sannapannan

Att vara impulsiv är någonting positivt. Det ligger någonting förtjusande och spännande i det, att kunna ta dagen som den kommer och att göra det som faller in. Men att vara en planerare det är torrt och tråkigt.

Jag tycker absolut att spontaniteten är överskattad. Vad är det för häftigt med att slänga i väg till spanien med tre dagars varsel när du lika gärna kan göra det med två månaders planering?

Jag vill veta hur min kommande dag ser ut när jag går och lägger mig på kvällen. Jag vet alltid vad som kommer att hända mina (minst) två kommande helger och vad jag ska äta till middag om tre dagar. Min kalender är späckad inte bara med stora händelser som födelsedagar och tentor utan även småsaker som "träna", "filmkväll med Mickan" och "ta det lugnt" förekommer i stor utsträckning. Det är därför jag inte följer med er med på studentpuben efter repet. Det låg helt enkelt inte i mina planer. Det är därför jag inte kan sova borta bara sådär, trots att det blev sent. Jag var inställd på att vakna i min egen säng. Men det är därför jag alltid har saker gjorda i tid, sällan glömmer födelsedagar, kan hålla många bollar i luften och äter och sover bra.

Jag ogillar starkt att inte ha koll. Kontrollfreak? Absolut, men en stolt sådan. det behöver nödvändigtvis inte vara någonting negativt. Jag kan i stället bli irriterad på för spontana människor, som alltid utropar "Åh, kan vi inte göra något helgalet?!". Nej, det kan vi inte. Kanske i morgon, jag har en lucka efter 17...? Sedan är det viktigt att komma ihåg att dessa kan överleva sin spontanitet eftersom att det finns vi andra, planerare, som styr upp verksamheten när pulkan åker rakt mot trädet.

Jag är en grymt spännande människa.
Men jag behöver inte flyga till Thiland över en dag för att bevisa det.