sannapannan

Lilla Ebbas ankomst till världen gör inte bara mig lycklig. Kanske är det lite extra speciellt för en 2-åriga Hugo som har fått sitt första småsyskon. När jag besökte den nyutökade familjen i söndags hade han svårt att släppa fokus från sin lillasyster. Helt bedårande!

En sann dröm har gått i uppfyllelse - min underbara stuga vid trehörningen ska expandera! Det ska inte ske genom att bygga en till stuga på tomten som det var planerat, nej, utan vi har köpt granntomten rent av, med allt vad det innebär. Tomten har samma uppbyggnad som våran med sluttande blomsteräng ner till vattnet och fantastisk utsikt över sjön. Nu ska träden mellan gårdarna jämnas med marken och två ska bli en.

Med tomten följer inte bara en storstuga, utan även ett antal småhus som vi ska göra om till sovstugor. Det kan verkligen behövas med tanke på att min familj växer lika snabbt som Sverige åkte ur fotbolls-EM. Mitt projekt bli i sommar att fundera över inredningen i ett av husen, ett litet rött tvåvåningshus med plankgolv, högt till tak och fönster ner mot vattnet. Sitter och drömmer mig bort bland vita möbler, kuddar, tyger och en och annan korgstol.

Inflyttningen är redan i början på juli. Känns lite overkligt. Mitt sommarparadis där jag tillbringat så många sommardagar och nätter ska gå från fantastiskt till sagolikt. Mer plats för nära och kära och lite mer bekvämligheter. Nu kan jag knappt bärga mig!

Jag borde skriva någon smart och djupt. Kanske kommentera senaste debatten i riksdagen eller, som vanligt förekommande, skriva ett inlägg kring mina feministiska reflektioner. Men jag orkar inte det, inte idag. Min kreativitet är i botten och orken icke-existerande. Jag är trött, mina ögon är rödsprängda. Hela dagen har jag vandrat omkring som en zombie i korridorerna. Det är så svårt att jobba när alla andra är lediga och kan sitta uppe och dricka te och prata om livet till midnatt. Men jag vill njuta av sommaren och inte bara sitta av den på myndigheten. Därför ger jag med mig, låtsas för några timmar att även jag kan sova bort morgondagen och inte tänka en tanke värd att hurra för.



Jag hoppas ni njuter av sommaren.
I do.

Nu är helvetet igång. Alla ser fotboll, snackar fotboll, andas fotboll. Utom jag. Could not care less liksom. Jag står i ett hörn och tittar förvånat på när annars helt normala människor blir som förbytta och skriker och svär, klär ut sig i gul-blått och vrålar utan sans. Ikväll var det Grekland-Sverige, en match som jag faktiskt såg. Vi hade after work på Olearys och inte kunde jag vara så tråkig att jag bangade. Peppad skuttade jag iväg - min livs första riktiga fotbollskväll! Vad skulle man ha på sig? Hur skulle stämningen vara? Det kändes som ett studiebesök i en annan kultur.

Avspark. Alla skriker.
Blås i visselpipan. Alla vrålar - "DOMARJÄVEL!!".
Skott mot mål. Alla reser sig från stolarna, håller andan eller stönar högt.
Mål. Olearys går halvt i bitar.

Jag är helt förundrad över detta fenomen fotboll. Att alla bryr sig så mycket, att det spelar så stor roll. När bollen närmade sig mål vände jag mig från TV:n bara för att iakta alla människor runt omkring mig och spana in alla miner och reaktioner. Vad är min reflektion över matchen då? Fotbollsspelare måste verkligen ha grym kondition. Grekland hade lite tråkig färg på sin dräkt, vit. Var det fantasifullt kanske? Män är sjukt snygga i fotbollskläder. Sverige har en hel del godingar att bjuda på i backlinjen och Ljungberg håller fortfarande måttet. Det är förvånandsvärt många spelare som har långt hår om man tänkter på deras yrke. Varför inte hålla det kort istället för att krångla med hårband och snoddar?

Slutklämmen kom när matchens blåstes av och högtalarna inne på Olearys började pumpa Queens "We are the champion". Nja, alltså, we är ett ganska starkt ord. Visst var Zlatan och grabbarna duktiga men vi andra bidrog väl inte med så mycket...

Nu har jag gjort min del av EM.
Nästa match kommer jag definitivt att missa.

Vet ni vad jag är less på? Brister på kommunikation. Detta kom jag fram till efter lite häng i lördags med mina vänner från kvintetten. Samtalsämnet kretsade inte allt för ovanligt kring kärlekens vara ett icke vara. Det är alltid kul att diskutera de senaste inträffade händelserna i ens liv med Peter och David, som har en särskild förmåga att ge en manlig synpunkt på situationen. De är brutalt ärliga och hyschar inte med att säga vad de tycker.

Efter mycket analyserande kom vi fram till att det som framför allt saknas idag är direktkontakt. Samtalen är borta och har ersatts med SMS och MSN. Det ska tolkas och vridas och vändas på. Vad menar han? Vad läser du i det här MSN-meddelandet? Vad står det egenligen, mellan raderna? Det är en omöjlighet att förstå utan att höra tonlägen, se minerna eller reaktioner hos den andra. Och de där vimsiga meddelandena som sänds under alkoholens berusning ska vi inte ens tala om. När telefonen börjar pipa vid midnatt en lördagsnatt sägs det att man ska ta allt med en nypa salt, lägga på "fyllefiltret". Men jag vet ju hur det är, efter femte ölen ligger mobilen väldigt nära till hands. Situationer som redan är komplicerade blir bara mer trassliga och fjädrar blir inte bara hönor utan till hela hönsgårdar. På helgnätterna kommunicerar vi utan varesig fallskärm eller livlina.

Nej, jag ska försöka lyssna på David när han säger att jag bara ska snacka, och lägga ner all teknisk skit. Yes or no. Och jag är helt på den idén. Raka puckar är mitt nya motto!