sannapannan

Det är någonting visst med att komma ut på landet. Att öppna bildörren och höra den där totala tystnaden som bara existerar långt ifrån bilar, hus och människor. Att veta att det inte finns några måsten, inga krav. En frizoon.

Efter några extremt röriga dagar blev jag igår bortrövad till världens ende - Snösjön utan för Umeå. Efter 4 mil i Davids otroligt charmiga buss svängde vi in mellan höga snövallar till Peter och Robert som väntade i timmerstugan med te, jordnötsbrownies och mjölklikörer. Myste ner oss framför brasan men en kopp i handen och raggsockar på fötterna. Spel, framtidsplaner och pepp inför kommande termin. Hemresa i nattens mörka timme genom vita skogar. Gött.





Det är sådana här kvällar som gör att det tar emot att lämna Norrland, att det tar emot att åka ifrån vännerna.
Det var lätt den bästa kvällen på länge och var precis vad jag behövde - komma bort, varva ner, släppa taget och få perspektiv.