sannapannan

I helgen har min Madde varit här och det har inneburit ett högt antal timmar längst shoppinggatorna och diverse omgångar i butikernas provrum. Det är en härlig känsla att komma hem till lägenheten efter en stor spenderardag med kassarna fulla med nytt, fräscht och totalt materiella saker. Men som student är det alltid med en liten gnutta ångest. Hade jag verkligen råd med det här? Oj, blev det så mycket? Hmm, den där sista tröjan, var den nödvändig?

Nej, shopping är ofta långt ifrån nödvändigt men när jag finner just den där klänningen som bara hänger där och väntar på mig då är jag en svag människa. Två perfekta klänningar blev tjejhelgens bästa. Ytterligare en liten svart till samligen för mingelfester, drinkkvällar och kanske en nyårsfest i december. En lila, prickig a la grease-klänning som bara måste sitta på min kropp på minjag jag ska sjunga på min brorsdotters dop om några helger. Givet, köpt, klart!

Prickiga drömmar - Monki
Svarta faran - HM

Är det inte ganska typiskt när man har hittat de ultimata vantarna som går till både kostymen och vinterjackan, men att de sedan inte går att få tag på i rätt färg? Jag har traskat Stockholms Hennesbutiker runt utan att finna dessa underbara i svart. Även om de gråa är superduper skär de sig till min nya, underbara bruna höstkappa.

Så: Den som ser ett par - haffa och kontakta mig snarast!

Röd vinterkappa.
Vad tror ni, en fullkomlig hit eller totalt fel?

När jag var 8 år gick min farmor bort, men jag får alltid höra att hon liksom lever kvar genom mig. Jag har fått hennes kurviga kropp, hennes ordningssinne och många av hennes karaktärsdrag. Pappa skrattar ibland till och bara konstaterar att jag minsann är precis som Hillevi. Och visst är jag det, inte minst när det kommer till hennes intresse för kläder. När pappa släppte loss mig bland hennes smycken, kläder och accessoarer var det som julafton gånger 200! Massor med guldklimpar från 50-talet som numera kommer till användning ofta och gärna. En av min favoriter är den här fantastiska väskan. Perfekt storlek, egen och trots att den har x antal år på nacken är det inte en skråma. Jag känner mig lite som muminmamma med min lilla bruna.

Kanske har du några guldpärlor som ligger där hemma och spräpar.
 Rota bland vindar och vrår -
och låt den gamla återanvändas!

Min fetich fortsätter och jag börjar verkligen oroa mig nu - hur ska jag få hem allt? Jag som redan påväg down under hade problem att hålla mina 20 kilo i väskan. Men när jag höll dessa i mina händer insåg jag att de lätt var värda smärtan att betala ett extrakilo. För att inte tala om när jag stack in mina fötter i dem, det var kärlek. De är perfekta för "jag och Sara ska möta upp Malin vid Slussen och ta en drink på Söder-skor". Med ett par jeans för mer en mer laid back kväll eller med en blåsa när det ska vara riktigt kalas. Klackar som ska ta mig till högre höjder. Jag välkomnar dessa starkt till mina ägor!

Det är inte varje dag man dyker upp på en modeblogg.
Med tanke på att en av mina bästa vänner numera är fullfjädrad modejournalist har jag insett att jag måste börja tänka på vad jag tar på mig innan jag träffar henne. Kameran har nämligen blivit en lika självklar sak under luncherna som självaste maten.