U2!




Nej men om man kanske skulle ta långhelg och dra till Götet och se U2.
Lev fina fisken så ses om några dagar!




Ny mobil - check!

Jag avskyr att köpa tekniska prylar. När det kommer till kamera, TV och dator drar jag på det in i det sista, tills den nuvarande verkligen inte fungerar längre. Jag kan förlite om området, det är dyrt och är ändå omoderna om några månader. Men efter ett halvår med en mobil som måste laddas varje natt och stänger av sig själv bestämde jag mig att nu var det minsann dags att uppdatera sig. Men vilken?

Kunde inte bry mig mindre om vilken megapixel den har på kameran eller hur internet fungerar. Ringa och sms, det är det jag använder min telefon till. Men jag hade två krav och en önskan. Krav ett var att det skulle vara en SonyEricsson, mest för att jag är van vi deras menysystem. Krav två var att det skulle vara en viktelefon eftersom jag får panik av knapplås. Efter mycket om och men hittade jag en telefon som faktiskt föll mig i smaken, och som från och med igår är min nya följeslagare.



Men min önskan då? Jo, att den skulle vara rosa såklart. Och är det inte för underbart att denna sak har skal som går att designa själv? En pink, pink, pink är nu beställd och jag väntar otåligt vid brevlådan. Jag och min W508 kommer nog att trivas tillsammans.

Det är inte storleken som räknas, eller hur var det?


En favorit som fick följa med hem i resväskan från down under är denna muffinsform för småttisar. Galen i bakning har jag använt min större, standardvariant nästan mer än min tandborste. Ddag att testa någonsting nytt! Men vad jag ska inviga den med har jag inte bestämt än.. Kanske vanliga cupcakes fast trre gånger så små? Eller småkakor? Hmm. Jag är i allafall upp över öronen förälskad i min nyinvesterade kökspryl, för visst är den bra söt?


I am just a dreamer.

En del av mig är fortfarande kvar på Dunedins gator. Ett facebookmeddelande eller ett Hi Sanna över chatten tar mig tillbaka 6 veckor i tiden. En låt på radio påminner smärtsamt mycket om sista veckorna och smaken av min sista cadbury-chokladkaka börjar tyna bort. Jag vill dela på mig, vara både här och där. Den lilla kiwi-Sanna som kröp fram under min termin is here to stay. Men nu smider jag nya planer, drömmer mig bort en aning. Framtiden. Siktar mot en spännande höst. Skaffar mig perspektiv, plockar russinen ur kakan. Det skickas mail, spånas på skrivämne, adressändrar, bokas flyg enkelväg. Praktik, examensarbete, kanske den där lägenheten.. Nu börjar det liksom.

I am just a dreamer.



Födelsedagsmys!

Min favorit är att ge bort en specialkväll eller en upplevelse när någon fyller år. I lördags var det dags att fira min Emelie som fyllde hela 24 år, tänka sig! Middag och filmmys a la Sanna-style blev födelsedagsgåvan. Sedan är den stora fördelen att man själv får vara med på ett hörn - gött.




Värsta myskvällen alltså!
Grattis, grattis, grattis min Em!


 


Samma smak, mindre fix.

Det kan vara svårt att göra storbak. När jag skulle förbereda inför mitt födelsedagsfirande insåg jag att cupcakes till 22 personer skulle ta en mindre evighet att tillverka, och att dessutom lägga ner tid på chokladtårta och småkakor efter det... Visst älskar jag att baka med mitt lilla semesterschema har sina gränser. Men varför inte göra det enkelt för sig och ta det där fantastiska cupcake-receptet och göra en tårta av det? Samma smak, lika gott, mindre fix. Dessutom var det lättare att potionera lagomt stora bitar till småkidsen som skulle få kämpa för sina liv för att trycka i sig en normalstor cupcake. Bäst smakar kakan förstås om den bakas i lantköket med grytor från 50-talet till ljuva toner av Anders Wikmarkss pianotoner.





En födelsedag.

