockholms gator när kylan tränger på.
Vad skulle en fattig student göra utan H&M?
Ex-jobb, steg 1.
Styrde min kosa mot juridiska sektionen. Genus och rätt.... Diskimineringslagstiftning... Genus som rättsteori... mmmm... Det stora projeketet att skriva examensarbete är här och jag är laddad. Sista rycket, sista, sista. Jajjemensan, nu kör jag!
IKEA.
Affärer innehållande latte, bakprylar samt smålådor för alla mina ting. Har jag kommit till himlen?
Fyra timmar senare var jag klar, utmattad, svettig men hemma med ett otaligt antal passerskassar, fyra förvaringslådor rikare och två krukväxter av storleken "egentligen för stora att kånka själv, men det fixar sig". Och lite fattigare. Men äntligen, äntligen, har det innfunnit sig någon form av ordning hemma, halleluja!
Operation - lösa förvaringsproblem, check!
Listan fortsätter.
With licence to sue.
...skickat in min första, upprättade stämningsansökan till Tingsrätten.
...gjort min första överklagan till Hovrätten.
...bokat in mitt första, egna möte med en klient.
...ätit way too much japansnacks från fikarummet.
Sanna - with licence to sue.
Analyze this.
Ett SMS som dimper ner i min inkorg kan läsas trettio gånger om jag känner att det är nödvändigt, jag funderar, vridero ch vänder och konsulterar innehållet och ordvalen med Emelie eller Madde, kanske båda. Men ibland har Miranda liksom så rätt. Efter Carries 15 uppspelning av meddelandet konstarerar hon följande:
"We can analyze this message for years. Come on, they still don´t know who killed Kennedy!"
Okej, kanske ska jag försöka ta in detta i mitt system.
Det är liksom on my list.
Nu SATSar jag!
Ny stad, nytt jobb, ny bostad, nytt... gym! Efter sex år på mitt älskade gym i Umeå har jag sedan två veckor medlemskap i en helt ny anläggning. Även om jag stundtals längtar tillbaka till mina stammdeltagare på mina Body Pump-pass, till ledarrummets soffor eller till de välkända korridorerna där massor av bekanta ansikten rör sig är lite ny träningsinspiration kanske precis vad jg behöver. Andra instruktörer, nya pass med annorlunda upplägg och andra lokaler. Ska jag kanske testa Streetdance, SatsCorePuls eller varför inte jobba sig svettig på ett BootCamp imorgonkväll?
En ny termin full med rolig träning spår för dörren och jag står redo med cykelskorna i handen, vattenflaskan fylld och redo att ge järnet!
Sysskramar!
I min nya stad befinner jag mig längre bort från större delen av min familj, längre bort än vad jag önskar. Men då och då påminns jag om vad jag har hemma i Umeå. Till exempel när jag varje dag traskar förbi den lilla butiken Syster Lycklig, då skänker jag massor av tankekramar till min syss. Och då känns en regning måndagsmorgon genast mycket bättre, och mina syskon känns plötsligt väldigt närvarande.
Rödgrön dag.
BKO.
Ohly.
Politik.
Kan det bli bättre?
Be there!
Upppack, inpack.
Är det inte lite roligt den där första tiden av totalt kaos när man har flyttat? Det där när inget är på plats och det som väl är inpackat har man ingen aning om var det slutligen hamnade. Efter hårt slit hemma i Umeå med flyttpack och städ var det bara att sätta igång igen när jag kom ner till huvudstaden förra veckan. En gigantisk hög med skor, väskor, glas, kläder, smink, skrivor och åter tusen andra saker stod uppradade och redo att organiseras. 
Min organiseringsförmåga fick sig en stor utmaning. Ska allt det där in den där lilla?
Först igår kände jag att mitt boende var under kontroll. Även om mina underkläder fortfarande står i papperspåsar i hallen (eftersom, ja, det får faktiskt inte plats mer i skåpet nu) och hälften av min skivsamling är placerade på sovrumsgolvet känns det faktiskt som om jag bor där nu. Och jag stortrivs!!
(och för övrigt, internetuppkopplingen är fortfarande under arbete)
