Attila.

Igår hade medicinarspexet premiär för sin 25:e föreställning, Attila. Faktiskt bättre än väntat med bra sceninsatser, fartfylld kvintett och drivande manus. Ett och annat för mycket "umespexet suger"-skämt, men det kommer de  att få äta upp... Mesk ger sitt spex hela långa helgen på Sagateatern - gå och se!

Framför allt innhöll kvällen (och natten) sång, upptåg och sällskap i glada vänners lag. Meskarnas premiärfest höll på till nattens mörka timme (snarare morgonens ljusa timme), och vi likaså. Med Nils som följeslag jag traskade hem vid 5-tiden. Spånade på vårt kommande spex - festerna, omstarter, låtval och hur sjukt kul det här spexåret kommer att bli. Det var helt knäpp tyst i staden, och det föll klarvit snö från himlen. Somnade trött och sjukligt peppad. It was a good night.

Vaknade imorse. Insåg att det var lite väl optimistiskt att ställa klockan på 9. Dagen har lunkar fram i en trötthetsdimma och plugget har fått lida men allt var värt, grymt värt. På mina armar har jag ett svart "X" och "T" skrivet, frystejp på min jacka och i väskan med mig hem har jag en vante som inte är min. Det är spex i ett nötskal.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0