sannapannan

Vaknade idag lite väl tidigt. Huvudet värkte och kroppen kändes efter gårkvällen. Fötterna var trasiga efter allt för höga klackar och ögonen var lätt rödsprängda. Suck, vad gör man åt en sådan söndag? Jo, jag har nämligen haft en utmärkt bakisdag. När jag är så där lite lagom "dagen-efter-sliten" blir jag ofta mycket aktiv. Dagen inleddes med slötid i soffan, en promenix i solskenet...

Jag tror inte på nyårslöften. De lyckas sällan hålla vilket bara leder till besvikelse och att man mår sämre än innan. Men nu när hösten drar igång känner jag ett behov av att sätta upp några mål och löften för den kommande terminen. Jag har formulerat några punkter, tillräckligt få för att jag ska lyckas och tillräckligt många för att det ska bli en utmaning.

 - Jag ska boka en helkroppsmassage. Det har jag aldrig unnat mig själv men har alltid velat. I höst ska det ske!

- Min matlagning måste förbättras. Jag är otroligt less på att känna mig sämst i köket. Visst kan jag baka men jag vill kunna bjuda hem folk på en riktigt god måltid. Jag måste ta tjuren i hornen och börja öva.

- Jag ska våga ta sovmornar. Man behöver faktiskt inte gå upp innan 8.00 bara för att det är en veckodag. Mitt mål är att jag i allafall någon gång ska skita i att ställa väckarklockan och sussa till jag vaknar.

- Min kallender ska vara mindre uppbokad. Mellan plugg, instruerande, spex, jouren och andra åtaganden är andningshål är ett måste.

- Jag ska fortsätta (och bli ännu bättre) leva mer miljöväntligt. Tygpåsar när jag handlar för att minska platsförbrukningen, köpa ekologiskt, äta mindre kött - det är så simpelt. Men nu ska det utökas.

- Jag ska ta fler prommisar med Issi. Kanske det bästa som fnns när man har varit inlåst en hel dag med näsan i böckerna. Frisk luft, trevligt sällskap, motion och en himla massa babbel.

- Min kropp ska gå först. Om jag har ont i benhinnorna ska jag hålla mig stilla och även skippa klackarna. Har jag magkatarront ska jag anpassa maten. Har jag ont i huvudet ska jag vara hemma och vila. Listan kan göras lång.

- Jag ska unna mig en Stockholmshelg. Trots att många helger redan är späckade med sysslor måste jag ta mig ner. Behovet av att komma bort ett tag, rå om mig själv och bara vara måste få stå i fokus, i allafall en helg denna termin.


Nu kan hösten börja. Jag är redo.
Vad lovar du dig själv?

Jag har fått en hel del olika kommentarer genom mina dagar, somliga mer svårtolkade än andra. Av någon anledning hittar människor i min omgivning nya sätt att beskriva mig eller sätta ord på mitt sätt att vara. Ibland känns de lite... ja... negativa kanske? Men jag har bestämt mig att höra ord som slängs i mitt ansikte med mina positiva öron.

"Du är så komplicerad... och du tänker för mycket" - Det ska tilläggas att detta kom från en person av det manliga könet när han försökte beskriva varför jag inte var flickvänsmaterial. Kan man tänka för mycket? Jasså, det visste inte jag. Men jag gör gärna det. Jag vill vara en grubblare och reflekterar och diskuterar, och om det gör mig till komplicerad så okej. Helldre det än för simpel varelse.

"Du går verkligen fram som en ångvält!" - Men hallå, betyder det att jag plöjer ner alla andra? Att jag krossar folk längst min väg? Nej, det betyder naturligtvis att jag tar för mig, banar min väg.

"Jag kommer aldrig att dra över dig" - Detta kom från en killkompis. Först tänkte jag att det var väl inte så snällt sagt, är jag så oattraktiv? Men sedan fick jag en förklaring som fick mig att mjukna. Det som menades var att han såg mig som en lillasyster och att han aldrig skulle vilja riskera vänskapen som vi har. Och det är väl fantastiskt att man kan vara ett objekt för vänskap i sin relation till killar, eller hur?

"Sanna, du är så bitig" - Visst är jag det! Jag har sedan tidig ålder lärt mig att bita ifrån, och det gäller det mesta. Så jag tackar och tar emot.

"Om man ska orka vara tillsammans med dig skulle man behöva en årsförbrukning av Red bull" - Är jag så krävande och hyper? Finns det ingen som kommer palla med mig? Nej. jag är bara ett energiknippe när jag sätter den sidan till. Det är ofta full fräs, något som jag ser som en av mina stora tillgångar. Men jag vet också att jag kan vara lugn som en inlandssjö. Om jag vill det vill säga.



Så där ja. Mycket går att se från en ljusa sidan. Testa själv.

En bra kväll stavas träning, pizza och BIO, allt med Madde såklart. Vi två har väntat på andra Arn-filmen sedan i julan och nu var det dags. Visst är film bra hemma i soffan, men det är trots att något speciellt med BIO alltid. Jag älskar att sjunka ner i salongen och låta mig slukas av en helt annan värld.

Filmen då? Jag skulle inte placera den i min tre-i-topp-lista men den är klart sevärd och underhållande. Bra musik, vackra miljöer och i ett behagligt tempo. Sedan tackar jag inte nej till att vila ögonen i 2 timmar på män i rustning... Kanske det bästa av allt med filmserien är Lalehs sång "Snö" från första filmen. Den är bara så bra! Den har kommit att bli speciell för mig på något sätt.

Jag kan inte låta bli att skratta åt Aftonbladet. I am sorry men det är verkligen en värdelös tidning. Här skriver de först om Jennifer Love Hewitts "hetsbantning" när hon gick ner 8kg på 10 veckor. Vidare kan man läsa på hemsidan hur vi kan gå ner 5kg på 4 veckor. Var ligger skillnaden?

Är någon av alternativen verkligen sunt? Människors kamp mot kilonen verkar ta över vårt liv. Vi ska inte bara gå ner i vikt, det ska bannemig ske fort också. Program som "Du är vad du äter" lovar att hjälpa överviktiga att bli av med extravikten, men var finns långsiktstänket? Vem tror på fullaste allvar att den pizzaätande killen kommer att fortsätta att svälla linser och dricka grönslemmiga shots till frukost? Programmet handlar inte om något livsförändrande beteende utan att svälta ner personer snabbt - dvs bra TV. Är det förvåande att återbesöken inte är allt för vanliga i dessa program?

Det finns många metoder. Du får inte äta kolhydrater säger somliga, inget fett menar andra. Och passa dig för det gömda sockret för guds skull! Misstolka mig inte, självklart är det bra att vi försöker se efter vår hälsa. Men ibland känner jag att folk har tappat greppet och lägger fokus vid så konstiga saker. Nej, jag lägger inte mycket förtroende i alla himla nymodernigheter - atkins, GI, stenåldersmetoden och alla andra varianter. Var tog idén om att hålla en varierad och välbalanserad kost vägen? Vad hände med principen om "lite av allt"?

För att återknyta till ett tidigare inlägg.
Mina misstankar var tydligen felriktade.
Jag har nu frågat igenom en stor del av min umgängeskrets, familj etc.
Jag har fotfarande inte funnit den person som pillat ner chokladen i mitt brevinkast.
Antingen vill personen i fråga vara anonym.
I så fall tackar jag här och säger att det verkligen förgyllde min dag.
Eller så kommer kliver den mystiske personen fram i rampljuset snart.