sannapannan

Synd nr 7 - att hälsa på människor.

Stockholm är en social stad, det måste jag säga. Det är lätt att ta kontakt med människor och föra vardagliga samtal med folk i omgivningen. Men det passar sig tydligen inte när som helst. Efter några veckor här fick jag lära mig att man tydligen inte hälsar på busschaffören när man kliver på bussen. Kontrollanterna i tunnelbanshytterna är uppenbarligen robotar som inte bör tilltalas med ett hej. Och han som står och river biljetter på BIO:n, nej nej nej, låtsas som om han inte existerar. Vissa hälsar man på, andra inte.

Även om jag trivs som fisken i vattnet här i storstaden finns det vissa saker som jag lovat mig själv att aldrig ta till mig. Därför vill jag uppmana alla att bortse och aktivt bryta ner den sjunde dödssynden. Våga hälsa! När jag kom hit i augusti och traskade igenom tunnelbansspärren på morgonen hälsade jag god morgon på killen i luckan. Fick en förvånad blick och ett litet trevande svar tillbaka. Nästa dag, samma sak igen, fortfarande mycket tveksamt svar. Men under terminens gång hände något, en kontakt skapades. Numera får jag ett glatt hejsan tillbaka när jag vinkar till båset, en sprallig vinkning och ibland har han till och med lämnat båset för att hålla upp grinden åt mig när jag haft händerna fulla. Yes, det är en bra start på dagen. Jag är av den enkla uppfattningen att det är trevligt att hälsa och uppmärksamma våra medmänniskors existens. Det är inte bara lätt att genomföra, utan även helt kostnadsfritt.

Hälsa mera!