"How about it?"

Det finns en låt som fortfarande ekar i mit hjärta. När det närmade sig hemfärd från min utlandstermin i NZ kom min rumskompis Kat in på mitt rum när jag höll på att packa som bäst. Hon klickade runt på min dator och tryckte på play. Då kom de, de där första tårarna. Det var dags att lämna allt. Sverige väntade. Jag kommer ihåg känslan. Förtvivlan, förväntan, panik, tomt och samtidigt totalt känslomässigt kaos.



Den här låten kommer alltid vara Kat, tjejerna, kiwimänniskorna och sista tiden i Dunedin för mig.
En symbol för tid som varit, men också om en förväntan inför framtiden liksom.
Djupt, I know, men så är det.


He says something like, "You and me babe, how about it?"


Någonstans kommer jag alltid vara 14.

Det är så intressant när gamla låter från några år tillbaka i tiden poppar upp i minnet igen. För detta är youtube kanske världens bästa uppfinning. Skriv, sök, spela. I fredags vandrade mina tankar till Peter Jöback och hans En sång om oss. Det är kanske världens smörigaste, sliskigaste kärleksförklaring, and I like it! Jag var 14 år och fick tillsammans med Berghemsbrudarna låna min syrra och hennes sambos lägenhet över helgen när de var bortresta. Det var bara helt oslagbart spännande att få ha en egen lägenhet. Vi lagade mat, såg på film, bläddrade i skolkatalogens bilder och snackade hela natten. Somnade i en hög på vardagsrumsmattan till ljudet av syrrans skivor. Med bland de andra smörhitarna klingade denna genom högtalarna och vi njöt, funderade och drömde sådär som bara tonårstjejer gör. Minnena värmer.

Nu är det nya tider och nya tider behöver nya sound track.





Jag ser Strandvägen sträcka sig mätt och nöjd
Jag ser blåljusen flimra på Söders höjder
Jag vill bara gråta
så vackert är Stockholm i natt

Jag ser smutsen och mörkret i Gamla stan
känner doften av rädsla från Stureplan
och jag vill bara gråta
så vackert är Stockholm i natt



En sång om oss må ha bytts ut, men någonstans finns fortfarande den där 14 åriga tjejen kvar på vardagsrumsmattan med tjejgänget.


Peppar!

Yes, yes, yes!!

BKO den 11 november

Ni har väl köpt samlingsalbumet?
Som alla hängivna lyssnare alltid säger när deras favoritband släpper en samlingsplatta:
De har helt klart glömt många av de absolut bästa låtarna.
Men ja, helt klart värt för den som vill ha riktigt bra musik i högtalarna under hösten.
Köp!


Vi bygger en ny skön värld
Fastän allting rasar kring oss
Tror jag ändå vi har tur
Det borde finnas flera av oss
Som har det som vi har det nu

//En ny skön värld


No more waiting.

Min torsdag var fantastisk.
Mitt leende går inte att torka bort.




Waiting on the world to change

Men jag behöver liksom inte vänta längre.
Ser tydligare än ever.


OMG!

Jag typ saknar ord.
Att se U2 var en dröm och Bono sjöng som en gud.






Jag och några andra väntande med spänning.


 



Liten nätt scenbyggnad.


 



Vita flaggor i publiken.


 




Bono släcker ner scenen och ber alla att plocka upp sina telefoner och lysa upp kvällen.
Ljushavet blandas med tonerna från One. Den toppar min lista på starkaste musikupplevelser alla kategorier!

Stay - den kändes.

Jag tackar älskade mamma för denna fantastiska kväll!

Gone to soon.

Jag höll mig hela kvällen, men här sprack det.
Tårarna rann.





 

Gone too soon.



 


MJ.

På planet mellan Dunedin och Auckland spred det sig ett rykte - Michael Jackson är död. I samma stund som jag landade slog jag på telefonen och sms alla jag hade på listan som jag visste var vakta och satt vid en dator "Är det sant?! Googla!!". Och ja, det var sant.

Jag är uppvuxen med Michaels musik. Det började med storebror som dunkade hitsen från rummet bredvid, och musiken spred sig sedan vidare till mig, lillebror och päronen. Han är mer än en superartist och king of pop i vårt hem, har är liksom musikguden, så är det bara och har alltid varit. I januari skulle vi tillsammans få se honom live i London, någon som jag såg fram emot mer än vad någon kan ana. Jag skulle skrika till Bad, gråta till Will you be there och förmodligen svimma till The way you make me feel. Men nu blir det inte så. Nu får jag, precis som alla andra, nöja mig med stereon och skivsamlingen.

Dagens Michael-låt blev den här - We are the world. Den skrevs 1985 för projektet "USA for Africa" och drog in 63 miljoner dollar.



We can't go on
Pretneding day by day
That someone, somewhere will soon make a change

I am coming home!



Den här sången har följt med mig under hela min Dunedinvistelse. Jag kommer ihåg min första dag här när jag satte mig under de gröna träden på campus och lyssnade på Mraz i iPoden och kände att allt var väldigt långt borta. Allt eftersom tiden har gått har låten och texten ändrat mening för mig, men det har fortfarande en stor plats i mitt hjärta men på ett annat sätt. Nu kommer jag hem, håll i er.

Sleeping to dream about you
And I'm so tired of having to live without you

Klassiker på tuben.

Senaste veckan har jag roat mig att lyssna på gamla klassiker på youtube. Ojoj, vad mykeet musik som är bortglömd! Idag valdes den här till dagen låt av många helt oförklarliga anledningar. Men mysig är den. Hoppas er helg har varit lika som min.


come on and let it show

I can feel your halo.

