sannapannan

Härliga helg. Jag har haft en riktig "jag måste verkligen ta tag i det här"-lista och högst upp på listan stod ett nödvändigt och samtidigt efterlängtat besök på IKEA. Efter några tunnelbansstationer och en trång bussresa var jag på plats och klar att påbörja operation - lösa förvaringsproblem.

Affärer innehållande latte, bakprylar samt smålådor för alla mina ting. Har jag kommit till himlen?

Fyra timmar senare var jag klar, utmattad, svettig men hemma med ett otaligt antal passerskassar, fyra förvaringslådor rikare och två krukväxter av storleken "egentligen för stora att kånka själv, men det fixar sig". Och lite fattigare. Men äntligen, äntligen, har det innfunnit sig någon form av ordning hemma, halleluja!

Operation - lösa förvaringsproblem, check!
Listan fortsätter.

Jag avskyr att köpa tekniska prylar. När det kommer till kamera, TV och dator drar jag på det in i det sista, tills den nuvarande verkligen inte fungerar längre. Jag kan förlite om området, det är dyrt och är ändå omoderna om några månader. Men efter ett halvår med en mobil som måste laddas varje natt och stänger av sig själv bestämde jag mig att nu var det minsann dags att uppdatera sig. Men vilken?

Kunde inte bry mig mindre om vilken megapixel den har på kameran eller hur internet fungerar. Ringa och sms, det är det jag använder min telefon till. Men jag hade två krav och en önskan. Krav ett var att det skulle vara en SonyEricsson, mest för att jag är van vi deras menysystem. Krav två var att det skulle vara en viktelefon eftersom jag får panik av knapplås. Efter mycket om och men hittade jag en telefon som faktiskt föll mig i smaken, och som från och med igår är min nya följeslagare.



Men min önskan då? Jo, att den skulle vara rosa såklart. Och är det inte för underbart att denna sak har skal som går att designa själv? En pink, pink, pink är nu beställd och jag väntar otåligt vid brevlådan. Jag och min W508 kommer nog att trivas tillsammans.

En favorit som fick följa med hem i resväskan från down under är denna muffinsform för småttisar. Galen i bakning har jag använt min större, standardvariant nästan mer än min tandborste. Ddag att testa någonsting nytt! Men vad jag ska inviga den med har jag inte bestämt än.. Kanske vanliga cupcakes fast trre gånger så små? Eller småkakor? Hmm. Jag är i allafall upp över öronen förälskad i min nyinvesterade kökspryl, för visst är den bra söt?

Igår hade jag tänkt att skriva ett inlägg om hur man bör ta hand om sig själv som sjuk, att det ibland inte är så farligt att ha några dagar hemma i soffan. Jag skulle bjuda på fina bilder på hur jag ser till att sjukdagarna blir lite bättre, men nyinhandlat mys och raggsockar. Men lite visste jag om min kväll. Feberfrossa, illamående och total utslagenhet kastade om mina planer. Jag blir sällan sjuk, men när jag blir det är det som om någon slår till mig med en klubba i huvudet. Efter att ha legat inne mitt sovrum nu i över 16 timmar känner jag mig lite mer som människa igen (det vill säga, jag kan stå på fötterna) men jag är långt ifrån kry. En antibiotikakur väntar den närmsta veckan och jobbet är bara att glömma. Om några minuter kommer mamma och pappa och kör ut mig i stugan där jag ska bli ompysslad och få lite sällskap.

Till min stora förtjusning insåg jag ju att jag hade allt lyx kvar idag. Passade på att testa de där sakerna som andra bloggare har skrivit om medan jag har varit borta - lingonlängtan och den nya Marabou Sommar. Och sedan en klassiker för att hjälpa de febernedsättande medicinen på traven, sorbetglass blodapelsin och ingefära.




En utvärdering av smak, lyxkänsla och inverkan på sjukdom kommer. Nu beger jag mig ut i skogarna och kommer nog inte tillbaka förrän kroppen godkänner det, och det kan ta ett tag. Ta hand om er här inne.

Av någon anledning finns det saker som jag inte köper till mig själv. Det handlar bland annat om finare smycken, köksredskap och - parfym. Varför förstår jag inte riktigt, när jag kan lyxa mig med allt annat känns det på något sätt fel att köpa en parfym till sig själv, det är någonting man får. Men efter tre timmars väntan på Heathrow i London, minglandes bland alla goda dofter fängslades jag av den här lilla söta från Victoria´s Secret. Ooh la la, det kändes som min andra del av 2009! Lite fruktig men samtidigt en aning mognare än mina tidigare flaskor hemma i badrumsskåpet. Naturligtvis fick den rosa förpackningen mig att haja till direkt, är den inte bara för gullig?

Idag var jag riktigt duktig, riktigt duktig. Och med duktig menar jag inte att plugga hela dagen i bibblan och få massor gjort. Nej, jag menar duktig på så sätt att jag tystade ner den där duktiga flickan inom mig, jag stängde böckerna, jag gjorde precis vad jag kände för och jag spenderade hela eftermiddagen i affärer och gågator. När jag kom hem kände jag mig sådär fånigt stolt. Jag gjorde det! Jag var slapp! Vågen för Sanna, wohooo!!

