sannapannan

Det är så intressant när gamla låter från några år tillbaka i tiden poppar upp i minnet igen. För detta är youtube kanske världens bästa uppfinning. Skriv, sök, spela. I fredags vandrade mina tankar till Peter Jöback och hans En sång om oss. Det är kanske världens smörigaste, sliskigaste kärleksförklaring, and I like it! Jag var 14 år och fick tillsammans med Berghemsbrudarna låna min syrra och hennes sambos lägenhet över helgen när de var bortresta. Det var bara helt oslagbart spännande att få ha en egen lägenhet. Vi lagade mat, såg på film, bläddrade i skolkatalogens bilder och snackade hela natten. Somnade i en hög på vardagsrumsmattan till ljudet av syrrans skivor. Med bland de andra smörhitarna klingade denna genom högtalarna och vi njöt, funderade och drömde sådär som bara tonårstjejer gör. Minnena värmer.

Nu är det nya tider och nya tider behöver nya sound track.





Jag ser Strandvägen sträcka sig mätt och nöjd
Jag ser blåljusen flimra på Söders höjder
Jag vill bara gråta
så vackert är Stockholm i natt

Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan
känner doften av rädsla från Stureplan
och jag vill bara gråta
så vackert är Stockholm i natt



En sång om oss må ha bytts ut, men någonstans finns fortfarande den där 14 åriga tjejen kvar på vardagsrumsmattan med tjejgänget.