sannapannan

Facebook, detta eviga facebook. Mitt förhållande till sidan är en form av hat-kärlek. Även om jag starkt ogillar alla popularitetstävlingar som erbjuds, eller alla funny walls-förfrågningar som dimper ner konstant går det inte att förneka vilket medium det trots allt har blivit. Även om jag inte hoppar av lycka när jag vaknar upp på söndagsmorgonen för att upptäcka att någon redan hunnit lägga ut bilder från lördagskvällens festligtheter, långt innan jag själv hunnit smälta allt, är det samtidigt sjukt kul att bläddra och titta - vad hände egentligen igår? Fick hon med några bra bilder som jag missade?

Sidan har en enorm genomslagskraft. Att "facebooka" någon hör till vardagen - klart att man kollar upp ex-pojkvännens nya tjej, killen som din tjejkompis dejtar eller killen du spanat in i terminen över. Facebook säger mycket, kanske mer än vad vi tror, om en person. Vilka är han eller hon kompis med? Vilka grupper figurerar? Hur många bilder är han eller hon "tagad" på och framför allt, vad visar dem? Den som söker info kan genom lite knåp och knep lista ut en hel del om människor vi alls inte känner.

Det här får mig att fundera, vilken bild ger min profil av mig? Nästan alla bilder jag är med på är från festsammanhang. Många måste alltså tro att jag är största partypinglan, vilket verkligen inte stämmer. Men mina egna album ger nog en ganska bra bild av mig, en salig blandning mellan familjen, stugan, spex, fester och diverse andra äventyr. Jag har ganska många vänner vilket antingen kan betyda att jag är social och rör mig i oilka kretsar, eller att jag söker efter bekräftelse och blir vän med alla jag sagt et ord till. Mina grupper visar att jag pluggar på Umeå Universitet, juristprogrammet, men även att jag pluggas musik i Adelaide, att jag är vänsterhänt, är medlem i umespexarna och arbetar på myndiget.

Kort sagt - facebook fyller en funktion i vårt liv.
Det handlar bara om att våga erkänna det...