Igår fyllde jag 23 år. Hur firar man den på bästa sätt? Jo, med hela familjen och alla triljoner syskonbarn, tårtkalas, grillkväll och en fantastisk bastu med brorsorna i solnedgången. Sagolik dag!










Sommarspontaniteten framför allt!

Vad gör du efter krogen?


Spontant nattbad är kanske det bästa sättet att avsluta en utekväll. Ibland måste man våga vara lite galen så här i sommartid. Kallt, naket och med massor av skratt. Fakiskt betydligt roligare än vad Umeås uteliv kunde erbjuda denna kväll. Det var även ett perfekt sätt att påbörja mitt 23dje år. Helt underbart att slänga av sig party-outfiten, doppa huvudet i norrlandssjön och låta den fixade frisyren sköljas ur tillssammans med sminket. Tyvärr kan det inte bjudas på några ordentliga bilder från badet för... ja... det fanns inte ordentliga bilder att lägga ut. Men nattljuset över vattnet och kanske lite inspiration att göra det samma lämnar jag er med.

En romersk båge.

En stor familj kräver storbak. Något som absolut verkar fungera i små sommarbarnmagar är Chocolate Chip Cookies. Till att börja med tillverkades naturligtvis favoriten vit choklad och ingefära, men sedan ville jag testa lite nya banor. Nere på lillaffären vid mig släppte jag därför loss vid lösgodiset och traskade hem med en stadig påse romerska bågar och en apelsin. Som bas ligger samma grundrecept, men jag bytte ut chokladen mot hackade romerska bågar och rev ner skal freån en apelsin. Mumma!!





Syskonbarnen verkade klart nöjda, men framför allt tror jag att det gick hem hos de äldre gänget i stugan. Det var en hel del skåpmumsande när de trodde att ingen såg..

What a weekend!

En såndär riktigt bra start på semestern. Syskonhäng på uteservering. Första förfesten hemma i min lägenhet med drinkar och gött, gött, gött umgänge. Och yes, Renegades of funks Jackson Tribute var obeskrivbart.









You rocked my world, you know you did

Semester!

Det stavas semester!




Nybadad guddotter


En vecka som idag inleds med en solig kväll och sommarens spelningar i Umeå. Ska fira med ett glas rött på utservering och skaka bak till Michael Jackson på dansgolvet. Sedan anländer alla syskon till björkarnas stad i helgen, en stor händelse eftersom vi alltför sällan är alla samlade. Stugan väntar med alla (sex syskon, två päron, fem respektive, åtta syskonbarn, en hund). En vecka med bad, födelsedag, mysiga kvällar på bryggan, familj och slappa dagar på filt i gräset väntar. Dessutom har jag mitt första Body Pump-pass på ett halvår i helgen. Gött!

Hoppas alla har en superhelg!

Lättare = godare?


Igår kväll var min lycka gjord; knytkalas med jobbet och jag fick ansvaret för efterrrätten. Yes, jag får en mycket bra anledning att baka! Efter noga avvägningar bestämde jag mig för två simpla, men ack så goda, sötsaker som dukades fram. Det första var någon som blivit lite av min specialare bland vännerna - lingonparfait. Mumsig, somring men mycket karaktär.



Den andra formen fylldes med en cheesecake-glass. För ett tag sedan lagade jag en middag åt en vän som viktväktade vilket gjorde att jag fick testa lite nya recept. Till dessert ställde jag då fram denna smalare variant på cheesecake, och jag tycker faktiskt att den är snäppet vassare än den "vanliga" varianten. Kesellan ger kakan en syrligare smak och känns inte lika mastig och "tung". Jag som annars är mycket skeptisk mot nyttigare varianter av sött och snask blev klart överraskad och det blev lite av en nyfavorit.



3 ägg (delade i vita och gula)
1,5 dl strösocker
100 g philadelphia ost naturell
1 burk kesella
1 tsk vaniljsocker
Digestivekex


Vispa äggulor och socker fluffigt.
Blanda ner osten och kesellan.
Vispa äggvitorna till hårt skum och vänd ner i smeten.
Smula ner kexen i botten på en form med löstagbar kant.
Häll på smuten och låt stå i frysen i minst 12 timmar.
Plocka fram några minuter innan servering.

