sannapannan

Var inne en sväng på youtube och fick se Spices girls nya musikvideo. Jag måste bara få uttrycka min kärlek till denna grupp. Det är en gäng tjejer som mött mycket kritik genom åren, men jag kysste marken de gick på, alla dagar i veckan.

Jag gick i trean när kryddflickorna slog igenom. Alla tjejer i klassen var som besatta! Musiken var poppig och medryckande, deras texter handlade om hur viktig vänskap är och om att våga ställa krav på killarna. De var fräcka, klädde sig galet och lät. De var absolut några av mina första förebilder och framför allt Geri som var min gudinna. Vi blev snabbt ett gäng på fem personer som tog varsin roll. Källaren hemma i villan blev till vår dansstudio där vi övade, mimade och kopierade varenda rörelse. Mitt rum var klätt i affischer, även i taket(!!). Vi la ner en mindre förmögenhet på samlarbilder och "Spice girls"-godis. Höjdpunkten var definitivt när vi, tack vara min mamma, flög ner till Stockholm för att se dem uppträda liv i Globen. Fortfarande är det ett av mitt livs lyckligaste och häftigaste upplevelser!

När jag ser tillbaka på den hysteriska tiden kan jag inte annat än att småle. Vad kul vi hade alltså! Alla uppträdanden vi genomförde och alla look alike-foto som vi tog (som dock ligger väldigt undangömda).Mina idoler gav mig inte bara en rolig tid, de gav mig någon att stoppa ner i livets ryggsäck. Kanske var det när jag, precis som Geri, skrev girl power på armen som jag förstod att det var ok att ta plats som tjej. Även om bläckpennan tvättades bort tror jag absolut att de var med och planterade mitt feministiska intresse. Och det är jag evigt tacksam för.