U2!


Nej men om man kanske skulle ta långhelg och dra till Götet och se U2.
Lev fina fisken så ses om några dagar!
Ny mobil - check!
Kunde inte bry mig mindre om vilken megapixel den har på kameran eller hur internet fungerar. Ringa och sms, det är det jag använder min telefon till. Men jag hade två krav och en önskan. Krav ett var att det skulle vara en SonyEricsson, mest för att jag är van vi deras menysystem. Krav två var att det skulle vara en viktelefon eftersom jag får panik av knapplås. Efter mycket om och men hittade jag en telefon som faktiskt föll mig i smaken, och som från och med igår är min nya följeslagare.


Men min önskan då? Jo, att den skulle vara rosa såklart. Och är det inte för underbart att denna sak har skal som går att designa själv? En pink, pink, pink är nu beställd och jag väntar otåligt vid brevlådan. Jag och min W508 kommer nog att trivas tillsammans.
Det är inte storleken som räknas, eller hur var det?

En favorit som fick följa med hem i resväskan från down under är denna muffinsform för småttisar. Galen i bakning har jag använt min större, standardvariant nästan mer än min tandborste. Ddag att testa någonsting nytt! Men vad jag ska inviga den med har jag inte bestämt än.. Kanske vanliga cupcakes fast trre gånger så små? Eller småkakor? Hmm. Jag är i allafall upp över öronen förälskad i min nyinvesterade kökspryl, för visst är den bra söt?

I am just a dreamer.
I am just a dreamer.
Födelsedagsmys!
Min favorit är att ge bort en specialkväll eller en upplevelse när någon fyller år. I lördags var det dags att fira min Emelie som fyllde hela 24 år, tänka sig! Middag och filmmys a la Sanna-style blev födelsedagsgåvan. Sedan är den stora fördelen att man själv får vara med på ett hörn - gött.


Grattis, grattis, grattis min Em!
Samma smak, mindre fix.




En födelsedag.
Igår fyllde jag 23 år. Hur firar man den på bästa sätt? Jo, med hela familjen och alla triljoner syskonbarn, tårtkalas, grillkväll och en fantastisk bastu med brorsorna i solnedgången. Sagolik dag!







Sommarspontaniteten framför allt!

Spontant nattbad är kanske det bästa sättet att avsluta en utekväll. Ibland måste man våga vara lite galen så här i sommartid. Kallt, naket och med massor av skratt. Fakiskt betydligt roligare än vad Umeås uteliv kunde erbjuda denna kväll. Det var även ett perfekt sätt att påbörja mitt 23dje år. Helt underbart att slänga av sig party-outfiten, doppa huvudet i norrlandssjön och låta den fixade frisyren sköljas ur tillssammans med sminket. Tyvärr kan det inte bjudas på några ordentliga bilder från badet för... ja... det fanns inte ordentliga bilder att lägga ut. Men nattljuset över vattnet och kanske lite inspiration att göra det samma lämnar jag er med.
En romersk båge.
En stor familj kräver storbak. Något som absolut verkar fungera i små sommarbarnmagar är Chocolate Chip Cookies. Till att börja med tillverkades naturligtvis favoriten vit choklad och ingefära, men sedan ville jag testa lite nya banor. Nere på lillaffären vid mig släppte jag därför loss vid lösgodiset och traskade hem med en stadig påse romerska bågar och en apelsin. Som bas ligger samma grundrecept, men jag bytte ut chokladen mot hackade romerska bågar och rev ner skal freån en apelsin. Mumma!!


Syskonbarnen verkade klart nöjda, men framför allt tror jag att det gick hem hos de äldre gänget i stugan. Det var en hel del skåpmumsande när de trodde att ingen såg..
What a weekend!






Semester!

En vecka som idag inleds med en solig kväll och sommarens spelningar i Umeå. Ska fira med ett glas rött på utservering och skaka bak till Michael Jackson på dansgolvet. Sedan anländer alla syskon till björkarnas stad i helgen, en stor händelse eftersom vi alltför sällan är alla samlade. Stugan väntar med alla (sex syskon, två päron, fem respektive, åtta syskonbarn, en hund). En vecka med bad, födelsedag, mysiga kvällar på bryggan, familj och slappa dagar på filt i gräset väntar. Dessutom har jag mitt första Body Pump-pass på ett halvår i helgen. Gött!
Hoppas alla har en superhelg!
Lättare = godare?

Igår kväll var min lycka gjord; knytkalas med jobbet och jag fick ansvaret för efterrrätten. Yes, jag får en mycket bra anledning att baka! Efter noga avvägningar bestämde jag mig för två simpla, men ack så goda, sötsaker som dukades fram. Det första var någon som blivit lite av min specialare bland vännerna - lingonparfait. Mumsig, somring men mycket karaktär.

