sannapannan

En god och stressfri jul önskar jag er alla!

Tefanatiker som jag är älskar jag att lyxa med att köpa nya, goda tesorter. Inför julen är det bara en smak som gäller - glöggte! Ett smakrikt te med en gnutta glöggton men med en massa julstämning. Jag har med ljus och fackla letat igenom staden efter detta julmåste, men utan resulat. Plötsligt önskar jag att vi hade vårt lilla tehörnan i city istället för alla andra miljoner tebutiker... Det såg ut att bli en glöggtefri jul för mig. Suck.

Men, julen är räddad! Emelie plockade till min stora glädje fram två presenter från tehörnan, en söderblandning och sedan, självfallet, mitt älskade och efterlängtade glöggte! Nu ska jag värma en riktigt gigantisk kopp och mysa ner mig framför Leilas jul på TV4-play. Julen, jag är redo!

Ett av mina favoritställen för en mysig kopp kaffe är Café Fåtöljen på Götgatan. Litet och mysigt fik med snygg inredning och härlig stämning. Ett minus är dock att de inte har några glutenfria bakverk alls, vilket inte uppskattades, men som tur är vägdes det upp med desto smaskigare varm choklad. Själv haffade jag mig en latte med en hel del extra kanel på toppen. Jag och Emelie kontaterade efter vårt söndagsbesök att det här är det optimala tjejsnackarhaket eftersom de har precis rätt fåtöljer - sköna, mjuka men samtidigt rätt form för att kunna stå riktigt nära bordet för djupa diskussioner och givande analyser.

Synd nr 5 - snacka lidingö-språk fast du inte är Lidingöbo.

Stockholmskan låter för det otränade örat lika, men tydligen så föreligger det stora skillnader i hur man pratar beroende i vilket statsdel du är bosatt. 08:ornas dialekt beskrivs ofta som dryg och med lite känsla av överlägsenhet. Men den mest fruktade av alla är trots allt lidingöstockholmskan. Den har liksom kommit att bli en myt landet runt. Jag har lärrt mig att det en helt okej att köra på snacket om du faktiskt kommer därifrån, men att börja "lidingöpipa" när du inte har en endaste koppling till stället, det är inte alls bra. Det har fått lite samma stämpel som "Madonna-syndromet", att någon smittas lite väl fort av det som anses lite finare och bättre. Så nej, nej Sanna, släpp direkt tanken att lägga på dig något sånt. Inte acceptabelt.



Del 1.
Del 2.
Del 3.
Del 4.

En helt fantastik lördag i ett soligt Stockholm. I helgen var jag och kombon på besök i min bild av himlen - Stockholms chokladfestival. Mässan tog plats på Nordiska museét ute på djurgården med fler än 40 utställare som visade upp sina kakaoprodukter. Jag har alltid haft en enorm passion för choklad och visst har jag hunnit pröva en hel del, men det var något annat att få pröva alla dessa smaker samtidigt eftersom jag då verkligen kunde jämföra dem med varandra. Är jag verkligen en vit chokladperson? Och varför var den här biten så mycket stävare i munnen trots att det är samma kakaohalt som den jag nyss smakade?




tyvärr lite suddiga bilder, men jag skyller på att det var svårt att fokusera på annat än ckoladen..

Men det smakades inte bara, det handlades en hel drös underbara sötsaker. Praliner, kakor, tryfflar...mmmm. Jag har lyckats arbeta mig igenom första pralinpåsen, men än finns det mycket kvar i skafferiet att hämta. Ikväll ska jag nog så till på kanelchokladkakan vilket är något av en favorit från mässan.



Det här var nog det bästa sättet att spendera en lördag. Festivalen firas en gång om året och om du någonsin får chansen - gör ett besök!

Synd nr 4 - gå först från kontoret.

Stockholmare lastar sina dagar med många, långa arbetspass. De är villiga att slita, ägna oändliga timmar vid datorn och lämna lite över till annat. Om kvällarna när en annan är på väg hem, lyser kontorslamporna från stadens byggnader. Det hör liksom till livet här att jobba häcken av sig, och hjälpe den som är först att lämna arbetsplatsen. Det är lätt att tro att det är antalet arbetstimmar som visar din arbetsmoral, nej då. Det spelar ingen roll om du var på plats kl 8.00 imorse när alla andra trillade in strax innan 10, det är tiden efter lunch som räknas. Det är även lätt att inbilla sig att det är vad du gör på kontoret som spelar roll, men bara det faktum att du är kvar, det är det som noteras. När jag själv packar ihop och stänger igen datorn kring halv sex är jag oftast först att kasta in handduken. Det är tydligen inte ås man gör här. Men så är jag inte stockholmare fullt ut heller.




