sannapannan

 

Ibland förstår jag inte hur människor resonerar.
All kred åt Säkert! som skriver en låttext utan skämmas för sina åsikter.

Jag skrev ett inlägg för ett tag sedan angående en hemsida som jag tycker är bland det mest skrattretande som jag någonsin sett ute i cyberspace. Det finns mycket skit men detta tar bannemig priset.

Jag försöker leva efter det som en kvinna på kvinnojouren sa till mig. Hon menade att om du verkligen ska arbeta för eller emot någonting måste du stå med mycket kött på benen. Det är meningslöst att argumentera för lika löner om du inte sitter på statistik och kunskap. Kampen mot våld mot kvinnor måste innehålla konkreta exempel för att bli levande. Ska du arbeta mot pornografi bör du veta vad porren rent faktiskt innehåller. Om du är feminist bör du ha inblick i hur andra tänker som inte delar din syn på saker och ting, styrkor och svagheter i argumenten och var fokus ligger.

Man ska hålla sina vänner nära - men fienden närmare.

Många hänger ett kors runt halsen, kanske för att för andra visa sin tro eller för att alltid bära med sig sin religion.  Med samma grundtanke bär jag mitt nya halsband.



Efter att ha suktat efter detta i två år slog jag under mellandagarna till. Ibland måste man våga unna sig saker, fast de är för dyra. Det är inte bara ett kvinnotecken, utan med lite extra sting - just like me.

Lyssnade på radion ikväll och en låt drog igång som jag tycker summerar upp lite av det patriarkat som vi lever i. Låten framförs av "idol-Sebastian", en artis som jag inte har mycket för av väl valda anledningar. Jag vet inte om ni någon gång verkligen har lyssnat på texten, men här kommer refrängen:

Jag är inte bara feminist på fast mark, jag har ikväll upptäckt att jag även kör bil som en riktig jämställdhetskämpe. Ikväll lånade jag mina föräldrars bil för att köra hem genom mörkret. Svängde in i en tvåfilig, väntade på att det skulle bli grönt för att sedan brumma ut på stora 70-vägen. En bil med två killar kör upp bredvid mig, tittar på mig och flinar lite. Det blir grönt och de gasar upp fort som attan och jag puttrar efter i sakta mak. De bränner förbi mig och svänger in framför mig, sneglar åt mig i backspegeln. Ha, kolla tjejer - värsta singelfarten!

I helvette heller. Jag lägger mig på gasen, låter bilen jobba för alla dess hästkrafter, ut i andra filen och två sekunder senare är jag om mansgrisarna. Ha, boys, you are messing with the wrong girl!

Även om jag nu i efterhand insåg att det kanske inte är något att testa på uppkörningen eller inför en poliskontroll så är det ibland är det skönt att vara lite kaxig bakom ratten. I allafall så länge man har en stor motor som kan backa upp en.

Jag hade en intressant diksussion med en kursare till mig. Han slänger ur sig att han är "emot genus". What? Är det överhuvudtaget möjligt? Genus är ett begrepp, det kulturellt skapade könet. Sedan behöver man inte ställa sig bakom att det finns något sådant i praktiken, men begreppet finns där varesig man vill eller inte.

Det han egentligen menar är förmodligen att han inte tror att de kulturella skapade könet finns i lika stor utsträckning som många menar, och att det egentligen inte är begreppet i sig som är problemet. Argument och diskussioner liknande detta kommer jag ofta i kontakt med, det vill säga ogenomtänkta och med en stor känsla av att parten inte har en aning om vad han eller hon säger. "Känner du dig förtryckt av mig eller?". "Tycker du att man ska kvotera in kvinnor fast de är sämre än männen bara för att de är kvinnor?". "Hur kan du mena att vi inte är jämställda i Sverige? Har du sett hur det ser ut i andra länder?". Suck. Vad ska man svara på sånt? Hur kan man förklara för en person som redan har satt sig på tvären att kvinnoförtryck inte (behöver) handla om individer utan att det är ett strukturellt problem? Att kvotering inte handlar om att ge plats åt okvalificerade personer utan att ge lika duktiga människor en chans att ta igen sitt underläge? Att patriarkatet är ett globalt problem och att det därför är relativt meningslöst att jämföra länder emellan? Ibland blir jag bara så trött. Tänk först innan ni öppnar munnen, diskussionen blir så mycket mer givande då.

Behöver jag säga att jag och min kursare inte drar riktigt jämnt i jämställdhetsfrågor..?

Jag får verkligen panik ibland. Fick en länk till Antifeministiska samfundets hemsida. Det är kanske är det största smörja jag någonsin läst! Att det fortfarande finns bakåtsträvare i samhället. Deras slogan är "Mot feminism, för jämställdhet". Ok, även om jag tycker att det är lika självklart att vara feminist som att andas, har jag insett att alla inte är feminister. Men då vill jag ha en god anledning och inte massor av osanna påståenden och fria tolkningar om vad feminism innebär. Att vara feminism är som jag skrivit tidigare att se att det finns ett maktförhållande mellan män och kvinnor där kvinnan är underordnad, och man är som feminist beredd att göra någonting åt det. Antifeministiska samfundet menar att det inte råder något patriarkat, att mannen och kvinnan är jämställda. Problemet om kvinnovåld i hemmet är någonting som "feministik myt" och att lönerna skulle vara olika är konstruerat av kvinnorörelsen. Lönerna är redan lika, kvinnor väljer helt enkelt lågavlönade arbeten. Pff!!

Jämställdhet är för samfundet att alla ska ha lika rättigheter och skyldigheter, oavsett kön. Detta är inte jämställdhet, utan jämlikhet. Det är en j*vla skillnad. Att det råder jämlikhet, som innebär att alla ska behandlas lika, betyder verkligen inte att det råder jämställdhet. Med jämställdhet menar feminismen att slutresultatet ska vara lika. Att lagen säger att män och kvinnor ska ha lika lön för lika arbete är en "jämlik" lag. Men jämställdhet råder inte förrän män och kvinnor faktiskt har lika lön i praktiken, det är skillnaden.

Samfunden menar att kvinnan och mannen har varit juridiskt jämställda sedan 1919 då lika rösträtt infördes. Det är det största skämtet jag har hört, ja, jag började faktiskt skratta högt! Jag kan nämna några milstolpar sedan dess:

• 1947 -Krav på lika lön för samma tjänst oavsett kön infördes för statligt anställda.
• 1980 - Tronföljaren måste numera inte vara en man. Även kvinnor är välkomna att företräda Sverige.
• 1982 - Ett gift par får välja om de ska ta mannen eller kvinnans efternamn vid giftemål. Innan fick de endast ta mannens.
• 1983 - Alla yrkesområden öppnas för kvinnor.
• 1998 - Känsstympning förbjuds. Innan var det alltså tillåtet att skära bort bitar av och sy ihop en kvinnan underliv.

Jag vet inte om Antifeministiksa samfundet tycker att dessa lagar var onödiga om det redan var "juridisk jämställdhet" i Sverige...

Jag försöker tänka att alla tycker olika och att jag måste respektera allas åsikter, men här är det fasen i mig gränsfall. Okunnighet, trångsynthet och ovilja se samhällsstrukturer präglar hela denna skithemsida. Vill du bli arg, skratta eller bara se hur kort Svergie har kommit i sin strävan mot jämställdhet - gör ett besök på www.antifeminist.nu.