Bungy.
Queenstown var underbart.
Många frågar hur jag har det här nere i NZ. Min tanke är inte att min blogg ska användas som en reseblogg utan att den ska fortsätta som förr - recept, tips, debattinlägg och allt det där. Ni vänner som vill ha mer uppdateringar om hur själva livet flyter på kan skicka ett mail så sätter jag upp er på min maillista.
Oh yes.
Chokladtest i NZ.
Den var mycket god, men jag måste säga att den andra chokladen med creeme brulee som jag smakat var snäppet vassare. God nyhet alltså för er där hemma i Sverige! Chokladen fyllde dock sitt syfte - att lugna ner min sting av hemsjuka en aning.
What did you bring?
Jag har en van som var ute och reste under hela januari. Resan gav henne nya perspektiv, tid att fundera och reflektera over saker och ting som pagatt den senaste tiden runt henne och nar hon kom hem var hon lite av en ny manniska. Kanske ar det lite av det jag borjar uppleva nu. Tankar kring vem och vilka jag egentligen saknar och varfor, hur och varfor mitt liv ser ut som det gor och manga minuters fungering kring de senaste tidens berg- och dalbana. Jag hade till exempel en drom i natt som helt plotsligt fick saker och ting att falla pa plats. Genom att traffa massor av andra studenter fran varldens alla kanter far jag aven reflektera mycket over hur det egentligen ar att vaxa upp i Sverige jamfort med andra lander och hur det har format mig som manniska.
Var psykolog har uppmuntrar oss att lata tankarna komma och ga och forsoka ta vara pa dem. Jag tror verkligen att det ar bra att komma ivag ibland, och inte bara over en helg eller vecka, utan vara borta ett langre tag och verkligen fa tid att lata tankarna vandra. Far ni mojlighet sa ta den. Sa, ni kanske moter en ny Sanna i juli, vem vet?
Resan dit i bilder.
Den 12 februari klev en relativt samlad Sanna pa flygplanet i Umea. Efter totalt 44 timmar, varav 32 timmar i luften, skulle hon befinna sig sa langt hemmifran man kan komma pa var planet. Jag hann med fyra filmer, tva bocker, sex komediserieavsnitt, x antal sovtimmar och ett enormt antal minuters samtal med mina medpassagerare.
Arlanda fem timmar.
Resefebern an sa lange under kontroll,
annars botas den bast med godis, bra pocketbok och lunch.
Hello Hong Kong.
Efter ett antal flygplanslyft borjade jag starkt undra var alla filmslut var nagonstans. Var ar den dar galet foralskade personen som bara maste stoppa planet dar hans eller hennes livs karlek sitter ombord? Var ar dramat vid gaten, utropen i hogtalarna? Springandet fran sakerhetskontrollen till utganger just nar sista utropen dundrar i hogtalarna? Halla, var ar romatiken?
Morgon nummer 1 - what to do?
Var startar man liksom?
Hello from down under!
Jag lever, yes I do! Har inte tillgang till internet for tillfallet, men hall ut - det kommer uppdateringar och blogginlagg nar det fixar sig. Och lite bilder saklart!
Det ar soligt och gott, typ som en svensk sommar.
Staden ar heeeelt underbar!
Boendet ar jattebra och ligger faktiskt pa sjalvaste campusomradet.
Alla tar hand om mig val.
Blir dock galen pa maten har nere, allt ar kott eller friterat.
Forsta springturen igar langst de grona angarna gjorde susen.
Jag fryser mest hela tiden inomhus dock. Varfor isolerar dummisarna inte sina hus?
Sushi kostar 25kr for 8 bitar. Gissa vad jag kommer leva pa!
Allt ar i och for sig billigare har, klader, bocker, you name it.
Idag kor vi igang med engelskakurserna. Pa mandag blir det International Law for hela slanten.
Shit, jag bor verkligen har nu.
Hoppas det ar bra hemma i Sverige.
Sista, sista, sista.
Tack för alla goa sms och kramar jag har fått de senaste dagarna - värmen sitter kvar!