Grillpremiär in hemkomna.


Tänk att ha en far som ställer till med grillfest i stugan...


...för att hans dotter Sanna vill ännu inte upplevt en svensk grillpremiär...



...trots att regnet öser ner.

Back to basic.

Dinkel, råg hit och dit, frön, groddar.... Ibland blir jag så less på alla nyttigheter som ska ner i vårt matbröd, och längtar efter vanliga, enkla tekakor. Under måndagskvällen gjorde jag slag i saken, kilade ner och inhandlade jäst och slog upp den gamla, goda kokboken.


4 dl vatten
1 pkt jäst
1,5 krm salt
2 msk matolja
6 dl grahamsmjöl (bytte ut 1 dl mot vetekli)
2 dl vetemjöl


Lös upp jästen i fingervarmt vatten.
Blanda ner salt och olja.
Dumpa i mjölet, arbeta och låt jäsa i 30 minuter.



Forma till cirka 15-18 platta och runda kakor.
Låt de vila på plåten i 20 minuter innan du sätter in de i ugnen.
225 grader ska det vara.





Varför krångla till det?

Gone to soon.

Jag höll mig hela kvällen, men här sprack det.
Tårarna rann.





 

Gone too soon.



 


Sjuka, sjuka Sanna.

Igår hade jag tänkt att skriva ett inlägg om hur man bör ta hand om sig själv som sjuk, att det ibland inte är så farligt att ha några dagar hemma i soffan. Jag skulle bjuda på fina bilder på hur jag ser till att sjukdagarna blir lite bättre, men nyinhandlat mys och raggsockar. Men lite visste jag om min kväll. Feberfrossa, illamående och total utslagenhet kastade om mina planer. Jag blir sällan sjuk, men när jag blir det är det som om någon slår till mig med en klubba i huvudet. Efter att ha legat inne mitt sovrum nu i över 16 timmar känner jag mig lite mer som människa igen (det vill säga, jag kan stå på fötterna) men jag är långt ifrån kry. En antibiotikakur väntar den närmsta veckan och jobbet är bara att glömma. Om några minuter kommer mamma och pappa och kör ut mig i stugan där jag ska bli ompysslad och få lite sällskap.

Till min stora förtjusning insåg jag ju att jag hade allt lyx kvar idag. Passade på att testa de där sakerna som andra bloggare har skrivit om medan jag har varit borta - lingonlängtan och den nya Marabou Sommar. Och sedan en klassiker för att hjälpa de febernedsättande medicinen på traven, sorbetglass blodapelsin och ingefära.




En utvärdering av smak, lyxkänsla och inverkan på sjukdom kommer. Nu beger jag mig ut i skogarna och kommer nog inte tillbaka förrän kroppen godkänner det, och det kan ta ett tag. Ta hand om er här inne.

Ooh la la.

Av någon anledning finns det saker som jag inte köper till mig själv. Det handlar bland annat om finare smycken, köksredskap och - parfym. Varför förstår jag inte riktigt, när jag kan lyxa mig med allt annat känns det på något sätt fel att köpa en parfym till sig själv, det är någonting man får. Men efter tre timmars väntan på Heathrow i London, minglandes bland alla goda dofter fängslades jag av den här lilla söta från Victoria´s Secret. Ooh la la, det kändes som min andra del av 2009! Lite fruktig men samtidigt en aning mognare än mina tidigare flaskor hemma i badrumsskåpet. Naturligtvis fick den rosa förpackningen mig att haja till direkt, är den inte bara för gullig?




MJ.

På planet mellan Dunedin och Auckland spred det sig ett rykte - Michael Jackson är död. I samma stund som jag landade slog jag på telefonen och sms alla jag hade på listan som jag visste var vakta och satt vid en dator "Är det sant?! Googla!!". Och ja, det var sant.

