Stekta gröna tomater.

Har ni sett Stekta gröna tomater? Om ni inte har gjort det är det ert mission för helgen! det är en av mina absoluta favoriter. Den liksom påminner om vad som räknas. Storyn handlar om en tant på ett sjukhem som av en slump börjar dela med sig av en livshistoria till en medelålders kvinna mitt i sin livskris. Den har allt - sorg, humor, tankeställare, vackra bilder, you name it. Lite extra bra blev den i Idas lilla lägenhet under värmefläkten tillsammans med lite popcorn.




Sedan är det något speciellt med gamla människor.
De har något lugn i sig som vi yngre inte har.
Se den - en riktig feel good-film!

Oh yes.

And I think to myself...







...what a wonderful world

A divided heart?

"You can't have your heart in two places you know"

Min nyfunna kanadensiska mate Nigel gav mig och de andra nagot att tanka pa.
Men jag tror faktiskt att jag kan det.


Chokladtest i NZ.

Min chokladberoende fortsätter. Massor av nya sorter att testa och jag har redan börjat beta en en del.






Den var mycket god, men jag måste säga att den andra chokladen med creeme brulee som jag smakat var snäppet vassare. God nyhet alltså för er där hemma i Sverige! Chokladen fyllde dock sitt syfte - att lugna ner min sting av hemsjuka en aning.

Otago Campus.

Mitt nya campusområde far far away from home.










Bara små smakprov.
För er som är intresserade kommer facebook att användas flitigt framöver.
Bloggen då? Ja, det rullar på som vanligt.



 


What did you bring?

Dagens tema i internationella gruppen var "what be bring i our bangs that we are not aware of". Vi tar alla med oss saker till var nya stad och till vart nya liv som inte handlar om prylar och klader utan som ligger pa ett mer psykologiskt plan - bakgrund, saker och inte blivit beareteade an och tankar och funderingar. Var psykolog har sa att det ar vanligt att internationella studenter paverkas av detta, positivt och negativt, och att det ar en del av sjalva upplevelsen att utforska vad man faktiskt har med sig i bagaget.

Jag har en van som var ute och reste under hela januari. Resan gav henne nya perspektiv, tid att fundera och reflektera over saker och ting som pagatt den senaste tiden runt henne och nar hon kom hem var hon lite av en ny manniska. Kanske ar det lite av det jag borjar uppleva nu. Tankar kring vem och vilka jag egentligen saknar och varfor, hur och varfor mitt liv ser ut som det gor och manga minuters fungering kring de senaste tidens berg- och dalbana. Jag hade till exempel en drom i natt som helt plotsligt fick saker och ting att falla pa plats. Genom att traffa massor av andra studenter fran varldens alla kanter far jag aven reflektera mycket over hur det egentligen ar att vaxa upp i Sverige jamfort med andra lander och hur det har format mig som manniska.

Var psykolog har uppmuntrar oss att lata tankarna komma och ga och forsoka ta vara pa dem. Jag tror verkligen att det ar bra att komma ivag ibland, och inte bara over en helg eller vecka, utan vara borta ett langre tag och verkligen fa tid att lata tankarna vandra. Far ni mojlighet sa ta den. Sa, ni kanske moter en ny Sanna i juli, vem vet?

Kulturkrock.

- So you dance around a pole shaped as a penis?

- Yes.

- Decorated with flowers?

- Yes.

- And you jump up and down and sing that you are frogs?

- Yes.

- Swedish people are weird..



Samtal kring matbordet om konceptet midsommar med min rumskompis och hans grabbgang fran NZ.

Resan dit i bilder.

Den 12 februari klev en relativt samlad Sanna pa flygplanet i Umea. Efter totalt 44 timmar, varav 32 timmar i luften, skulle hon befinna sig sa langt hemmifran man kan komma pa var planet. Jag hann med fyra filmer, tva bocker, sex komediserieavsnitt, x antal sovtimmar och ett enormt antal minuters samtal med mina medpassagerare.


Arlanda fem timmar.
Resefebern an sa lange under kontroll,
annars botas den bast med godis, bra pocketbok och lunch.


 



Glad alla hjartansdag onskar Sannas resesallskap Elin i London.



 



Dinner?



Good morning Sanna.




Hello Hong Kong.





Efter ett antal flygplanslyft borjade jag starkt undra var alla filmslut var nagonstans. Var ar den dar galet foralskade personen som bara maste stoppa planet dar hans eller hennes livs karlek sitter ombord? Var ar dramat vid gaten, utropen i hogtalarna? Springandet fran sakerhetskontrollen till utganger just nar sista utropen dundrar i hogtalarna? Halla, var ar romatiken?