Den andra formen fylldes med en cheesecake-glass. För ett tag sedan lagade jag en middag åt en vän som viktväktade vilket gjorde att jag fick testa lite nya recept. Till dessert ställde jag då fram denna smalare variant på cheesecake, och jag tycker faktiskt att den är snäppet vassare än den "vanliga" varianten. Kesellan ger kakan en syrligare smak och känns inte lika mastig och "tung". Jag som annars är mycket skeptisk mot nyttigare varianter av sött och snask blev klart överraskad och det blev lite av en nyfavorit.

3 ägg (delade i vita och gula)
1,5 dl strösocker
100 g philadelphia ost naturell
1 burk kesella
1 tsk vaniljsocker
Digestivekex
Vispa äggulor och socker fluffigt.
Blanda ner osten och kesellan.
Vispa äggvitorna till hårt skum och vänd ner i smeten.
Smula ner kexen i botten på en form med löstagbar kant.
Häll på smuten och låt stå i frysen i minst 12 timmar.
Plocka fram några minuter innan servering.
Grillpremiär in hemkomna.


Back to basic.

4 dl vatten
1 pkt jäst
1,5 krm salt
2 msk matolja
6 dl grahamsmjöl (bytte ut 1 dl mot vetekli)
2 dl vetemjöl

Lös upp jästen i fingervarmt vatten.
Blanda ner salt och olja.
Dumpa i mjölet, arbeta och låt jäsa i 30 minuter.

Låt de vila på plåten i 20 minuter innan du sätter in de i ugnen.
225 grader ska det vara.


Gone to soon.
Sjuka, sjuka Sanna.
Till min stora förtjusning insåg jag ju att jag hade allt lyx kvar idag. Passade på att testa de där sakerna som andra bloggare har skrivit om medan jag har varit borta - lingonlängtan och den nya Marabou Sommar. Och sedan en klassiker för att hjälpa de febernedsättande medicinen på traven, sorbetglass blodapelsin och ingefära.



En utvärdering av smak, lyxkänsla och inverkan på sjukdom kommer. Nu beger jag mig ut i skogarna och kommer nog inte tillbaka förrän kroppen godkänner det, och det kan ta ett tag. Ta hand om er här inne.
Ooh la la.



MJ.
Jag är uppvuxen med Michaels musik. Det började med storebror som dunkade hitsen från rummet bredvid, och musiken spred sig sedan vidare till mig, lillebror och päronen. Han är mer än en superartist och king of pop i vårt hem, har är liksom musikguden, så är det bara och har alltid varit. I januari skulle vi tillsammans få se honom live i London, någon som jag såg fram emot mer än vad någon kan ana. Jag skulle skrika till Bad, gråta till Will you be there och förmodligen svimma till The way you make me feel. Men nu blir det inte så. Nu får jag, precis som alla andra, nöja mig med stereon och skivsamlingen.
Dagens Michael-låt blev den här - We are the world. Den skrevs 1985 för projektet "USA for Africa" och drog in 63 miljoner dollar.
We can't go on
Pretneding day by day
That someone, somewhere will soon make a change
Äntligen, äntligen, äntligen!






Jag tror Ebba hittat din väska.."


Här är jag till frids. Jag, stugan, ro. Mmm.
Sanna goes dunkin.
Sista rycket vilket betydde dags att pröva igenom alla de grejer som jag än inte hunnit med under terminen. Dunkin Donuts var högst på listan, men att det skulle vara så komplicerat köp, vem hade kunnat ana det? Vill jag ha en plain socker eller en med chokladglasyr? Eller varför inte jordgubbstäckt med strössel eller citronvarianten? En chans, en donut. Livet är fullt med svåra beslut.
Men, ta-da, till min stora förtjusning hade de minidonuts som gick att kombinera med varandra. För ynka 15 kronor fick jag mumsa på alla nämnda, samt en choklad-kokos och en hallonfylld. Ett koncept som verkligen gick hem hos mig. Tack Dunkin Donuts för att ni underlättar mitt liv.


Är det någon som vet om kedjan finns i Svea land?
Borta bra, men hemma bäst!




Efter en helg i Auckland, visatrubbel i LA, ett stekhett London och 38 timmar i luften satte jag foten på svensk mark. Mamma, pappa och lillebror mötte upp mig på Arlanda och tårarna kom. Hemma, hemma, hemma!! I Umeåstad väntade syskon med myskvällsfika bestående av nybakat bröd, jordgubbar och glass. Självklart var bordet pyntat med svenska flaggor.

Nu känns NZ väldigt långt borta. Den svenska sommaren har sköljt över mig och jag är lycklig att vara på hemmaplan igen. Borta bra men hemma bäst.