sannapannan

Efter över ett års problem med mina benhinnor är jag grymt less nu, inflammationen vägrar ge med sig. Jag kan inte träna det jag vill, göra det jag vill och ha på mig det jag vill. Jag har fått dra ner på mina Body Pump-pass. Att gå på stepdance är en nära dödenupplevelse för mina små ben. Springa har varit helt uteslutet. Även att gå gör ont när det är som värst. Och till min stora förskräckelse - jag kan inte använda skor med klack.

Det sista är nästan det jag har svårast att anpassa mig till. Jag har gjort tappra försök i att gå med sneakers, men jag känner mig så obekväm och nerklädd vilket ofta resulterar i att jag trots allt drar på mig mina höga skor som jag sedan bittert får ångra. Därför gjorde jag en investering till min skosamling - ett par höststövlar utan klack, och ett par ankel-boots i samma tappning. Nu kanske jag kan göra ett seriöst försök att lämna mina höga stövlar på hyllan...





Framför allt besökte jag Gå och löp-kliniken och fick hjälp att pröva ut ett par joggingskor till just mina fötter. Jag saknar verkligen att kunna dra ut i skogen med musik i öronen och springa tills svetten sprutar. Det är något visst med det, något som inte går att mäta med kvava inomhuslokaler. Efter att de hade tittat på mina fötter i alla vinklar, spanat på mig när jag sprang på ett löpband (vilket bara det gjorde ont) och prövat igenom halva affären hittade vi ett par bra dojor.






Efter att ha halvt ruinerat min studentkassa kom jag hem med dessa pjux. Nu har jag fått i hemläxa att pröva vad de går för. Ut i skogen ska jag och springa, äntligen! Håll tummarna för att mina ben håller varvet runt bara...