Farfar.
Ett år har gått sedan du somnade in.
Jag var där och höll dig i handen.
Allt är bara så konstigt,
att du faktiskt inte finns längre.
Saknar dig, lilla farfar.
Luleå/Boden.
Vi har drukit skumpa och minglat med NBG:are (nordic batle group-människor). Madde bevisade att rak kommunikation faktiskt går att genomföra. Jag har tömt ut min telefon på pengar. Min uppfattning om försvarsmakten har förändrats, men inte till det bättre. Att bli stämplad på dansgolvet gör förbannat ont. Det går att sminka sig på en buss, även om det är skakigt. Boden är litet, men har sina stunder.
Spex i spandex.
En annan värld.
Se den här och kom sedan och säg att Disney inte är bra.
Behöver vi inte alla ett lyckligt slut ibland?
It is a mans world.
Alla kvällar med fulla tekoppar babblandes om det motsatta könet. Vi pratat inte om oss själva, våra egna drömmar, planer och visioner. Det är kanske där vi borde lägga ner det största arbetet. De flesta tårar jag har torkat från mina vänners kinder handlar inte om att bli nekad ett jobb eller vånda över framtiden, utan tårarna är för det mesta framkallade av just honom.
Nu är det slut.
I am done.
Därför åker jag till Luleå(!!) i helgen.
Bara för att jag vill.
"Bergenheim-Village"
En sann dröm har gått i uppfyllelse - min underbara stuga vid trehörningen ska expandera! Det ska inte ske genom att bygga en till stuga på tomten som det var planerat, nej, utan vi har köpt granntomten rent av, med allt vad det innebär. Tomten har samma uppbyggnad som våran med sluttande blomsteräng ner till vattnet och fantastisk utsikt över sjön. Nu ska träden mellan gårdarna jämnas med marken och två ska bli en.
Med tomten följer inte bara en storstuga, utan även ett antal småhus som vi ska göra om till sovstugor. Det kan verkligen behövas med tanke på att min familj växer lika snabbt som Sverige åkte ur fotbolls-EM. Mitt projekt bli i sommar att fundera över inredningen i ett av husen, ett litet rött tvåvåningshus med plankgolv, högt till tak och fönster ner mot vattnet. Sitter och drömmer mig bort bland vita möbler, kuddar, tyger och en och annan korgstol.
Inflyttningen är redan i början på juli. Känns lite overkligt. Mitt sommarparadis där jag tillbringat så många sommardagar och nätter ska gå från fantastiskt till sagolikt. Mer plats för nära och kära och lite mer bekvämligheter. Nu kan jag knappt bärga mig!
Midsum.
Ett år har gått sedan sist.
Midsommarafton. Jag har egentligen svårt för alla dessa kvällar då man "måste ha roligt", där det förväntas av en att festa och ha kul. Sällan brukar tillställningarna motsvara förväntningarna. Men det var riktigt bra igår. Fick dra på mig sommarklänningen, dricka öl och njuta av kvällssolen. För tänk att vi faktiskt fick sol allafall! Även om jag hade som inställning att ta det lugnt så förvandlades kvällen till en ganska blöt tillställning, men några klart förvånande inslag. Sill och nubbe, sång och dans på altanen och deep talk i soffan med min Madde.
Det bästa av allt var när jag strosade hem till mamma och pappa för att slumra i gästrummet och mina söta föräldrar har bäddad upp åt mig, dragit ner rullgardinen och ställt i ordning allt. Det är inte första gången de tar emot en unge med några promille i kroppen. Sweet.
Lilla Lina.
För fem år sedan ringde min bror Mikael och pep fram att de hade fått en liten flicka, en liten Lina. Idag fyller fröken 5 år, nu är hon stor och har haft ett riktigt storbarnkalas. I vanliga fall brukar inte barn vara så fästa vid mig, kanske för att jag är lite tråkig och inte leker och stojar lika mycket som mina andra syskon. Men Lina hon avgudar faktiskt mig. När vi ses är hon 2 cm i från min sida hela tiden och lämnar aldrig mitt knä frivilligt. Det är en speciell känsla. Det bästa någonsin var när hon tittade på mig med oskyldiga ögon och bara utbrast "Sanna, jag tycker om dig!". Då vill man bara slänga sig om halsen på henne och krama sönder go-ungen.
Så. Ett grattis till Lina.
Grymt osmart.
Jag borde skriva någon smart och djupt. Kanske kommentera senaste debatten i riksdagen eller, som vanligt förekommande, skriva ett inlägg kring mina feministiska reflektioner. Men jag orkar inte det, inte idag. Min kreativitet är i botten och orken icke-existerande. Jag är trött, mina ögon är rödsprängda. Hela dagen har jag vandrat omkring som en zombie i korridorerna. Det är så svårt att jobba när alla andra är lediga och kan sitta uppe och dricka te och prata om livet till midnatt. Men jag vill njuta av sommaren och inte bara sitta av den på myndigheten. Därför ger jag med mig, låtsas för några timmar att även jag kan sova bort morgondagen och inte tänka en tanke värd att hurra för.