Jag är uppvuxen med Michaels musik. Det började med storebror som dunkade hitsen från rummet bredvid, och musiken spred sig sedan vidare till mig, lillebror och päronen. Han är mer än en superartist och king of pop i vårt hem, har är liksom musikguden, så är det bara och har alltid varit. I januari skulle vi tillsammans få se honom live i London, någon som jag såg fram emot mer än vad någon kan ana. Jag skulle skrika till Bad, gråta till Will you be there och förmodligen svimma till The way you make me feel. Men nu blir det inte så. Nu får jag, precis som alla andra, nöja mig med stereon och skivsamlingen.

Dagens Michael-låt blev den här - We are the world. Den skrevs 1985 för projektet "USA for Africa" och drog in 63 miljoner dollar.



We can't go on
Pretneding day by day
That someone, somewhere will soon make a change

Äntligen, äntligen, äntligen!

Mitt bland allt uppackande av lägenheten, folkträffande och allmänt runtspring satte jag mig i bilen med Madde och åkte de 3 milen som leder till mitt paradis - stugan. Och som jag har längtat! Med mjukisbyxorna på och bagaget med kvällsmat flydde vi staden för det norrländska lugnet och pappa. Mysmiddag med pasta carbonara, ostbricka in på natttvisten, första doppet och tjejfnitter i soffan. Men det vankades en hel del annat än lugn - syss, man och två pigga syskonbarn. Madde lärde sig nog att begreppet "lugnt och ro" är väldigt relativt i min familj. Det här är svensk sommar, yes it is!


Madde och jag fixar kvällsmaten.




Min syss.




Hugo har hjälp morfar att såga ner träd på tomten.



Moster och Ebbis.



Madde förvaldas till lekledare.



"Madde, jag sa att du inte skulle läman dina grejer i midjehöjd..
Jag tror Ebba hittat din väska.."



Sanna, bryggan.



Här är jag till frids. Jag, stugan, ro. Mmm.


Sanna goes dunkin.

Sista rycket vilket betydde dags att pröva igenom alla de grejer som jag än inte hunnit med under terminen. Dunkin Donuts var högst på listan, men att det skulle vara så komplicerat köp, vem hade kunnat ana det? Vill jag ha en plain socker eller en med chokladglasyr? Eller varför inte jordgubbstäckt med strössel eller citronvarianten? En chans, en donut. Livet är fullt med svåra beslut.

Men, ta-da, till min stora förtjusning hade de minidonuts som gick att kombinera med varandra. För ynka 15 kronor fick jag mumsa på alla nämnda, samt en choklad-kokos och en hallonfylld. Ett koncept som verkligen gick hem hos mig. Tack Dunkin Donuts för att ni underlättar mitt liv. 





Är det någon som vet om kedjan finns i Svea land?

Borta bra, men hemma bäst!

Gråt och sval, sorgsna farväl och klump i magen. Vad nu då, ska jag lämna min Dunedin-bubbla och återgå till verkligheten där hemma? Efter den perfekta sista kvällen med middag och filmmys i soffan var detdags. Att stänga dörren till lägenheten på Castle ST, krama Tom en sista gångoch sedan hoppa in i taxin det var hårt. Eller att lämna Katrina vid busstationen i Auckland och känna hur allt bara brister. Så många farväl, en del "We WILL see each other again" men flest "Have a nice live". Men någonstans mellan LA och London insåg jag ju en sak - jag är ju faktiskt påväg hem. Nära, kära, bekant, trygghet, svensk mat, lugn, sommar, min egen lya...





Efter en helg i Auckland, visatrubbel i LA, ett stekhett London och 38 timmar i luften satte jag foten på svensk mark. Mamma, pappa och lillebror mötte upp mig på Arlanda och tårarna kom. Hemma, hemma, hemma!! I Umeåstad väntade syskon med myskvällsfika bestående av nybakat bröd, jordgubbar och glass. Självklart var bordet pyntat med svenska flaggor.


Nu känns NZ väldigt långt borta. Den svenska sommaren har sköljt över mig och jag är lycklig att vara på hemmaplan igen. Borta bra men hemma bäst.

RSS 2.0