Framme.
Morgon nummer 1 - what to do?
Var startar man liksom?



 


Hello from down under!

Jag lever, yes  I do! Har inte tillgang till internet for tillfallet, men hall ut - det kommer uppdateringar och blogginlagg nar det fixar sig. Och lite bilder saklart!

Det ar soligt och gott, typ som en svensk sommar.
Staden ar heeeelt underbar!
Boendet ar jattebra och ligger faktiskt pa sjalvaste campusomradet.
Alla tar hand om mig val.
Blir dock galen pa maten har nere, allt ar kott eller friterat.
Forsta springturen igar langst de grona angarna gjorde susen.
Jag fryser mest hela tiden inomhus dock. Varfor isolerar dummisarna inte sina hus?
Sushi kostar 25kr for 8 bitar. Gissa vad jag kommer leva pa!
Allt ar i och for sig billigare har, klader, bocker, you name it.
Idag kor vi igang med engelskakurserna. Pa mandag blir det International Law for hela slanten.


Shit, jag bor verkligen har nu.
Hoppas det ar bra hemma i Sverige.


Sista, sista, sista.

Nu har jag gjort det omöjliga - jag har lyckats banta ner mitt liv till 19,2 kg. Jag tror faktiskt att allt är på plats nu och att läget är under kontroll. Efter att nu ha sprungit runt större delen av dagen, cyklat sista spinningpasset, ätit god middag och plöjt en film (som handlade om en överviktig, mobbad pojke som ville ta sitt liv, vilket mamma beskrev innan som en riktig "feel good"-film...) är jag nu redo att sova sista natten på svensk mark.

Tack för alla goa sms och kramar jag har fått de senaste dagarna - värmen sitter kvar!


Nästa blogginlägg kommer från down under.
Sleep well.

Blåbär.


Avskedsmiddagen med familjen är avklarad. Vad passar bättre än att avsluta sin tid i Sverige för ett tag framöver med den traditionell blåbärspaj? Jag älskar i och för sig den klassiska smulpajen, men ibland kan det vara gott med paj med lite mer stadga, lite mer att knapra på. Det är som lite speicellt med den här är att det ska vara balsamvinäger i smeten vilken jag var en aning skeptisk till från början men som visade sig vara en höjdare. Måste jag säga vems receptet är?






Som den goda dottern jag är bakade jag en extra som nu ligger och väntar i frysen. Det kan vara bra för mammao och pappa när längtan efter nybakat av Sanna blir för stor.

Abbe, inte minst länge till...

Nu är det färdiggosat med Abbe för ett tag framöver. Han bar den supercoola bodyn med Michael Jackson som faster har tryckt åt honom. Han är än så länge minstingen bland syskonbarnen.




Men vet ni vad? Jag väntar ett nytt litet syskonbarn i sommar - det ni! Krabaten kommer bli den nionde i skaran av vad mina äldre syskon hittills har lyckats åstakomma. De förökar sig tydligen som en annan byter lakan. Tack Jon, det blir en fin present när jag kommer hem från fjärran land!

60 timmar.

En ansökan blev ett ja. Ett år blev en månad, som blev en vecka, som blev tre dagar. Om mindre än 60 timmar lämnar jag stan för ett tag. Avskeden har passerat förbi på löpande band hela veckan. Borde jag inte ha en klump i magen? Borde jag inte vara sjukt nervös? Borde jag inte ha svårt att sova, vara rastlös, ha oro i kroppen och tro allt allt kommer att gå fel? Nej, jag är lugn som en filbunke, medans det snarare är människor i min omgivning som verkar spattiga. En tår här och var har jag tagit emot, långa hårda kramar och några "hur ska jag klara mig när du inte är här"-samtal, men jag är obehagligt obrydd. Det här är inte likt mig.

När kommer resefebern egentligen?


Bortskämd tjej.

Jag har ofta kallats bortskämt i mina dagar, men nu måste jag faktikt instämma. Det finns riktigt bra saker med att snart åka bort för utlandsstudier - man blir fullkomligt ompysslad av alla! Helgen har inneburit den ena festen efter den andra. I fredags fick jag äta mig mätt på Maddes goda middag och fick rå om henne helt ensam, vilket är svårt när hon är en så busy människa. Igår kom jag till trerätters middag hem till Tova och Mickan. Jag fick inte lyfta ett finger, utan blev placerad på en stol med ett glas vin i handen. Det var en helt sjukt bra kväll med fantastiskt god mat, helt på tok förmycket tryffeltårta, quiz a la 90-talsmusik och melodifestivalen med poängsättning.






