sannapannan

En stolt faster ser hur lilla Hugo tar efter hennes stora intresse för bakning. Och feministen inom henne njuter till fullo när systersonen visar att även karlar kan baka sötsaker i köket. Återigen goda exempel på hur jämställdheten kan bli verklighet i nästa generation om vi bara vill.
 


Alla riktiga chokladbollsbagare måste ha en bra ugn.

Det är bäst att passa ugnen så det inte bränns...

Sådär, nygräddade och klara!
Mums!!

Min rumkompis och hans polare har en liten intressant bild av det här med sexulitet.
Jag tycker deras skapande på vårt kylskåp under lördagens förfest summerar det mesta.
Så fint liksom, tänk vilka svärmorsdrömmar.

Har jämställdheten gått för långt? En del anser att feminismen har drivit frågan tills det har slagit över till kvinnans fördel och att vi idag egentligen befinner oss i ett samhälle som förtrycker män, ett "kvinnodominerat" samhälle. Tydligen menar vi feminister att män är "en skock lata och egoistiska härskare som super, slår sina fruar och konspirerar i bastun om hur kvinnor bäst kuvas." Öh..? Är det inte underbart hur skribenten drar alla feminister över en kam utan att blinka? Ett uttalande blir lika med sanningen för vad feminism som ståndpunkt står för. Den här generaliseringen är inte bättre att säga att alla män våldtar, eller hur?

Den här artikeln radar upp ett antal punkter där män diskrimineras framför kvinnor, och pekar på problem som att mammor har en fördel i vårdnadstvister, att mäns cancer inte tas på lika stort allvar som kvinnors cancer och att män förlorar jobb för att mindre kvalificerade kvinnor får anställningen istället för att öka jämställdheten på arbetsplatsen.

Visst, det är aldrig bra när människor känner sig kränkta och orättvist behandlade. Mamman ska inte antas vara den bättre föräldern bara på grund av hennes kön och så vidare, men jag tycker att den här personen har tappat perspektiv på saker och ting. Förutom de grundläggande faktorerna som att samhället är uppbyggt efter en manlig norm, skapat av män, för män, och att kvinnan är undantaget, skulle jag kunna göra en konkret lista med miljoner tillfällen där män har företräde framför kvinnor. Kvinnan ligger fortfarande i underläge i grundläggande situationer som maktförhållanden, anställning, lön, status och politiskt inflytande. Skribenten menar vidare att män kan hånas "slentrianmässigt" utan att någon bryr sig medan det enligt honom inte är okej att skoja om kvinnor. Hallå, var har personen varit på sista tiden? Kvinnan är ständigt måltavla för sexistiska skämt och när killkompisarna vräker ur sig saker dumma blondinskämt eller liknande är man inget annat än en gnällkärring som överdriver om man ifrågasätter humorn.

Skribenten anklagar feminismen för att endast arbeta för det egna könet och inte se till jämställdheten som slutmål och att detta leder till att det slår över till att samhället bygger på att gynna kvinnor framför män. Problemet när man ska arbeta mot all form av förtryck är att för att en underlägsen grupp ska kunna ta sig upp måste fokus få hamna på deras rättigheter och tid och energin läggas på att upphöja den svagare gruppen för att nå ett jämnt slutresultat. Det är viktigt att komma ihåg att en jämlik regel skapar nödvändigtvis inte ett jämställt resultat.

Den här artikeln visar på ett typisk sätt att motverka kampen mot jämställdhet - att vända på steken och mena att det egentligen är mannen som lider. "Vadå, har ni det dåligt? Titta på oss då!"-sättet är en sann klassiker.

Så, har jämställdheten gått för långt? Knappast.

Lever vi egentligen i ett kvinnosamhälle utan att se det? Puh, never ever.
Skärp dig, se till fakta och upptäck verkligheten.

Det påstås ibland att vi lever i ett jämställt Sverige.
Det sägs att kvinnor och män har samma möjlighet i arbetslivet, att de är inne på samma villkor.
Och lönen, det är väl lika, eller? 

• Under en vecka ägnar män och kvinnor ungefär åtta timmar till betalt arbete. Kvinnor arbetar lika mycket obetalt som betalt, medans männen arbetar dubbelt så mycket betalt som obetalt.
• Under veckan lägger kvinnor ner 28 timmar och männen 20 timmar på obetalda sysslor.
•  En man på arbetsmarknaden tjänar 17 % mer än kvinnor. En av anledningarna är att kvinnor tar större ansvar för barnomsorgen i hemmet, och har därför högre frånvaro vilket pressar ner deras ställning vid löneförhandling.
• Om man räknar bort faktorer som ålder, sektor och yrkesgrupp erhåller kvinnor 93 % av männens lön.
• Vid två barn mellan 1-2 år minskar båda könens deltidsarbete. Kvinnor ligger på 48 % och männen på 7 % deltidsarbete. Över lag visar statistiken att kvinnor arbetar 34 % deltid och män 10 %.
• Av föräldraledigheten utnyttjas 20 % av papporna, och resterande 80 % av mammorna. 60 % av männen väljer dock att inte utnyttja någon föräldraledighet alls under barnens första år.
• När det kommer till att stanna hemma med sjukt barn ligger kvinnorna före männen. Kvinnor tar ut 79 % av dagarna, och männen 21 %.