Resultatet då? Ja, den perfekta "imorgon är det torsdag vilket betyder stor utekväll och förfest hos oss och jag vill vara sjukt snygg, dansa på South Bar till 4AM och dessutom passar den till mina nya jeans"-partytoppen. Ett halsband gled också ner i påsen samt en liten kuvertväska till, för väskor får man aldrig för många av.

Jag har en svaghet för ögonskuggor, helt ska de vara i färg, ordentlig färg. Det öppnar liksom upp för lite extra kreativitet. Jag älskar att stå framför spegeln och testa nya varianter och jag är sällan rädd för att pröva nya nyanser. Hemma lämnade jag nästan hela min sminksamling. Jag trodde att jag skulle klara mig på ett tre-tal färger men nu fick det vara nog. Idag inhandlades två nya, fräscha burkar. Och jag som ska ut och slå klackarna i taket ikväll, kunde inte passa bättre. Oj, så nöjd jag är!

Jag är kär. Hela galet tokkär, i världens underbaraste skapelse. Det var igår jag fann den - den ultimata klänningen. Efter ett antal mer eller mindre provshyttsbesök fick jag en uppenbarelse. Kanske fick min plånbok lida lite mer än vad jag hade räknat med men är det inte bättre att köpa en klänning som man verkligen avgudar än att köpa tre stycken halvdana? Sedan är det faktiskt svårt att sätta en prislapp på pure love. Redan nu på onsdag ska det nyaste inslaget till min cocktailklänningssamling ska ut och visa vad den går för när jusristföreningen anordnar vin och ostprovning med dresskoden "fancy". Jag tror jag och min nya kärlek kommer ha ett fantastiskt förhållande.

För övrigt tror jag att har håller på att förvandlas till en kiwi (nya zeeländare). Efter att de senaste veckorna ha tittat förundrat på hur lite tjejerna här nere har på sig på kroppen och hur tajt/kort/litet allt är kom jag på mig själv med att köpa ett par minishorts och en klänning som förmodligen inte är längre än vad man kallar ett längre skärp. Jag vet inte om det är värmen som drar mig åt detta håll, eller om det är existensen över mina relativt bruna ben som slår igenom, men nu ligger plaggen i alla fall i min låda och väntar på att bäras. Men hej, man tar seden dit man kommer, eller hur var det?

Ett år har gått sedan sist. Hallå, var tog de 12 månaderna vägen? Och visst känns det skönt att det snart blir en nystart igen! Den här kalendern ska fyllas med roliga saker. Till att börja med har jag skrivit i mitt avresedatum till Dunedin, när terminen där börjar, när jag börjar i Stockholm och så vidare. Ja, 2009 har definitivt mycket att erbjuda, det vill jag lova. Mitt 2008 var ett bra år, men 2009 ska hoppa upp ett pinnhål.

Efter över ett års problem med mina benhinnor är jag grymt less nu, inflammationen vägrar ge med sig. Jag kan inte träna det jag vill, göra det jag vill och ha på mig det jag vill. Jag har fått dra ner på mina Body Pump-pass. Att gå på stepdance är en nära dödenupplevelse för mina små ben. Springa har varit helt uteslutet. Även att gå gör ont när det är som värst. Och till min stora förskräckelse - jag kan inte använda skor med klack.

Det sista är nästan det jag har svårast att anpassa mig till. Jag har gjort tappra försök i att gå med sneakers, men jag känner mig så obekväm och nerklädd vilket ofta resulterar i att jag trots allt drar på mig mina höga skor som jag sedan bittert får ångra. Därför gjorde jag en investering till min skosamling - ett par höststövlar utan klack, och ett par ankel-boots i samma tappning. Nu kanske jag kan göra ett seriöst försök att lämna mina höga stövlar på hyllan...





Framför allt besökte jag Gå och löp-kliniken och fick hjälp att pröva ut ett par joggingskor till just mina fötter. Jag saknar verkligen att kunna dra ut i skogen med musik i öronen och springa tills svetten sprutar. Det är något visst med det, något som inte går att mäta med kvava inomhuslokaler. Efter att de hade tittat på mina fötter i alla vinklar, spanat på mig när jag sprang på ett löpband (vilket bara det gjorde ont) och prövat igenom halva affären hittade vi ett par bra dojor.






Efter att ha halvt ruinerat min studentkassa kom jag hem med dessa pjux. Nu har jag fått i hemläxa att pröva vad de går för. Ut i skogen ska jag och springa, äntligen! Håll tummarna för att mina ben håller varvet runt bara...
 

Vad är våren och sommaren utan fika på gröna gräsmattor? Det är klart att varje hushåll ska ha en picknickkorg i sina ägor och jag kan inte vara ett undantag. Jag har köpt världens finaste korg dessutom, rund som en bulle men klassiska lock och allt. Denna ska packas med svartvinbärssaft, nybakade bullar och en bra bok. Sedan är det bara att hoppas på lite fint väder också...