Vitt som snö.

Mitt examensarbete är inlämnat för en sista, sista granskning.
Jag har en litet minilov till torsdag.
Packar inför en julvecka i min fina Norrland.
Jag kommer hem igen till jul.
Välbehövlig pause från storstaden.
Längtar, längtar, längtar.


Och du, har du sett?
Det är helt vitt ute!




Jul, jul, strålande jul,
glans över vita innestadstak







Storbak en pendelresa bort.

Ännu en helg har förlöpt - dop i Uppsala, pappabesök, dansnatt som slutade sent, museumsöndag, tjejmiddag... Jag drog igång med gasen i botten redan i fredags med hysterisk bakorgie inför lördagens dopfika. Två smörgåstårtor med olika fyllningar skulle skapas, samt två saffransrulltårtor och chokladbollar i oändliga mängder. Mycket bra helg.




Mandis rullar. Det blev fem bollar sedan var hon klar med bakandet.




Lilla Fanny Katarina ser mycket skeptisk ut.



(Bilder från självaste dopen är på intåg)


Intensiv helg, minst sagt.
Tur att det är måndag imorgon med en ny vecka så att jag får vila upp mig.



Staden om hösten.

Stockholm är vackert om hösten.




Att strosa med min finfina en lördag i solen.


En kram till syss!



Med postens inrikespost är en födelsedagspresent bara en dag bort.
Det kan vara värt att tänka på när de kära bor förlångt bort för ett IRL-firande.
Ett litet rosa paket med vita prickar till finaste systern på födelsedagen.
Puss och kram!


JAAA!!!!!!

Den 6 november 2009
En stor önskan gick i uppfyllelse.
De vill ha kvar mig på byrån.
Min praktik övergår till anställning.
Aldrig har gått fått höra så mycket gott.
Och så glad, så glad jag blev.



Avslutningfika på kontoret med gårdagens bakverk.
Tackades av som praktikant och välkomnades samtidigt till kontorsfamiljen som medarbetare.
Lyckoruset, ljuva lyckorus!
Slog ihop akterna, stängde datorn,
kramade människorna och åkte hem.
Sara väntande med skumpa - "Nu ska vi fira!!"



Vaknade imorse och insåg att jag inte smällt det hela än.
Jag, jurist, byrån och folket där, klienter...
Yes, hurra, halleluja, skutt och hopp, ahhhh, shit pommes!!
Jag kommer alltid, alltid att minnas denna dag.
Den 6 november 2009.
Lycka, total lycka!


Mina fem bästa!

Bilden visar den bästa presenten en tjej som jag kan få i present av sina föräldrar.
Det här är jag tillsammans med fem av de viktigaste människorna i mitt liv.
Jag blir ibland helt till mig av syskonkärlek när jag tittar på oss tillsammans. 





Om det verkligen är så att alla goda ting kommer i tre, då måste vi sex vara dubbelt så bra!


Sysskramar!



I min nya stad befinner jag mig längre bort från större delen av min familj, längre bort än vad jag önskar. Men då och då påminns jag om vad jag har hemma i Umeå. Till exempel när jag varje dag traskar förbi den lilla butiken Syster Lycklig, då skänker jag massor av tankekramar till min syss. Och då känns en regning måndagsmorgon genast mycket bättre, och mina syskon känns plötsligt väldigt närvarande.



Välkommen!



Välkommen älskade lilla pärla!
Ett stort grattis till min bror Jon och hans Maria till denna goa tjej.
Vi två ses på fredag!

Vänskap.



"Under my umbrella, ella, ella"

I am just a dreamer.

En del av mig är fortfarande kvar på Dunedins gator. Ett facebookmeddelande eller ett Hi Sanna över chatten tar mig tillbaka 6 veckor i tiden. En låt på radio påminner smärtsamt mycket om sista veckorna och smaken av min sista cadbury-chokladkaka börjar tyna bort. Jag vill dela på mig, vara både här och där. Den lilla kiwi-Sanna som kröp fram under min termin is here to stay. Men nu smider jag nya planer, drömmer mig bort en aning. Framtiden. Siktar mot en spännande höst. Skaffar mig perspektiv, plockar russinen ur kakan. Det skickas mail, spånas på skrivämne, adressändrar, bokas flyg enkelväg. Praktik, examensarbete, kanske den där lägenheten.. Nu börjar det liksom.

I am just a dreamer.



En födelsedag.

Igår fyllde jag 23 år. Hur firar man den på bästa sätt? Jo, med hela familjen och alla triljoner syskonbarn, tårtkalas, grillkväll och en fantastisk bastu med brorsorna i solnedgången. Sagolik dag!










Gråt, pack och separationsångest.

De senaste dagarna har fyllts med packande väskor, avslutade terminer och gråtkalas. Tidigt i morse var det dags för många av mina vänner att lämna terminen i Dunedins bakom sig och åka hem till sina hemländer. Framför allt två personer som jag aldrig kommer glömma. Gud, krokodiltårar faller ner för mina kinder - I love you guys!



Dunedin sisters.



 



You guys made my semester!



 



Finaste kiwi-killarna. Krama, pussa, kommer sakna.



Ja, det är smärta. Imorgon är det min tur. Lägenheten ekar tomt. Nu är det bara jag och Tom kvar, precis som det hela började. Jag knyter ihop påsarna idag, packar det sista, är nostalgisk, tvättar och städar ur mitt kryp in, kramas och vill, vill, vill inte. Dryga 20 timmar kvar i min nuvarande hemstad, en dag, en natt - that is it.


En sexåring!

Stor dag - en femåriging har blivit sexåring, ingen mindre än min guddotter Lina. Ja, för sedan december är hon faktsikt min aldeles egna guddotter.
Ett sånt där sjukt stort grattis och många kramar till födelsedagsbarnet!


Längtar.

Jag tror att pappa vill att jag ska komma hem nu.
Varför skulle han annars skicka den här bilden från helgens stugvistelse?



Och pappa, det funkar.
Sex veckor kvar till jag sätter mig på planet hem.
Snart vankas grillning på terassen, kvällsbrasa,
raggsockar, den avlagda tröjan från tidigt 70-tal
och den obligatoriska bastun i solnedgången. 
Precis vad jag behöver. 

Nynnar BKO - vackert land och ser fram emot en skön sommar.


En splitter ny 22-åring.

Grattis vännen!
Idag fyller du hela 22 år (ja, alltså om några timmar för er i Sverige dårå...).
Stor kram, det är allt jag kan säga!



Redan 1 år, jösses.

Tänk att det redan gått ett hel år sedan du såg världen.


Grattis lill-Smillan.
Stor kram på 1-årsdagen från faster!

RSS 2.0