Jag hoppas ni njuter av sommaren.
I do.
Who says women can´t park a car?
Yeah, you go girl.
Fredagspepp.
Lycka är att flexa ut tidigt en fredagseftermiddag och cykla hem till toner av Lars Winnerbäck. Nu väntar en helg fylld med härligheter. Ikväll ska jag träffa min Emelie, imorgon ska jag gå på stan och äta glass och dansa fötterna av mig på REX. På söndag ska jag baka och tillbringa kvällen på spa. Framför allt ska jag vara ledig, hörde ni det, ledig. Yes please.
Who is in, who is out?
Jag kan bli otroligt trött på alla modebloggar. Ibland känns det som om de snarare stjälper modeintresset istället för att sporra det. Som det här exemplet från Sofis mode. Vi ska enligt henne fråga oss vem som passar bäst i klänningen. Varför ska vi göra det? Vad är syftet? Är det inte bättre att bara konstatera att båda kvinnorna bär upp klänningarna och är grymt snygga? Nej, istället för att berömma och backa upp varandra ska vi lära oss att jämföra, kritisera och rangordna. Det här är så typiskt!
Hello, var är systerskapet?!
Wohohohooo!!...eller?
Nu är helvetet igång. Alla ser fotboll, snackar fotboll, andas fotboll. Utom jag. Could not care less liksom. Jag står i ett hörn och tittar förvånat på när annars helt normala människor blir som förbytta och skriker och svär, klär ut sig i gul-blått och vrålar utan sans. Ikväll var det Grekland-Sverige, en match som jag faktiskt såg. Vi hade after work på Olearys och inte kunde jag vara så tråkig att jag bangade. Peppad skuttade jag iväg - min livs första riktiga fotbollskväll! Vad skulle man ha på sig? Hur skulle stämningen vara? Det kändes som ett studiebesök i en annan kultur.
Avspark. Alla skriker.
Blås i visselpipan. Alla vrålar - "DOMARJÄVEL!!".
Skott mot mål. Alla reser sig från stolarna, håller andan eller stönar högt.
Mål. Olearys går halvt i bitar.
Jag är helt förundrad över detta fenomen fotboll. Att alla bryr sig så mycket, att det spelar så stor roll. När bollen närmade sig mål vände jag mig från TV:n bara för att iakta alla människor runt omkring mig och spana in alla miner och reaktioner. Vad är min reflektion över matchen då? Fotbollsspelare måste verkligen ha grym kondition. Grekland hade lite tråkig färg på sin dräkt, vit. Var det fantasifullt kanske? Män är sjukt snygga i fotbollskläder. Sverige har en hel del godingar att bjuda på i backlinjen och Ljungberg håller fortfarande måttet. Det är förvånandsvärt många spelare som har långt hår om man tänkter på deras yrke. Varför inte hålla det kort istället för att krångla med hårband och snoddar?
Slutklämmen kom när matchens blåstes av och högtalarna inne på Olearys började pumpa Queens "We are the champion". Nja, alltså, we är ett ganska starkt ord. Visst var Zlatan och grabbarna duktiga men vi andra bidrog väl inte med så mycket...
Nu har jag gjort min del av EM.
Nästa match kommer jag definitivt att missa.
Ge mig direktkontakt.
Vet ni vad jag är less på? Brister på kommunikation. Detta kom jag fram till efter lite häng i lördags med mina vänner från kvintetten. Samtalsämnet kretsade inte allt för ovanligt kring kärlekens vara ett icke vara. Det är alltid kul att diskutera de senaste inträffade händelserna i ens liv med Peter och David, som har en särskild förmåga att ge en manlig synpunkt på situationen. De är brutalt ärliga och hyschar inte med att säga vad de tycker.
Efter mycket analyserande kom vi fram till att det som framför allt saknas idag är direktkontakt. Samtalen är borta och har ersatts med SMS och MSN. Det ska tolkas och vridas och vändas på. Vad menar han? Vad läser du i det här MSN-meddelandet? Vad står det egenligen, mellan raderna? Det är en omöjlighet att förstå utan att höra tonlägen, se minerna eller reaktioner hos den andra. Och de där vimsiga meddelandena som sänds under alkoholens berusning ska vi inte ens tala om. När telefonen börjar pipa vid midnatt en lördagsnatt sägs det att man ska ta allt med en nypa salt, lägga på "fyllefiltret". Men jag vet ju hur det är, efter femte ölen ligger mobilen väldigt nära till hands. Situationer som redan är komplicerade blir bara mer trassliga och fjädrar blir inte bara hönor utan till hela hönsgårdar. På helgnätterna kommunicerar vi utan varesig fallskärm eller livlina.
Nej, jag ska försöka lyssna på David när han säger att jag bara ska snacka, och lägga ner all teknisk skit. Yes or no. Och jag är helt på den idén. Raka puckar är mitt nya motto!
Lördag på REX.