Tisdag.
Det öser ner utanför mitt fönster.
Det är 10 grader i min lägenhet.
Min uppsats vill aldrig bli färdig.


Stänger igen datorn.
Indisk mat.
En kopp te.
Öppnar sista kakan från Sverige.
Halo.



Hit me like a ray of sun
Burning through my darkest night
You're the only one that I want
Think I'm addicted to your light

I can feel your halo


You take me the way I am.

Tips från Emelie.
Den här är underbar.
Kanske för att texten är så sann liksom.


Tiki.

Även om det mesta är samma musik som hemma har jag fått lite nya influenser. När helgens lördagsnatt började närma sig 3AM ekade dessa toner fram. Det är en sån där låt som alla tydligen kan texten till, och alla sjöng och gungade med i melodin. Lite som Nya Zeelands svar på Jason Mraz kanske? Bedöm själv! Här har ni i alla fall Tiki, enjoy.



Your always on my mind.
Don´t you know that you are always on my mind.

Somewhere over the rainbow.



 

Alla dagar kan inte vara mina.
Dagen behövde ett sound track,
och den här dök upp i iPoden.
Underbar.
Minnen.
Mmm.

"Vinnaren".

Seriöst Sverige. Jag har bara varit borta i lite mer än en månad och ni ställer redan till det för er. Vad är det här för skit?Jag brukar sällan klaga på vinnaren och brukar lära mig att leva med de flesta framröstade bidrag pumpandes ur radiohögtalarna det kommande året, men det finns ju gränser.

Jag spricker av lycka!!

Det är inte sant, det kan inte vara sant!!
Men det är det, herre jösses!

En av mina högsta drömmar kommer att gå i uppfyllelse.
Den 29 januari kommer jag att få se min stora musikguru live i London!!
Jag kan inte med ord beskriva känslan när jag öppnade mailet från mamma,
för det går inte, ska inte ens försöka.
Väck mig någon, jag tror jag drömmer.
AHHHHH!!!!!!







Norrland i toner.

Höstens musikmåste - Jonas Knutsson och Johan Norbergs Norrland III.
Precis som de tidigare två skrivorna, Norrland och Norrland II är skrivan helt underbar och stämningsfull.
Redan vid första spårets inledande toner känner jag hur min puls går ner.
Och fantastiska Kraja som gästspelar med sin skönsång på väl valda spår
(det är lite extra kul med tanke på att havla gruppen är mina gamla gymnasieklasskompisar).
Passar utmärkt till tekvällen, mysstunden i soffan eller som pluggmusik.
Inhandla -nu!


Ilskan är rosa.

Idag är jag arg.
Vad passar då bättre än lite Pink?





I wanna get in trouble
I wanna start a fight

Vad lyssnar du på när ingen hör på?

Jag tycker det är roligt att fundera på vad alla lyssnar på i sina iPodar när de susar förbi på cykeln eller när de traskar förbi på gatan. Vad är det egentligen som pumpar i öronen på folk? Det jag har märkt är att iPoden är nästan lika personlig som ens väska eller dagbok, inte vem som helst får vara där och pilla. Om du börjar snurra omkring bland dina bekantas musik får du nästan alltid ett försvarstal innan:"alltså, det vääääligt blandad, vet knappt vad som är på den" eller "en kompis la över en massa saker mest på skämt".

Min teori är att vi alla har ett visst antal låtar som vi inte riktigt vill stå för. Jag vill helst hitta ett annat ord än skamm-låtar, men det är ju något i den stilen. Det är de där låtarna som du lyssnar på lite i smyg i lurarna och hoppas att ingen får veta, låtar som inte är riktigt okej att gilla. Men jag då, har jag några skamm-låtar? Oja, det har jag, och nu är det dags att de får komma ut i rampljuset. Och nej, det här är inte låtar som "bara hamnat" på min iPod, nej, det här är låtar som jag mycket medvetet lagt in.

Jag ger er här topp-5 av mina skamm-låtar som snurrar i min iPod:

1. Hon är min med GES. Jag vet, sjukt pinsamt, men vad kan jag säga? Lite nostalgi blandat med något annat. Just like it.

2. Aldrig ska jag sluta älska dig från filmen Livet är en schlager. Gillade filmen och låten kom med på köpet.

3. Caramia med Måns Zelmerlöf. Men det är väl inte så pinsamt? Jo, om man har det i tre(!!) varianter, en remix, en vanlig och en balladversion. Då känns det lite överdrivet kanske.

4. Mitt i ett äventyr med Carola. What can I say? Pepplåt när jag behöver piggas upp.

5. This I promise you med Nsync. En gammal goding från högstadietiden som fortfarande går hem, faktiskt. Och jag kan hela texten, viktigt att tillägga.



Ok, nu har jag lättat mitt hjärta. Vad spelar du när ingen hör på?

Amy.

En mycket bra helg, absolut.
Lugn och skön.
Den här summerar det i toner.



BKO i mitt hjärta.

Det finns ett band som ständigt återkommer i min stereo, ett band som liksom alltid funnits där, Bo Kaspers orkester. Hur mycket jag än spelar kan jag bara inte bli less. Och igår var det dagen med stort D, äntligen var den här, som jag har längtat! Var helt ivrig när jag åkte för att inhandla denna underbara skapelse. Slängde in den i snurran direkt jag kom innanför dörren, och JA, den är super! Tack BKO - I love you!




Allt vi har
är stunder som den här
några stunder som den här


***

Är det någon som ser dig
som ser dig som jag?

***

Man drömmer och kärlek
en ljusare framtid
det är så naivt

Tidigare inlägg
RSS 2.0