Nästa blogginlägg kommer från down under.
Sleep well.
Abbe, inte minst länge till...
Nu är det färdiggosat med Abbe för ett tag framöver. Han bar den supercoola bodyn med Michael Jackson som faster har tryckt åt honom. Han är än så länge minstingen bland syskonbarnen.
Men vet ni vad? Jag väntar ett nytt litet syskonbarn i sommar - det ni! Krabaten kommer bli den nionde i skaran av vad mina äldre syskon hittills har lyckats åstakomma. De förökar sig tydligen som en annan byter lakan. Tack Jon, det blir en fin present när jag kommer hem från fjärran land!
60 timmar.
En ansökan blev ett ja. Ett år blev en månad, som blev en vecka, som blev tre dagar. Om mindre än 60 timmar lämnar jag stan för ett tag. Avskeden har passerat förbi på löpande band hela veckan. Borde jag inte ha en klump i magen? Borde jag inte vara sjukt nervös? Borde jag inte ha svårt att sova, vara rastlös, ha oro i kroppen och tro allt allt kommer att gå fel? Nej, jag är lugn som en filbunke, medans det snarare är människor i min omgivning som verkar spattiga. En tår här och var har jag tagit emot, långa hårda kramar och några "hur ska jag klara mig när du inte är här"-samtal, men jag är obehagligt obrydd. Det här är inte likt mig.
När kommer resefebern egentligen?
Ebba + Leo
Det gör min systerdotter Ebba. Idag var jag med på hennes och Leos lunchdate. De träffas typ en gång i veckan, fikar med sina mammor, badar, biter på leksaker tillsammans och greglar ner varandra. De delar allt - bitring, kräklapp, ja, till och med nappar. Jag tror verkligen att de skulle fungera bra ihop, hon lite mer drivande och sprallig och Leo mer tillbakalutad och harmonisk. Det kändes som att det låg true love i luften, men Ebba nekar till att de är ett par. Visst erkänner hon att det finns känslor, men som många andra är hon nog lite rädd för att binda sig. Men hello, att träffas regelbundet på det sättet i snart sex månader? Men än så länge tror jag att Ebba vill hålla dörren öppen och känna sig för, but who knows, kanske blir de dem tillslut.
Jag tycker om.
Åka och träna tills kroppen är tom på svett.
Cykla hem i iskalla vintern och ta en varm dusch.
Men jag vet fortfarande inte vet vem du är.
när det liksom pirrar i kroppen när jag slappnar av.
påväg in i någonting nytt.
Hoppas ni också har haft en dag ni tycker om.
Sov gott.
Left side - right side!
"Varför dricker du inte?"
"Varför dricker du inte?". Om jag fått en krona varje gång jag fått den frågan kvällar när jag hoppat vinet och ölen skulle jag vara rik. Tydligen så finns det något väldigt provocerande över att någon i gruppen väljer att inte dricka. Är det inte ganska konstigt och framför allt skrämmande att det över huvudtaget ska ifrågasättas? En motivering brukar knappast räcka för att personen ska ge sig, utan det är lika bra att ladda upp med en uppsjö anledningar.
Jag är så sjukt bakis, jag har inte råd ikväll, jag är nykterist, jag kör bil, jag ska på begravning imorgon, jag går på pencilin, jag vill ha koll på vad jag gör ikväll, jag har feber, jag är nykter alkoholist, jag är så deprimerad att jag är rädd att jag brister ut i gråt in public om jag blir dragen, jag är redan så full men du märker ingenting, jag hann inte på systemet, jag har slagit vad med en kompis om att jag kan vara vit en månad...
Det är bara att välja en som du tycker passar.