Jag kommer att befinna mig längst fram, snygg som få, dansa var kroppen bär, sjunga med tills rösten ej pallar mer och heja på bror som ett annat fan.
Vi ses där, eh right?
Bye bye T6!
Det är även dagen efter tentafesten, och som många andra efterkommande dagar har den passerat i en mysig dimma av huvudvärk och extrem trötthet efter futtiga 3 timmars sömn. Gårkvällen kändes verkligen som "sista natten med gänget", kanske framför allt eftersom min Malin nu flyttar från stan (vilket vi inte pratar högt om för då blir jag alltför sentimental och får en klump i magen). Vi röjde Nydalahöjd med kursarna för att sedan inta Coronas officiella tentafest. Kvällen avslutades hemma i soffan med en vän över en bulle och hinkar med vatten för att lindra eventuella bakslag. Det blev sent, det blev blött och det var lyckat.
Jag är tacksam att den här terminen äntligen nådde sitt slut.
Nu siktar jag mot en solig sommar som trots en massa jobb ska bli grymt kul!
Dagen före dopparedagen.
Imorgon kl 15 är jag en lycklig människa.
Håll tummarna för mig.
Yran.
Visst, jag håller verkligen med, det är bara tragiskt det som försigår på Ålidhem under yranhelgen. Men tror folk i Umeå ärligt talat att det bara är studenter som håller till på Ålidhem under yran? Jag skulle snarare vilja påstå att majoriteten av människorna på fysikgränd är människor från alla håll och kanter i staden som inte har något som helst anknytning till universitetet eller studentlivet. Många spelar även inte ens brännboll under dagen. Redan när jag gick på högstadiet här i Umeå var det allmänt kännt att fysikgränd var ett ställa att åka till för att uppleva sin första fylla, eller för den yngre generationens grabbar att åka till för att slåss och bråka. När jag nu framlever mina dagar i studentkretsar är det inget snack om att besöka fysikgränd, utan snarare hur man ska fly fältet när stadens fyllon invarderar. Som umebo känner jag pinsamt många som besökte gränden, som student är mina vänner lätträknade. Att lägga över skulden på oss studenter är bara ett sätt att förenkla det hela och själva slippa se sin roll i det hela. Var var dina tonårsbarn i fredags egentligen?
Fysikgrändsfesten är inte en studentföreteelse, det är ett problem i Umeå som stad.
Sluta gnäll bara på oss studenter.
En sann student.
I lördags var det dags igen, min fjärde gång, att dressa upp och bli prinsessa för en kväll. Som studentmarsalk får man känna på en annan typ a liv, den lite mer lyxiga varianten. Våra uppgifter är att sköta den svenska fanan, visa gästerna till rätta och vara allmänt trevliga och representativa. Som tack för våra insatser blir vi bjudna på hela tillställningen med mat, dryck och underhållning. Det var faktiskt en helt sjukt trevlig kväll! Mottog gästerna ute i strålande sol med en glas skumpa i handen. Minglade runt bland diverse universitetsfolk och kårare, dansade styrdans med grabbarna i studentkören och snackade feminism med en gammal lärare från T1. Sedan är det alltid en intressant upplevelse att parta med sina föräldrar, mamma och var vackraste på stället och pappa som bjöd på drinkar och var sist från dansgolvet. Men det bästa är dock att få skrida, ja riktigt skrida, omkring i långklänning, kårband och studentmössan och vara sådär pretto-student.
Klumpig som jag är tappade jag bort min kamera under dagen tillsammans med en hel del annat. Bjuder därför på några bilder från Emelie, en tjej att räkna med i alla lägen. Min vän Clara har även lagt upp några bilder.
Vi skålade för livet, för kärleken, för ungdomens dårskap och
för skavsårsplåster. Men kanske framför allt skålade vi för snygga killar i frack.
När jag traskade hem strax efter 2 på natten insåg jag att jag haft en kanonkväll utan att behöva lägga ut så mycket som en krona. Trots att jag ätit lyxig tre rätters, dryckit otaliga glas alkohol till maten, hunnit trycka x-antal chokladpraliner och sugit upp inte mindre än fyra drinkar från baren har jag inte använt kortet på hela kvällen. Gratis är gott, även om sådana här kvällar är värt att spendera för. Kröp ner i sängen, kanske lite väl dragen, men ack så lycklig.
Passion för sommaren.
När det är varmt är det en sak som gäller - glass! Som numera laktosfri människa har jag fått testa lite nya sorter. Även om sortimentet inte är vad jag önskar mig finns det självklart en del laktosfri gräddglass. Men det bästa är sorbetglass, det är nämligen helt mjölkfritt. Efter noga övervägande har jag beslutat att denna är min favvo, SIA:s hallon, fantastiskt god - och KRAV-märkt! Jag har helt klart en ny passion. Speciellt en dag som denna när benen värker av träningsverk, fötterna ömmar av höga klackar och gårkvällen ligger som en tung sten på huvudet. Den fungerar bäst driekt ur burken med en sked, i mjukisbyxor, framför en halvdann söndagsfilm.
