Alla producerar.
Och vad gör jag?
Inte mycket konkret.
Sweet times.
Valborg 2005
Nyår 2005
Småsaker.
Ny favorit i min te-familj som min Emelie presenterade mig för.
Rabarber-grädd, som absolut inte är att leka med.
Perfekt för tjejsnacken.
Eller för tre avsnitt av serien 24.
Jag är kär.
Var ligger fokus?
Det är få samtal som handlar om hur bra hon faktiskt framförde låten och hur hon totalt regerade på scenen. Diskussionerna kretsar kring hennes utseende - hur hennes sminkning såg ut, hur hennes kropp såg ut i fodralet och huruvida hennes frisyr var fin eller inte. Och till min förfäran inser jag att detta inlägg tyvärr inte heller är något undantag från dessa diskussioner.
Fika.
Vad är våren och sommaren utan fika på gröna gräsmattor? Det är klart att varje hushåll ska ha en picknickkorg i sina ägor och jag kan inte vara ett undantag. Jag har köpt världens finaste korg dessutom, rund som en bulle men klassiska lock och allt. Denna ska packas med svartvinbärssaft, nybakade bullar och en bra bok. Sedan är det bara att hoppas på lite fint väder också...
Fredag.
Drog upp rullgardinen.
Ska jag jobba i dag?
I don´t think so.
Drog ner den igen och kröp ner.
Jag spelar för livet.
Host och Austen.
Jag är sjuk. Igen. Jag är verkligen ägare till världens sämsta imunförsvar.
Men idag kom jag fram till att det allt finns positiva ting med att vara sjuk.
- Jag kan hasa omkring i mina fula mjukisbyxor utan att någon ser mig.
- Min hy får vila från allt smink och kladd några dagar.
- Jag kan inte fly från tentaplugget. När man bor på knappa 40km2 ligger böckerna framför ögonen hela tiden.
- For once tar jag mig tid att göra allt det där jag aldrig gör - skriver in mina recept från lösblad till boken, skickar in digitalbilder på framkallning osv.
- Även om jag älskar att träna är det skönt att ligga på soffan. Dessutom får min benhinneinflamation hämta sig lite.
- Jag kan sova ut på morgonen med gott samvete - jag är ju trots allt sjuk.
Dock lider jag av brist på social stimulans och klättrar sakna med säkert upp för mina väggar. Jag har redan kollat mina vänners bloggar fyrtio gånger och ingen har lagt upp något mer på facebook den senaste halvtimmen. Som tur är räddades jag av mina snälla föräldrar som kom och hämtade mig. Kvällen ägnades åt En ung Jane Austen, en helt underbar film! Jag bara älskar gammeldagsa filmer där tjejerna har fina korsettliv och spelar manuetter på pianot och killarna struttar omkring i knästrumpor och kysser damerna på handen. Orden "forever" och "dear miss" susar runt och kärleken förklaras i långa brev och inte i korta fylle-sms som i dagens värld. Nog var det bättre förr. Ack så bra! Se!!
Go ICA!
Som många andra tycker jag att det är superbra att ICA-butiken på Teg i Umeå har slutat sälja cigaretter. Det går inte att komma ifrån att tobak är skadligt, äckligt och luktar illa. Men jag blir framför allt glad av att höra att butikschefen för något år sedan tog bort sk. herrtidningar från hyllorna. För visst är det precis som med tobak -porr är skadligt, äckligt och hör inte hemma i vårt samhälle. När människor tar aktivt ställning mot skit i samhället finner jag lite hopp inför framtiden. Nu är jag sugen att sätta mig på cykeln och hojja hela, långa vägen till Teg bara för att stödja goda åsikter.
En fantastisk Söndag.