Jag gillar att bli riktigt dragen ibland, att tappa lite av kontrollen, bli härligt berusad i kropp och knopp, lämna vardagen bakom mig och leva för kvällen. Men jag inser också att det har sitt pris. Jag dricker väldigt sällan nu för tiden. För mig handlar det mest om min hälsa, att min kropp inte pallar alkohol. Om jag dricker en kväll får jag äta upp det resten av veckan, får svårt att äta och krampar i katarren. Jag har många gånger kommit fram till att det inte varit värt det, och väljer därför ut de gånger då jag verkligen vill, och skippar de gånger då vinet korkas upp "bara för att". Och vet ni vad jag har upptäckt? Det går att vara nykter på fest, det går att gå ut på krogen och dansa nykter, det går att ha en sjukt rolig kväll utan sprit. Det enda som är jobbigt med att vara nykter är att ständigt lbi ifrågasatt, neka vänners påtryckningar om att "jo, med en öl kan du väl ta" och att behöva lägga upp alla sina hälsoproblem på förfesten vara för att folk ska fatta varför.
Sedan handlar det mycket om att jag blir otroligt less på hela studentlivet och att det alltid ska drickas en jäkla massa vin och öl. Måste man öppna en vinflarra bara för att det är fredagsmiddag? Måste man däcka i en sliten soffa hemma hos kursaren bara för att det tillhör det spännande studentlivet? Jag är faktiskt oroad över min egen generation ibland, för gud vad vi super. En dunderfylla i veckan är absolut inte ovanligt, snarare tvärtom, och det talas om vita helger som om det vore en bedrift. Med det beteendet följer många problem - din benstomme blir skörare, hjärnskador, hjärtat får slita hårdarelevern tar stryk, tänderna försämras, magsår, magkatarr... Listan är lång.
Varför är det inte okej att inte dricka? Samtidigt om vi kan ifrågasätta den som väljer att ställa ner glaset, är det fullkomligt omöjligt att ifrågasätta festprissen. Jag skulle vilja höra någon fråga "du, dricker inte du lite väl ofta? Är inte du väldigt ofta full?" och se hur personen ifråga reagerar. Det är minsann inte okej.
Nej, jag blir less.
Våga skippa drickat för ett tag och se vad som händer.
Ja, det är min utmaning till dig.
Torsdagsbulle.
Gårdagens tema löpte vidare (minus småbarnen då). Att få nybakade bullar en torsdagskväll är inte helt fel. Att äta dem tillsammans med mysigt sällskap är fenomenalt! Tänk att jag ska lämna detta snart, det kan bli tungt.
Dagar med rätt och fel.
Men lika konstigt är det att nästa dag bara kan vara så bra. En lugn dag på jobbet, myslunch med svägerska och lilla Abbe, eftermiddagsdejt med Elina och hennes lilla nya grabb Julian och avslutade kvällen med en latte och tjejsnack på favoritfiket med min Madde. Mycket bäbisar och fika med andra ord, men tydligen är det koceptet på en bra dag.
Frida med lill-Albin softar.
(Tyvärr blev bilden lite suddig, men har ni någon gång försökt att fota en tremånaders baby utan blixt?)
Det är vackrast när det skymmer.
Ofattbart, obegripligt, sjukt.
Ibland blir jag bara tyst.
Jag låter Pär Lagerkvist stå för orden.
Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.
Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt ifrån.
Allt är givet
människan som lån.
Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam, utan spår.
Världens bästa resa.
Kanske världens bästa barnfilm.
Jag blev bara så sugen när Klara skrev det här inlägget.
Kanske tar jag tag i saken och betäller den.
Jag har ett riktigt materialistiskt "ha-begär".
Flytt tillbaka.
Men visst är det med lite vemod som jag lämnar ifrån mig mitt hem. Det kändes klart konstigt att sova sista natten i min goa säng. Och det var ju som igår jag bar in den första flyttlådan i lägenheten och hängde upp denna på gardinstången - en symbol för att nu skulle minsann min studenttid börja. Jaha, och så står man här 7 terminer senare och håller på att lämna det livet bakom sig. Snabbt gick det, jösses...
Numera har jag tryckt ihop mitt liv i gästrummet hos mor och far, vägg i vägg med lillebror.
Allt är precis som förr i tiden.
Måndagslyx.
Vardagslyx som sker alltför sällan.
Flygkaparna.
Det är bara så bra, jag dör jag skratt!
