sannapannan

Söndagskväll. Efter en dags soffliggande, instruerande på IKSU och salt mat har den lilla baksmällan jag bar på äntligen gått ut kroppen. Jag har alltid älskat söndagar, det är lätt veckans bästa dag. Fredagen och lördagen är kul, visst, men fulla med krav på vad man ska göra på kvällen och allt man ska hinna under dagen. Däremot denna dag - inga krav, ingen stress. Söndagen är trots allt sedan urminnes tider vilodagen.

En av söndagarnas goda egenskaper, eller snarare måndagen, är möjligheten till nystart. Varje söndag bestämmer jag mig för att börja ett nytt liv inför veckostarten, och denna vecka var inget undantag. Jag sätter upp mål i mitt huvud som att jag ska börja gå och lägga mig tidigare på kvällarna, sluta högkonsumera mörk choklad, börja besöka yogapassen, ha en vit månad, bli bättre på att höra av mig till utflyttade vänner och att komma i tid på morgonföreläsningarna. Detta kommer naturligtvis bara hålla till måndagsmorgon då jag likförbannat startar försent hemmifrån och måste panikcykla uppför svingen och anlända till föreläsningen med andan i halsen, eller då jag på tisdag besöker ICA-maxi och det bara råkar glida ner två mörka chokladkakor i påsarna. Även om mina mål aldrig kommer att uppnås (vilket jag långt inne är högst medveten om) finns det en förhoppning om förändring som jag gillar. Hela söndagskvällen kan jag leva i illusionen av att imorgon - då jäklar! Kanske är det just det som gör söndagarna njutbara.