Avund.

Ibland önskar jag att jag vore troende. Det låter säkert lite konstigt, men det finns någonting med religion som verkar så...komplett kanske. Jag har många kristna personer i min umgängeskrets och deras tro fascinerar mig otroligt mycket. Ett förtroende, en fullständig hängivelse och en trygghet. Tänk att ha en så stark vägledning genom livet, och leva med en övertygelse att det finns någon eller något som alltid följer med längt vägen. Det är ganska tufft tycker jag och något av ibland avundas.





Det är som kyrkor. När jag går in i en riktigt fin kyrka är det som stress rinner av. Kyrkan i Christchurch var inget undantag. En otroligt vacker byggnad som jag gärna hade myst omkring i ett bra tag. En liten barnkör som övar inför söndagsgudstjänsten, levande ljus och den där tystnaden mellan väggarnas ekon. Fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0