Det är alltid lika kul att bli bjuden när det är en vegetarian som lagar mat. På vardagarna är jag oftast vegetarisk i min matlagning, men just när det kommer till de mer festliga målen blir det ofta kött eller fisk. Därför är det kul att få lite ny inspiration och se att det går att göra riktiga pangrätter helt utan att djur behövt sätta livet till. Till förrätt fick av smaka på en toast med getost, pinjenötter och honung, tätt följd av ugnsbakad aubergine med svampfyllning och fetaost, tillsammans med en sallad med durumvete. Me gusta mucho!

Jag kommer sakna mina flickor.

Bull it up.

Jag har ett mål - jag ska baka de godaste bullarna på jorden. För det krävs en hel del träning. Degen ska knådas ett visst tag, fyllningen måste vara lagom i mängd och jäsningen ska sitta perfekt. Jag har övat några gånger och jag känner att det börjar ta sig. Jag har testat olika varianter, vanligfyllning, blåbärsmix och hallon. Fortfarande leder bullarna med den rivna mandelmassfyllningen, tätt följt av den mer traditionella varianten med kanel, smör och socker.






Vad fyller ni era bullar med?

Ebba + Leo

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?





Det gör min systerdotter Ebba. Idag var jag med på hennes och Leos lunchdate. De träffas typ en gång i veckan, fikar med sina mammor, badar, biter på leksaker tillsammans och greglar ner varandra. De delar allt - bitring, kräklapp, ja, till och med nappar. Jag tror verkligen att de skulle fungera bra ihop, hon lite mer drivande och sprallig och Leo mer tillbakalutad och harmonisk. Det kändes som att det låg true love i luften, men Ebba nekar till att de är ett par. Visst erkänner hon att det finns känslor, men som många andra är hon nog lite rädd för att binda sig. Men hello, att träffas regelbundet på det sättet i snart sex månader? Men än så länge tror jag att Ebba vill hålla dörren öppen och känna sig för, but who knows, kanske blir de dem tillslut.




Jag tycker om.

Jag tycker om att flexa ut tidigare från jobbet.
Åka och träna tills kroppen är tom på svett.
Cykla hem i iskalla vintern och ta en varm dusch.



Jag tycker om att bli bjuden på middag.



Jag tycker om att mötas av choklad när jag kommer hem.
Men jag vet fortfarande inte vet vem du är.



Jag tycker om att krypa ner i sängen och sova när jag är sådär sjukligt trött,
när det liksom pirrar i kroppen när jag slappnar av.
Somna med vetskapen om att idag om en vecka sitter jag på ett plan
påväg in i någonting nytt.

Hoppas ni också har haft en dag ni tycker om.
Sov gott.

Left side - right side!

Jag måste säga att det här känns ganska bra. Att vi som drar åt vänster är bra det visste jag, men så här bra, vem kunde ana det? Jag som alltid blir lite småretad hemma för att jag gör allt "bak och fram", men det här borde få dem att tystna. Nu kan jag luta mig tillbaka och låta min vänstra hand skapa framgång i mitt liv - gött!

Kakao och guldspån.

Ingen som följer min blogg slaviskt har väl lyckats ungå min stora passion för choklad. I lördags fick jag ta del av dessa läckerheter när mot och far ställde till med finmiddag hemma. De är inhandlade på världens gulligaste butik här i Umeå, Frukthörnan, som är himmelriket för chokladomaner som mig. Där finns allt från de minsta sockersöta chokladaskarna till hemmagjorda nougatstänger och serverat i den sötaste miljö man kan tänka sig. Två personliga favoriter hade inhandlats - Frukthörnans mörk chokladtryfflar och palet d´or med guldspån.


Det är de små tingen som gör det.

Brunch.



Det är viktigt att unna sig goda saker här i livet. Idag innebar det brunch på ett hotell här i stan. Det är verkligen vardagslyx på hög nivå! Strosade omkring bland våfflor, fruktsallad, fil med tio olika flingsorter, klassikerna prinskorv och äggröra och alla andra läckerheter. Och ärligt talat, finns det något som går upp mot nybakat bröd en söndagsförmiddag? Två timmar spenderades, magen blev full och måendet på topp. Brunch är kanske bästa påfundet ever!

RSS 2.0