sannapannan

Det är inte bra det här inte. Kom hem från Stockholm glad i hången, tillbaka till en vad jag trodde skulle bli en bra och problemfri tillvaro. Nope. Sedan i söndagskväll har jag legat till och från i fosterställning av min förbannade mage. Magkatarren har på något konstigt sätt dragit vidare i kroppen och leker just nu rövare i min tolvfingerstarm. Medicinen hjälper inte längre. Jag tror jag blir galen, på riktigt.

Och den här veckan av alla veckor under året, why?! Min semestervecka hade jag inte räknat med att spendera i soffan hemma när familjen är ute och badar i stugan. På lördag är det meningen att jag och Antonia ska ha vårt årliga födelsedagsfirande som jag peppat inför ett halvår. När jag för tillfället kämpar med att ta mig ur sängen på morgonen känns det väldigt långt borta. Jävla skit, jävla skit. Och till råga på allt närmar sig hösten med stormsteg med allt vad det innebär. Det orkar jag inte ens tänka på.

Ja, idag är det helt enkelt inte min dag.