Kvinnorna tar fortfarande ansvaret för barnen.
Kvinnorna får lägre lön för lika arbete.
Kvinnor sliter mer i hemmet än männen.
Nu vet du bättre.

En gymnasieskola vill ha en manlig lucia i år. Är det okej? Rektorn ställer sig tydligen tveksam med hänvisning till att lucia genom tradition är kvinna. Men hallå, är inte det här helt och hållet upp till skolungdomarna? Elevrådet motiverar den nominerade manliga lucian med att det är ett inlägg i jämställdhetsdebatten. Jag tycker att de ska ha en eloge för att de faktiskt vågar och vill, och inte bli ifrågasatta. Om de nu vill testa att gå över gränser när det kommer till kön, vem och varför ska man då ställa sig i vägen? Jag som trodde att det var någonting bra att unga var politiskt engagerade, nyskapande och utmanande ibland.

Från och med första juli 2008 har föräldrar möjlighet att "förlänga" sin föräldraledighet till ett barn som är mellan 1 och 3 år. Som ersättning får föräldern kring 3000 kr i månaden. Den blå regeringen vill genom sin nya familjepolitik öka jämställdheten, möjliggöra för både kvinnor och män att kombinera familjeliv med arbete och öka varfriheten för barnfamiljer. Det låter som en fin tanke, men vad blir egentligen resultatet? Vad sänder regeringen ut för signaler?

Jag är helt övertygad om att vårdbidraget inte kommer att bidra med någon ökad jämställdhet, snarare motsatsen. Visst, bidraget möjliggör för en förälder att vara hemma med sitt barn, men vem är det som kommer att utnyttja detta? Det är naturligtvis kvinnan. Våra förutfattade meningar och de ingrodda könsrollerna pekar ut kvinnan som den givna barnomhändertagander. Det är bara att titta på föräldraledigheten som den ser ut idag och titta på statistiken - pappan tar i genomsnitt ut 20% av föräldraledigheten. Finns det någonting som pekar på att denna fördelning skulle förändras genom ett vårdnadsbidrag? Nej, fördelningen kommer fortfarande att vara ojämn om inte mer. Sedan vore det dumt rent ekonomiskt att låta mannen sluta gå till jobbet eftersom han tyvärr fortfarande har högre lön i genomsnitt. Familjen förlorar mindre pengar om den lågavlönade stannar hemma - kvinnan. Det är enkel matematik, plus och minus.

Men om nu en kvinna vill vara hemma med sina barn, varför ska hon inte få vara det? Problemet som jag ser det är inte bara att en enskild kvinna stannar hemma med barnen, utan vad det skapar för samhälle. Kvinnorörelserna har kämpat genom tiderna att ge oss kvinnor samma rättigheter som män. Vi får idag arbeta, rösta och äga, vilket är viktiga byggstenar i att uppnå jämn maktfördelning. Slutar en kvinna arbeta hamnar hon direkt i ett beroendeförhållande till sin man, tjänar inte egna pengar och mister en plats att driva samhället framåt ute i arbetslivet. Konsekvensen blir även att kvinnan hamnar ännu längre bak i karriären och lönestegen. Mannen däremot kan fortsätta punda in kronorna, befodras och nå högre nivåer inom yrket och voila - löneklyftan består. Alltså, när en kvinna bestämmer sig för att bli "hemmamamma" anser jag att det påverkar mer än bara hennes liv - det påverkar maktbalansen och därigenom jämställdheten. Tyvärr kan det leda till ett steg bakåt för kvinnorörelsen.

Regeringens jämnställdhetsminister Nyamko Sabuni menar att det aldrig är fel med reformer som ökar människors valfrihet. Jo, det kan det visst vara. Valfrihet är inte alltid bra, framför allt inte om den stjälper viktiga mål i politiken som exempelvis att öka jämställdheten. Jag förespråkar till exempel hårdare lagstiftning kring fördelningen av föräldraledighet. Ibland behövs regler för att putta utveckligen i rätt riktning.

Vi kan inte förbjuda kvinnor att vara hemma med sina barn, det är inte min mening. Men jag ställer mig helt bakom de som menar att vårdnadsbidraget är en rent kvinnofälla. Reslutattet kan i värsta fall bli en återkomst av hemmafruarna som inte barna sköter barnen, utan lagar maten, städar och stryker den hårt arbetande makens skjorta. Jag vill inte att mina skattepengar ska gå till att betala kvinnor som väljer att vara "hemmamammor". Jag vill att mina pengar ska skapa jämställdhet, inte trycka den tillbaka.

Jag kan bli otroligt trött på alla modebloggar. Ibland känns det som om de snarare stjälper modeintresset istället för att sporra det. Som det här exemplet från Sofis mode. Vi ska enligt henne fråga oss vem som passar bäst i klänningen. Varför ska vi göra det? Vad är syftet? Är det inte bättre att bara konstatera att båda kvinnorna bär upp klänningarna och är grymt snygga? Nej, istället för att berömma och backa upp varandra ska vi lära oss att jämföra, kritisera och rangordna. Det här är så typiskt!

Hello, var är systerskapet?!