Del 1.
Del 2.
Del 3.

Synd nr 3 - äta vanlig, varierad kost.

Lunchlådorna värms på i lunchrummet och självklart tar en diskussion vid kring bordet. Vad har du för gott med dig idag? Jag ställer fram min låda med pasta med skinksås, lite grönsaker och skalad morrot. Lite kolhydrater, en gnutta protein, lite bra fetter och grönt - det är väl bra, eller? Men detta är jag tydligen helt ensam om att tycka. Nej, här äter alla efter en dietmodell eller någon kostteori. Den ena äter efter Atkins, någon räknar viktväktarpoints, matlådan brevid innehåller GI-mat och stenålderskosten förespråkar någon. Alla har erfarenheter och olika relation till dessa modeller. Även om de tidigare försökten inte har fungerat på ett önskvärt sätt är det på något sätt självklart att äta efter någon konkret principfast metod. Jag som alltid trott på en välbalanserad kost a la tallriksmodellen har tydligen inte fattat ett dugg. Helt ute, bara så himla ute.


Del 1.
Del 2.

Synd nr 2 - att läsa gårdagen metro

Varje dag ligger den en ny hög tidigningar som väntar på morgontrötta läsare. Sedan igår har det tydligen hänt mycket, det spelas derbyn, rånas banker och nya lunchställen betygssätts. Den här informationen försvinner i samma takt som den skapas, och överlever ett dygn om ens det. Nästa gryning är det ny löpsedel och vi har redan lämnat gårdagens fakta bakom oss. Jag var tydligen helt fel ute när jag under lunchen bläddrade igenom tisdagens metro trots att det är onsdag, ve och fasa! Hello, så fel, bara hel fel Sanna. Nyheter ska vara nyheter, inget annat.

Del 1

Som nybilven stockholmsbo iaktar jag denna stad och dess invånare med stora ögon. Det är ett visst klimat här, helt klart, och ett antal sedvanor som man bara måste lära sig. I en serie om sju delar kommer jag här att presentera de sju dödssynderna för de som vistas i stockholmsområdet. Detta fungerar utmärkt som din överlevnadsguide om du bestämmer dig för att göra ett besök eller varför inte dig som precis som jag behöver lite extra stöd i folkvimlet. Copy, paste and print och ta med i bakfickan.





Synd nr 1 - att stå stilla i "speed linen"

Stockholmare har över lag bråttom. Det spelar liksom ingen roll om det är i trappan till tunnelbanan eller en lördagsförmiddag inne på Åhléns, de har svårt att stå stilla. För detta har det arbetats fram rutiner som alla måste följa, nämligen två rader i rulltrapporna. Till höger, ja, där står vi som kan stå stilla och låta maskineriet ta oss från punkt A till punkt B. Men på vänster sida, i den så kallade "speed linen", där springer stressade affärskvinnor, skuttar tonårspojkar och stövlar stora karlar fram. Det hela bygger på att ingen står stilla på vänster sida för då faller allt. Nej, stockholmssynden nr 1 är solklar - stå never ever stilla i speed linen!

Min favorit är att ge bort en specialkväll eller en upplevelse när någon fyller år. I lördags var det dags att fira min Emelie som fyllde hela 24 år, tänka sig! Middag och filmmys a la Sanna-style blev födelsedagsgåvan. Sedan är den stora fördelen att man själv får vara med på ett hörn - gött.

Min favoritblogg just nu är Camillas blogg. Det är en såndär sida man blir glad av liksom, full med baktips, inredning och vardagssysslor. Hon delar samma passion som jag för färgen rosa, sötsaker och vardagslyx. När jag kikar in på hennes sida vill också baka i underbara rosa skålar och inreda mitt kök i ljusa pasteller. Så om du känner att du behöver bli lite rosa och fluffig inom idag - kika in!