Det var min första gång. Jag vet inte varför jag aldrig har testat förrut, kanske för att det verkar vara ett så pass stort projekt eller för att man inte har alla grejer hemma. Men jag upptäckte att det var lätt som en plätt. Det bästa av allt när man bakar själv och inte mamma eller pappa är att man får äta hur mycket deg man vill vilket dock resulterade av ett lätt illamående resterande delen av dagen. Istället för den vanliga fyllningen trixade jag i lite mandelmassa hälften och vanlijkräm i andra delen, för jag vill inte vara som alla andra.
Sedan var det dags för bullkalas vid 14. Bjöd in familjen hem till lyan och bjöd på nybakat och kaffe. Nästan det bästa är att jag under dessa stunder på chansen att använda mina underbara finkoppar som mormor målat till mig. De är helt oemotståndliga!
Du ligger i mitt skafferi.
En promenad med en vän en vårkväll.
- Alltså, killarna låter det liksom aldrig svalna och dö ut.
- Nej, precis!
- Ja, så fort man har börjat gå vidare så skriver han på msn eller skickar något himla sms.
- Som en halväten chipspåse i skafferiet. Man vet hur den smakar, man försöker liksom glömma, men den finns alltid där och lockar.
- Verkligen!
Jump!
Ibland blir det bara så bra.
Denna bild kommer ifrån mitt och ditt valborgsfirande.
"Med en ballong i handen är man aldrig nere" som Mr Puh säger.
Madde och jag är grymmast i världen.
Ett neggo-inlägg.
Nu är jag less på att plugga, sjukt less. Jag vet att det inte är långt kvar nu men jag finner ingen ork. Böckerna är svåra att öppna, jag är totalt ointresserad av morgondagens seminarium och för att inte tala om nästa veckas rättegångsspel om tvångsomhändertagande av unga. Tentan är om futtiga tre veckor men hur jag ska hitta energin till att tentaplugga förstår jag inte.
Inte ens studentlivet lockar speciellt mycket längre. Sittningen i lördags, som skulle vara ett hejdundrandes avsked för min kära Malin, blev snarare en bekräftelse på någon som jag vetat länge - nu är jag klart med det här livet. Sittningssånger, billig öl och galna temafester är inte längre lika upphetsande. Korridorsfesterna känns som repris på repriserna och alla studentikosa sysslor känns så uttjatade. Nu vill jag ha någonting nytt! Jag vill slänga böckerna åt sidan och bli klar med utbildningen. Jag vill jobba, skaffa en lägenhet som bara är min och börja ett riktigt liv. Jag vill lämna bubblan som kallas juristprogrammet och ta ett kliv ut i verkligheten.
Till sommaren är jag klar med grundutbildningen. En termin kvar som student i Umeå. Sedan, sedan.... Ljuset i tunneln kryper närmare.
Till råga på allt snöar det utanför mitt fönster just nu.
"Ringer du när du kommer hem så att jag vet säkert?"
Diskussionen idag i fikarummet handlade om just detta. Några började med att säga att det minsann känner sig trygga och att de inte har några problem med att gå själv kvällstid. Men visst, man behöver ju inte gå genom tunneln där det är mörkt och trångt, och visst har det hänt att man har gått med en skruvmejsel i handen hela vägen. Men visst känner man sig trygg... eller?
Det är verkligen ett konstigt fenomen att vi inte ska kunna röra oss fritt utan vara beroende av andra på vår väg hem genom natten. Kanske en av de mest synbara kvinnoförtrycken idag mot kvinnor. Vi lever fortfarande inte lika obehindrat som män, samhället tillhör fortfarande dem och vi rör oss ute på gatorna efter deras regler. Umeå är inte lika tillgängligt för oss. Detta är alltså 2008 vi pratar om.
Själv lever jag lite efter filosofin att "jag ska bannemig kunna röra mig ute på kvällen som tjej", men utan att bli dumdristig. Var den gränsen går är dessvärre lite difus och beroende av dagsformen. Mest skrämmande är dock att jag tydligen ser lördagsnatten som en arena att leva ut min feminism. Men var katten ska man börja...?
Who´s that girl?
Det är någonting som Robyn som tilltalar mig. Ända sedan hennes första singel Do you really want me som jag spelade konstant dag som kväll har mitt hjärta bankat lite extra hårt för den här tjejen.
Hon är bara så grym! Texter med sting, en grym röst och en vilja att vara egen, våga vara egen. Till skillnad från många i musikbranschen känns hon genuin och äkta. En sann förebild för unga tjejer med ett budskap om att våga satsa och förverkliga sina drömmar. Min nya favorit är definitivt denna här:
Good girls are pretty like all the time
I'm just pretty some of the time
Good girls are happy and satisfied
I won't stop asking until I die
Sex syskon och en begravning.
170 mil i en minibuss.
Var som barn igen, med matsäck, billekar och nödproviant (alltså godis).
Sedan begravning.
Det gick bra att sjunga, även om det är den värsta typen av framträdanden.
Möta allas blickar där de sitter men samtidigt försöka hålla gråten borta.
Man blir helt matt av begravningar.
Både kroppen och knoppen blir som helt uttömd på energi.
Mystte ner mig i soffan med lilla Lina och tittade på Madicken.
Lät tankarna trilla långt ifrån blomkransar, tårar, psalmerna och kistan.
Visst är det konstigt med så glada bilder från en resa som trots allt handlade om ett avsked?
Men kanske är det just det som är det fina, att skratt och gråt blandas.
Som det liksom är här i livet.
As you lie in fields of gold
Dagis för så kallade vuxna.
Universitetet är inte annat än ett dagis. Somliga har verkligen inte mognat eller tagit sig någonstans sedan högstadiet. Ibland har våra seminarier så låg nivå att jag blir rädd. Vänta nu, är det ni som snart är färdigutbildade jurister och som inte kan utveckla ett resonemang längre än näsa räcker?
Det anses till min förbannelse fortfarande att det är coolt att inte plugga. Ja, det är sant, jag skojar inte! Att babbla om hur "sjukt lite man har läst den här terminen" och att "nu måste man verkligen börja" är ett tugg som ständigt ekar. Hello? När jag säger att jag självklart läst de böcker som vi ska ha läst och att jag var klar med uppsatsen 4 dagar innan den skulle vara inne blir folk chockade, säkert inte för att jag har gjort det utan för att jag säger rakt ut att jag har gjort det. Visst kan du plugga men håll för guds skull tyst om det, andra kan tro att du bryr dig.
Sedan råder det en osund fokucering på terminstentan. Jag skämms lite när kursare ställer frågor till föreläsare som "Kommer det här på tentan?" eller "Måste vi kunna det här?". Allt som gäller är tentarelevans och inte en tanke på att samla kunskap inför ett kommande arbetsliv som jurist.
Slutligen är somliga sjukt lata. Istället för att samla anteckningar på en föreläsning och kanske gå igenom det man inte fattat hemma ställer de 2000 frågor på precis allting. Reslutatet blir att lärarna aldrig hinner med allt vi ska gå igenom och vi andra 80 pers blir sittande och tvingade att lyssna till när läraren för femte gången går igenom vad som omfattas av Bryssel II-fördraget. Vissa räknar med att få alla svar serverade på ett silverfat utan att behöva lyfta ett finger. Pröva att öppna boken!
Jag hade hoppas att nivån skulle höjas i gruppen efter gymnasiet, men allt för fortfarande det samma. Förvånandsvärt få är beredda att ta ansvar för sitt eget kunnande. Suck. Väx upp.
En solig valborgskväll.
Studentkören stämde upp i vårsång för våra grannar.
Stackars Frida och Sofi.
Bye for now.
Precis som när jag var liten ska vi packa ihop oss i bilen med mamma, pappa och syskonen. Lite av en nostalgi-trip, även om det är utan bilmattor i baksätet, utan Bullerbynsång från min sida och utan äggmackor vid skuleberget. Trots att vi åker ner för tråkiga anledningar kommer det nog att bli en bra helg.
Njut av solen i helgen.
